Interstellar (2014)

Att jämföra fans av science-fiktion filmen Interstellar med det tyska folket under andra världskriget var nog årets mest magstarka parallel.

"Gång på gång manipulerar Nolan publikens känslor genom karaktärers agerande, musik- eller bildval"

Är inte det exakt vad alla filmer gör? Att klassa exempelvis medryckande och vacker musik som "manipulativt" är en jävligt underlig analys.

Vidare skulle jag säga att Interstellar, via sitt behandlande av tidsdilation, svarta hål, gravitation, interstellärt resande, mänsklighetens framtid och så vidare stimulerar till betydligt mer tänkande än 99 procent av alla filmer som gått på bio det senaste året.

jag har sett filmen nu femitelva ggr och älskar den, men jag kan förstå kritiken folk har.

För det första måste jag säga att hur man ser filmen är ganska avgörande, tyvärr i Sverige har vi så mesiga biografer att det faktiskt saboterar halva upplevelsen. För filmen är inte tänkt att va en ordinär spelfilm med handlingen som enda beståndsdel. Utan den visuella och ljudmässiga upplevelsen är central för handling och driver känslorna dit regissören vill att de ska ta väg. Soundtracket av Hans Zimmer har en mycket stor del i hur vi tolkar vissa scener och man ser på alla klipp med chris nolan och hans zimmer på youtube om filmen så säger dom mycket av samma sak. Tex nämde chris nolan att han nästan ville imitera en stum film från 20 talet när man endast hade musik till rörande bilder och ingen dialog.

Jag såg filmen på IMAX i London och det var min andra visning, innan hade jag sett den på vanlig biograf fast ändå i analog film. Men oj vad mycket bättre filmen blev på IMAX, ljudet var annorlunda även i mixen och bilden så mycket större, närmare 40% mer bild upptill och nertill på IMAX scenerna ungefär som gamla 4:3 formatet innan widescreen blev vanligt hemma.

Tar man filmen för endast handling så håller jag med om att den är medioker som bäst. Men lägg till verklighetsfaktorn, tragedin i soundtracket, om du låter filmen upplevas så kommer du bli berörd.

Tankarna i filmen som provoceras är typ 'hur fungerar ett maskhål'. Det är en film med vetenskapliga teorier, det gör den inte till tankeprovocerande.

För det första så finns inte uttrycket "thought-provoking" på svenska. Tankeväckande eller tänkvärd är väl motsvarande uttryck.

För det andra så är väl en film som tar upp vetenskapliga teorier och, framförallt, hypoteser om universum tankeväckande i sig själv. Framförallt om det är teorier och hypoteser som gemene man inte är speciellt vana vid. Utöver det så är ju själva magnituden av det som filmen handlar om ganska omvälvande för den som sällan tänker på sånt.

Precis som du säger, filmen innerhåller vetenskapliga teorier som folk inte tänker på. Det har inget mer djup en så. Kanske filmen är djupare än 50% av de som gjordes förra året, knappast 99%.

Det beror väl på hur man är lagd som person. Själv tycker jag definitivt att fenomen som tidsdilation, interstellärt resande, svarta hål och mänsklighetens framtid definitivt är tankeväckande.

Kanske rent tekniskt och vetenskapligt sett, som tidigare konstaterats. Men djupare än så går det inte. Case in point, i stället för att se en tre timmars film kan man behandla samma teman i en tre minuter, 40 år gammal Queen-låt: http://youtu.be/kE8kGMfXaFU.

Nu handlade det väl om huruvida filmen stimulerar till mer tänkande än övriga filmer förra året. Djup är ju något mer svårdefinierat. Men visst, 99% kanske är en överdrift.


Nu framstår jag som trådens språkfascist här, men det heter tidsdilatation på svenska, inte tidsdilation.

Är det värt att se denna på bio?

Gillar du Sci-Fi ? så JA

Jag kan inte påminna mig om när jag senast såg en film på bio och inte irriterade mig på brister i bild, ljud eller puckon i publiken som pillar med mobiltelefoner och snackar osv.

På Interstellar var det dödstyst bland publiken.

Den hör definitivt hemma på topp tio-listan för min del. Men jag kan förstå de som inte gillar den:

1. Den är ganska noga med vetenskapen, och då kan det bli "obegripligt" för stora delar av publiken, som inte ens kan skriva ett enkelt brev utan en massa stavfel, grammatikfel och särskrivningar, än mindre har hört talas om maskhål, tidsutsträckning, multidimensionalitet och dylikt. Tillhör man den lilla klick som läst om och lekt med såna tankar har man inga problem med vad den gör. Eller i vart fall inga stora problem, lite spekulation får man ju tåla i en blockbuster.

2. Är man cineast/kulturkofta går ju allt som den stora massan uppskattar bort, så ock Christopher Nolan.

Jo, jag tillhör säkert en ganska stor grupp män som anser sig lite smartare än pöbeln och därför inte roas av Transformers 4 eller Transporter 3 eller Fast and Furious 8, men som samtidigt inte har så mycket till övers för "cineaster" som inte kan koppla av och njuta av den känsloporr som Nolan bjuder på.

För min del hade gärna huvudpersonen fått dö, eller åtminstone aldrig fått träffa den han lovat att återkomma till, det hade varit mer realistiskt, mer sorgligt och jag hade nog gråtit en rejäl skvätt om så skett. Men jag kan leva med ett förhållandevis lyckligt feelgoodslut också, utan att behöva såga filmen jäms med fotknölarna.

Kan tillägga att "Gravity" inte gav mig någonting. Däremot 2001, Star Wars, Galactica och Terminator.

Obegripligt? De förklarar ju allt som om publiken gick i mellanstadiet. Ingen håller käft och låter tittaren tänka själv. De scenerna som syndar mest är när den ena astronauten förklarar för Cooper hur ett maskhål fungerar och hur det ser ut (en tredimensionel cirkel blir en sfär, NO SHIT?!), när de återupprepar in i absurdum att tiden går fortare på vattenplaneten och i slutet när Cooper och TARS kör en play-by-play i Tesserakten och förklarar in i detalj vad han gör genom onödig dialog.

Interstellar förolämpade min intelligens genom att tilltala mig som ett barn i nästan 3 timmar. Desto mer man tänker på filmen desto mer faller den isär. Kan på rak arm bara nämna två scener som jag skulle vilja se igen (resan genom maskhålet och resan in i det svarta hålet) samt lite one-liners från TARS. Gargantua såg fantastisk ut också.

Filmen utspelar sig i en sömnig håla i USA samt i en annan galax, övriga planeten ignoreras så hur, vad, var och varför (frågor som faktiskt har svar) lämnas öppna för tolkning och spekulationer samtidigt som maskhål, tidsdilationer och svarta hål där det bara finns teorier ska förklaras och förankras i kärlek. Tråkigt. Interstellar är en inverterad 2001.
Om Dave hade babblat och förklarat konstant i den här scenen vad han höll på med hade det varit tesseraktscenen i Interstellar. https://www.youtube.com/watch?v=c8N72t7aScY

Filmen är absolut inte dålig men jag blir chockad över vad vissa tillskriver den i form av djup och hur "svår" den är. Contact gav mer eftertanke för mig personligen.