Citat:
Finns inget som kräver någon större intelligens för att förstå i Interstellar. Snarare så att man konstant blir skriven på näsan om vad som händer. Hela Matt Damons monolog när Cooper ligger för döden är så såpopera att man bara kan skratta åt eländet. Alla behandlar Cooper som en 10-åring då de förklarar saker för honom som om han vore ett barn och slutet är totalt ologiskt. Visst, när det gäller svarta hål och tidsaspekten så träffar Nolan för det mesta rätt (med experthjälp), men något större djup existerar inte. Att avsluta i en paradox är på samma nivå som lättsammare filmer som Back To the Future eller Timecop.
Att ifrågasätta slutet har inget med intelligens att göra utan i det här fallet bara på sunt ifrågasättande. Nolan ger tillräckligt med fakta för att man ska kunna dra en slutsats men den håller inte. Jämför med 2001 där man fan inte får några svar alls utan allt är upp till hur du själv tolkar händelserna. Där får den hjärna jobba lite för att kunna få någon som helst mening med vad som hände. Blade Runner fungerar till exempel oavsett om Deckard är replicant eller inte, Interstellar fungerar bara om man köper allt utan att ifrågasätta annars så faller den som ett korthus.
I slutet av Interstellar vet vi två saker. Kärlek binder ihop människor genom tid och rum (förutom fäder och söner bara för att...) och Cooper var den som skickade sig själv till NASA för att kunna åka till maskhålet ta sig till Gargantua och till den 5:e dimensionen för att skicka sig själv till NASA.
Vilka öppnade maskhålet? Människorna som kom fram utifrån Plan B som var att skicka ut embryon som sedan skulle popularisera en annan planet...
Ok, så varför inte skicka tillbaka någon till innan allt gick åt helvete på jorden, varför inte ge svaret på ekvationen direkt, om nu ekvationen löste allt så kunde han gett den till sig själv i rummet istället och gett till Professor Brand, varför öppna ett maskhål som bara ledde till värdelösa planeter för människor att popularisera?
Finns bara en anledning och den anledningen var för att det krävdes för att skapa drama på en vattenplanet och en isplanet. Filosofin och det existensiella fick direkt lämna plats till actionsekvenser och anonyma bikaraktärer som strök med, vad gav vattenplaneten? En långväga förklaring för att förklara för normala människor att tiden går olika fort (dock jävligt inkonsekvent då det bara är PÅ planeten tiden går snabbare och inte runt omkring även om den marginella avståndskillnaden mot det svarta hålet bara borde påverka ytterst lite) och att visa hur världens bästa forskare fått lappsjuka. Det hanterades fan bättre i Sunshine, Pandorum och Event Horizon.
Ville Nolan gå all-in med det filosofiska kunde han skrotat 50% av manuset, tagit bort alla förklaringar som ligger på mellanstadienivå, skippat de orelevanta spänningsmomenten på vatten- och isplaneten och det pinsamt lyckliga slutet på rymdstationen. Men det hade inte gett några pengar på bion för alla självutnämnda "genier" som nu hyllar Interstellar hade hatat det.
Jämför med Nolans Memento och The Prestige, hur mycket förklaras i de filmerna? Visst, visuellt en hel del men genom dialog? Interstellar är full med; Jag gör detta på grund av skäl "x" och "y". Detta händer på grund av "z" som sker på grund av "w".
Tänk om Dr. Mann bara tyst gått ifrån Cooper och möjligtvis stannat till en kort stund men sedan fortsatt. Eller om Cooper och TARS hållit käft där bakom bokhyllan som ett sista test för att se om publiken själva skulle fatta att Cooper var "spöket". Men nej, vi fick allt serverat på ett ett silverfat och detta gör att vissa känner sig intelligentare, more power to you, men jag köper det inte. Oavsett hur mycket Zimmer försöker spela på våra känslor med sin sakrala orgel.
Ska dock se om filmen på Blu-ray imorgon. Kanske upptäcker jag något jag missade på bion men tills dess rankar jag Interstellar på samma nivå som Prometheus, ett vackert haveri skapat av en produktion där ingen utmanade regissören. På inget sett usla filmer men med de musklerna och med credden som regissörerna har så måste man få kräva mer. Mest besviken över hur de kastade bort chanserna att göra ett mästerverk bara för att tilltala minsta gemensamma nämnare.
Att ifrågasätta slutet har inget med intelligens att göra utan i det här fallet bara på sunt ifrågasättande. Nolan ger tillräckligt med fakta för att man ska kunna dra en slutsats men den håller inte. Jämför med 2001 där man fan inte får några svar alls utan allt är upp till hur du själv tolkar händelserna. Där får den hjärna jobba lite för att kunna få någon som helst mening med vad som hände. Blade Runner fungerar till exempel oavsett om Deckard är replicant eller inte, Interstellar fungerar bara om man köper allt utan att ifrågasätta annars så faller den som ett korthus.
I slutet av Interstellar vet vi två saker. Kärlek binder ihop människor genom tid och rum (förutom fäder och söner bara för att...) och Cooper var den som skickade sig själv till NASA för att kunna åka till maskhålet ta sig till Gargantua och till den 5:e dimensionen för att skicka sig själv till NASA.
Vilka öppnade maskhålet? Människorna som kom fram utifrån Plan B som var att skicka ut embryon som sedan skulle popularisera en annan planet...
Ok, så varför inte skicka tillbaka någon till innan allt gick åt helvete på jorden, varför inte ge svaret på ekvationen direkt, om nu ekvationen löste allt så kunde han gett den till sig själv i rummet istället och gett till Professor Brand, varför öppna ett maskhål som bara ledde till värdelösa planeter för människor att popularisera?
Finns bara en anledning och den anledningen var för att det krävdes för att skapa drama på en vattenplanet och en isplanet. Filosofin och det existensiella fick direkt lämna plats till actionsekvenser och anonyma bikaraktärer som strök med, vad gav vattenplaneten? En långväga förklaring för att förklara för normala människor att tiden går olika fort (dock jävligt inkonsekvent då det bara är PÅ planeten tiden går snabbare och inte runt omkring även om den marginella avståndskillnaden mot det svarta hålet bara borde påverka ytterst lite) och att visa hur världens bästa forskare fått lappsjuka. Det hanterades fan bättre i Sunshine, Pandorum och Event Horizon.
Ville Nolan gå all-in med det filosofiska kunde han skrotat 50% av manuset, tagit bort alla förklaringar som ligger på mellanstadienivå, skippat de orelevanta spänningsmomenten på vatten- och isplaneten och det pinsamt lyckliga slutet på rymdstationen. Men det hade inte gett några pengar på bion för alla självutnämnda "genier" som nu hyllar Interstellar hade hatat det.
Jämför med Nolans Memento och The Prestige, hur mycket förklaras i de filmerna? Visst, visuellt en hel del men genom dialog? Interstellar är full med; Jag gör detta på grund av skäl "x" och "y". Detta händer på grund av "z" som sker på grund av "w".
Tänk om Dr. Mann bara tyst gått ifrån Cooper och möjligtvis stannat till en kort stund men sedan fortsatt. Eller om Cooper och TARS hållit käft där bakom bokhyllan som ett sista test för att se om publiken själva skulle fatta att Cooper var "spöket". Men nej, vi fick allt serverat på ett ett silverfat och detta gör att vissa känner sig intelligentare, more power to you, men jag köper det inte. Oavsett hur mycket Zimmer försöker spela på våra känslor med sin sakrala orgel.
Ska dock se om filmen på Blu-ray imorgon. Kanske upptäcker jag något jag missade på bion men tills dess rankar jag Interstellar på samma nivå som Prometheus, ett vackert haveri skapat av en produktion där ingen utmanade regissören. På inget sett usla filmer men med de musklerna och med credden som regissörerna har så måste man få kräva mer. Mest besviken över hur de kastade bort chanserna att göra ett mästerverk bara för att tilltala minsta gemensamma nämnare.
Alltid lika komiskt att se hipstern ta i så han skiter ner sig för att hitta fel. Irrelevant heter det för övrigt, och inte orelevant.
Se om filmen VAKEN nästa gång, tack!