Djupa frågor såhär på aftonens vingar

Är själv ateist så jag tror inte på något högre väsen. Tror inte heller på själen utan menar bara att den är ett sätt för människan att förklara alla saker som sker i hjärnan, som man ännu inte har kartlagt. Dessa frågor är skumma då de funnits i alla tider och i princip alla nångång funderat över dem.
Men jag tror aldrig att vi kommer få nåt svar, men OM så var fallet, så tror jag alla kommer murkna ihop och dö. Meningen med livet är nog att undra VARFÖR I HELVETE ÄR VI HÄR? Vad finns bortom alla galaxer och skit ute i rymden. Jag tror vi är för upptagna med att hela tiden kunna titta ner/in i alla fenomen.
Exempel: Vi står på en gata, gatan tillhör ett kvarter som tillhör en stad. Staden ligger i ett land som ligger på jorden. Runt jorden snurrar en måne och det finns en stor gul klump i mitten av den här vintergatan som vår galax kallas och utanför den är det mörkt med massa svarta hål och grejer. Men hur länge kan man hålla på att "gå vidare"? Känns lite som räkning; det finns inget sluttal, man kan inte komma till det sista talet, man räknar bara vidare...det innebär alltså att om man skickar ut en sond eller nåt, långt åt helvete så kommer den sonden åkai oändlighet...antingen det, eller så krockar den i en vägg...
Vad finns det bakom väggen?