Citat:
Ja det är helt ofattbart, eller hur? För de flesta föräldrar skulle det ju vara deras största sorg att deras son blev så här. Vilken skamkänsla de flesta skulle känna. Jag personligen skulle inte kunna sluta undra var jag gjorde fel som förälder och vad jag kunde göra för att i någon mån kunna fixa detta.
Problemet är ju att alla vet om det nu. Jobb kanske han får men alla kommer att prata bakom ryggen på honom på arbetsplatsen, och hålla honom på armlängds avstånd. Förhållanden ska vi inte ens prata om. Vilken normal familj vill ha en våldtäktsman till svärson?
Problemet är ju att alla vet om det nu. Jobb kanske han får men alla kommer att prata bakom ryggen på honom på arbetsplatsen, och hålla honom på armlängds avstånd. Förhållanden ska vi inte ens prata om. Vilken normal familj vill ha en våldtäktsman till svärson?
Angående det första du skriver så håller jag fullkomligt med; jag skulle älska min son/dotter lika mycket som tidigare, men samtidigt skulle jag ägna resten av livet åt att undra vad jag hade gjort för fel eftersom sonen/dottern inte har fått någon moralkänsla.
I intervjun som Anna lagt upp från Expressen var hon ju citerad att ha sagt att "det kommer gå bra för alla mina barn" eller nåt liknande. Det stämmer ju inte enligt andra människor, som ser en hovrättsdom för våldtäkt av barn som ett enormt misslyckande. Men det är här jag tänker på ditt andra stycke, att ingen kommer vilja ha med sonen att göra. Jag tror inte att det kommer att bli så, för jag är fullkomligt övertygad om att åtminstone Anna, äldsta dottern och sonen anser att vittnena har ljugit i rätten. De kommer alltid hävda att sonen inte gjort något fel, utan att de andra har hittat på för att smutsa ner familjens rykte.
När/om Anna kommer kommentera domen kommer hon fortsätta att envist hävda att det är andra som är avundsjuka på henne/vill förstöra för familjen eller liknande. Hon kommer ALDRIG att kunna se att hennes son har betett sig fruktansvärt illa, tyvärr.
