Tractatio pulveris – missbruksanvisning för amfetamin i. v.

Haha, vilken underbar tjackskapelse! Mycket rolig guide. Men en grej stör mig: vatten. Använd inte kranvatten att skjuta med. Om du vill veta varför, gå och kika ned i varmvattenberedaren i huset. Och tänk sedan att du skall ha samma vatten i dina vener. Ick.

Gå istället till apoteket och köp ett familjepack sterila 2 ml-näsdroppar av koksalt. I engångspipetter. Perfekta för ändamålet. Köp en doftoljevärmare på en inrednings/köksbutik så slipper du ha med en mikrovågsugn i fickan om du vill koka utomhus. Köp en schysst steril glasbehållare på apoteket och tvätta allt runtomkring med Jodopax eller Sterilium, sen kan du koka upp lite mer och ha i burk så slipper du koka nytt varenda gång. Sabla bök.

Tvätta huden med "Injektionstork" (100-pack på apoteket= 40 kr) innan sticket, så slipper du pressa in hudbakterier i blodbanan, komma till sjukhus med en högersidig hjärtklaffinfektion- och genast bli avslöjad som injektionspundare. Bara de som får det, nämligen. Huden är fullproppad med stafylokocker, som ÄLSKAR att tugga på hjärtklaffar. Men hatar sprittork.

Varför då? Så länge man får in skrotet i blodomloppet spelar det väl mindre roll hur det kom dit? Förutom all hygien, såklart.

Men oh store injektions-yoda, upplys mig: vad spelar mindre verktyg för roll i horsedramat?

Och än en gång: utmärkt FAQ! Nu har jag lusläst den och är imponerad! Lite mera tryck på hygien bara, kan jag tycka.

En annan sak jag undrar: varför måste man använda filtertussar? Om knarket löst sig väl i vätskan spelar väl filtrering mindre roll? Venblodet går ju raka vägen till lungparenkymet och det är ju ett utmärkt filter! Immuncellerna gör resten (undrar om immunceller kan bli höga? Makrofager eller vad de heter, de glufsar ju i sig eventuella knarkklumpar som fastnat i lungan. Ett mikrobiologiskt rave! ). Du vet, av samma anledning som luftbubblor inte är farliga. 20 ml luftemboli klarar man, sen börjar man få problem. Lite beroende på individuella avvikelser, såklart.

Jag använder alltid filter oavsett, en ledis är bland de värsta man kan uppleva förstör resten av rejset helt också

En ledis? Vad är en ledis? En ledinflammation/infektion? Ja de är ju jävligt smärtsamma och bökiga, men hur skall klumpar komma från venen till leden? Eller menar du om man sticker snett och djupt och rakt in i ledkapseln? Eller i artär? Berätta! Har du upplevt det själv?

Nej, men när man får in skit i systemet och man får frossa, börjar skaka med en jävla skallebank

Ahaa, du snackar sepsis! Blodförgiftning, helt enkelt. Bakterier eller allergiframkallande ämnen kommer in i blodbanan och får immunförsvaret att få tuppjuck.

Det får man för att man inte sköter hygienen, eller för att man får en reaktion på vad det nu är knarket är cuttat med. Det senare är svårt att göra något åt, men hygienen är hyfsat enkel:
1) Använd steril koksaltlösning att koka med, inget kranvatten eller annan gegga.
2) Tvätta kokkärlet med sprittuss och låt det torka ordentligt
3) Tvätta huden med injektionstork så man inte trycker in hudbakterier
4) Och faktiskt: skit i filtertussen! Om man inte har en garanterat steril filtertuss så ÖKAR den jäkeln risken att man trycker in bakterier i blodet, eftersom den kan vara skitig. Ännu värre om man delar tuss (kan t.o.m ge HepB).
5) Och naturligtvis, fast det är ju svårt för dem som måste sticka varje dag: använd aldrig samma spruta eller kanyl flera ggr i rad och dela aldrig. Spruta och kanyl är bara helt rena tills man öppnar förpackningen, sen blir de bara skitigare och skitigare

Filtertussen kan varken ta bort bakterier eller löst skit i koket. Den kan iofs ta bort hårstrån och sånt skräp, men risken är minst lika stor att den skitar ner lösningen. När jag använt filtertuss har jag köpt sterila kompresser på apoteket. Kostar inte så jäkla mycket, men de är bara sterila så länge de ligger i sin förpackning. Och sen snor ju tussen lite knirr...

Tjack är mera svårlösligt i vatten och kräver större vattenmassor (haha, det rör sig ju fortfarande om milliliter), vilket kräver en större kanyl för att själva injektionen inte skall ta evigheter att genomföra; det gör emellertid inte så mycket, eftersom amfetamin är vasokonstringerande och omdirigerar blodflödet till hjärnan och skelettmuskulaturen, vilket i sin tur gör venerna större, eftersom mer blod måste tillbaka fortare, vilket i sin tur underlättar injektion med grövre verktyg. Opioider har som bekant den motsatta effekten, att de får venerna att krympa, vilket komplicerar skjutandet med stora pumpar och nålar; å andra sidan är ju opioider som regel betydligt lättare att lösa i vatten än amfetamin, vilket kompenserar för svårigheterna och möjliggör injektion med t. ex. insulinare.


Små partiklar letar sig även in i kapillärer och förstör blodförsörjningen lokalt, vilket kan vara värt att undvika i t. ex. näthinnan, om man bryr sig om sin syn. Tillräckligt stora partiklar kan även orsaka ventrombos och infarkter; även om de inte passerar blod-hjärnbarriären, så kan god muskelfunktion vara önskvärd t. ex. i armar och händer, om man bryr sig om motorik (vilket man i egenskap av sprutnarkoman bör göra om inte annat av den anledningen, att det kan bli knepigt att injicera annars).

Nej, det där köper jag inte. Lungfiltret som allt venblod skall passera omhändertar även mycket små partiklar. Skall partiklar som på något sätt kan bli artärembolier komma över på artärsidan får man ha öppetstående missbildningar i hjärtat eller kärlen. Mycket ovanligt.

Om en ventrombos skall bli farlig får den vara rejält stor- du kan spruta in 20 ml luft i vensidan utan att det blir farligt. Så att man skulle kunna få in partiklar via en kanyl som hotar cirkulationen tror jag inte på. Istället är filtertussarna en sabla hälsofara eftersom de ytterst sällan är sterila. Bakterier är mikroskopiska och mycket mer skadliga än små partiklar. Skit i filtertussen.

Nja, slår man i sig ofiltrerade lösningar med en massa grums, så kommer åtminstone några av partiklarna att fastna på vägen, föranleda åderförkalkning, förhöjt blodtryck et c. och slutligen ischemi, vilket i ögat är förenat med retinal skada. Risken för den typen av komplikationer är sannolikt direkt proportionell mot partikelmängd och -storlek; dessutom hamnar ju inte alltid 100 % av en injektionslösning exakt eller enbart i venen, så huruvida förefintliga "öppetstående missbildningar i hjärtat eller kärlen" utgör någon nödvändig förutsättning för artäremboli och i förlängningen retinala skador eller inte, kan väl kvitta, när en del av lösningen ändå letar sig ut i omgivande vävnader och kärl. Man behöver inte ens lyckas genomföra själva injektionen framgångsrikt för att sätta sin blodförsörjning på spel och sparlåga med slipat stål i ådrorna.

Något förenklat kan man uttrycka samma sak sålunda:

• Pundare & injektionsverktyg -> kärlskador

Partiklarna -- tillräckligt stora för att inte kunna passera ett bomullsfilter -- är större än mikroorganismer och stora föremål tar större plats i små utrymmen än små. Dessutom utgörs dessa olösliga kroppar i den hemlagade injektionsvätskan huvudsakligen av stärkelse i form av mikrokristallin cellulosa och enkla sockerarter, vilket som bekant konstituerar ett enastående substrat för bakterietillväxt, om det nu är bakterier, som man främst oroar sig för. Sprit i lösningen tar emellertid hand om (= kol på) den saken och frisätter i blodomloppet insulin för att kompensera för den av de lösta sockerarterna orsakade hyperglykemi, som per se kan föranleda kardiovaskulära komplikationer och skada blodkärlen.

Många bäckar små
bilda en trombos.

Hur som helst bör man visserligen iakttaga försiktighet vid all hantering av relaterade artiklar i samband med intravenösa injektioner, men vakuumförpackad bomull torde höra till de minst snuskbemängda av knarkandets paraphernalia. Med ditt resonemang borde man alltid koka sina pannor i autoklav på enbart kvävefryst och bestrålat knark, som förslagsvis injiceras endast i kuvös alternativt steril plastbubbla/rymddräkt tillverkad enkom för ändamålet... Däremot bör man alltså skita i filtret.


Edit: Kul att du gillar missbruksanvisningen i övrigt.

Nä vänta nu ett slag. Du har lärt dig många fina medicinska ord, men du har inte alls fattat själva blodsystemet. Du måste få en grundkurs så du har något att hänga upp dina eleganta termer på:

Du måste lära dig att tänka på kroppens blodsystem som två olika sidor: vensida och artärsida, med ett lungfilter emellan. Och skillnaden mellan artärembolier och ventrombos. Då blandar du inte ihop kapillärerna i ögonbotten med vensystemet längre. Så här:

Från vener går blodet till större vener och samlas till slut i övre eller undre hålvenen. De tömmer sig i hjärtats högra förmak och pumpas därifån in i lungparenkymet via lungartärerna. Lungparenkymet är att likna vid en stor tvättsvamp (beter sig ungefär likadant om man kramar det i handen, fast med blod istället för vatten) och har förutom syresättning också uppgiften att stoppa de små proppar som HELA TIDEN bildas på vensidan i kroppen. Vi märker inte mycket av det, eftersom de i all tystnad äts upp av immuncellerna i vävnaden. Är de mycket stora kan vi hosta lite och bli andfådda, t.o.m få feber och svimma. Det kallas lungemboli och är det man riskerar att få när man injicerar i armvener.
Sen, när blodet är filtrerat och syresatt, rinner det över i vänstra hjärtkammaren och pumpas ut till artärer och kapillärer- bl.a i ögat. Men då är det alltså filtrerat. Förstår du nu varför ditt proppresonemang inte håller vare sig du kallar det för embolier eller blodklumpar?

Kärlskador hos missbrukare orsakas istället av INFEKTIONER. Dels får i.v-brukare ofta vaskuliter, d.v.s inflammationer och/eller infektioner i kärlväggarna. Bakterier som man sprutar in kan lätt ta sig förbi lungfiltret, och de kan kolonisera en lite skadad kärlvägg. En inflammerad eller infekterad kärlvägg blir trombogen, och har du en trombogen kärlvägg på artärsidan har du problem. Sepsis, d.v.s bakterietillväxt i det normalt helt bakteriefria blodet, är en annan allvarlig konsekvens av ohygieniskt injicerande.
En annan mycket vanlig orsak till sjukdom, artärproppar och död är endokarditerna. Det är när bakterier koloniserar hjärtklaffarna. De hudbakterier man kan pressa in i blodsystemet med nålspetsen (ffa Stafylokocker) är extra aggressiva och kan helt käka upp hjärtklaffarna på bara några dygn. Dessutom är de en riktig proppfabrik, och på vänster hjärtsida kan det vara MYCKET farligt. Den högersidiga endokarditen är patognonom (se där, ett riktigt fläskigt medicinskt uttryck som jag tänkte bjuda på . Det betyder "typiskt för") för injektionsmissbruk. En dead giveaway.

Och så är det en viktig princip i infektionsläran du måste fatta också: ju fler bakterier desto större chans att bli smittad. Det är m.a.o inte meningslöst att tvätta en av fyra saker i injektionskedjan. Varje bortrensad bakterie är meningsfull. Knarket är väl den äckligaste komponenten, har troligen suttit uppe i röven på någon mula och/eller i munnen på någon gambier. Men knarket kokar man ju, vilket minskar bakteriemängden. Filtertussen har visat sig spela roll i spridningen av Hepatit B, och den rivs av med skitiga fingrar och stoppas ned i en svalnande, ljummen lösning innen man pressar nålspetsen mot den. Återigen: filtertussen är skitig, så skit i den.

En sista grej bara: du säger att bomullen är den minst snuskiga av knarkarnas paraphernalia... antydandes att du går helt på myten om injektionsmissbrukaren som liktydig med utslagen och utan kontroll. Det stämmer inte. Många försöker sköta sitt bruk eller missbruk med så lite hälsorisker som möjligt. Det kan t.ex innebära att köpa 100-pack pumpar och nålar på postorder och byta varje dag eller t.o.m efter varje injektion, använda steril lösning och tvätta noga med injektionssprit. Det är faktiskt ett fåtal som sitter under brohuvuden, blandar ut jonket med öl i en rostig sked och hackar in en delad, slö nål genom skitig hud. Sådeså.

Ahaa, då fattar jag. Men jag tycker inte att det stämmer riktigt, jag kan blanda ut tjack helt ok i mycket små mängder koksaltlösning?

Grejen är att man förhållandevis ofta inte får in hela lösningen i venen, och då spelar det liksom ingen roll, på vilken sida man tänker. Speciellt inte eftersom risken för abscesser är betydligt större, om man utöver bakterier också tillhandahåller substrat för deras tillväxt, vilket är ett av många syften med att filtrera sin lösning. Vad gäller resonemanget för blodtryck, förhöjt intraokulärt tryck och ischemi i ögonbottnen, föreställde jag mig att blodtrycket måste stiga med förkalkade kärl, oavsett om de för syresatt eller syrefattigt blod, men det är teoretiskt. Faktum är att man kan skada ögonen, även om min amatörmedicinska förklaringsmodell inte tilltalar herr opponenten.