Tractatio pulveris – missbruksanvisning för amfetamin i. v.

Enligt mitt personliga tycke fungerar Terumos 2.5m-pumpar (numera 2m tror jag, med 0.5m som marginal utanför streckade linjerna för svar) samt någon av dessa kanyler: bruna (26G), orange (25G) eller blå (23G) - de blå kan dock se lite stora och läskiga ut, föredrar de orange:a mest, helst de som är 13mm så hela nålen går in i venen (minska chansen för miss).

Jag kan inte påstå att jag fattar ett smack av vad du menar längre... Vilket substrat? Du behöver inte spruta in någonting mer i blodet än vad som redan finns där. Blodsocker, brukar det kallas Hela blodbanan är en enda stor agarplatta med utmärkta betingelser för de flesta bakterier och virus (en allsköns soppa av levande celler, perfekt temperatur och proteiner, fett och socker).
Det är därför kroppen kämpar som en tokig för att skydda den från omvärlden och håller den helt fri från bakterier. Och förkalkade kärl tror jag knappast är den största risken för en sprutare. Det är infektionerna.

Men det är klart, om man löser upp sitt knirr och det är fullt med smågrus, hårstrån och skit i lösningen så kan man väl filtrera den. Om inte annat för att inte sätta igen nålen. Men huvudsaken är i alla fall att man gör allt vad man kan för att hålla injektionen så ren som möjligt, det var det jag ville poängtera. Som sagt så tyckte jag det var en kanonguide (och mycket utförlig- saker skapade på tjack blir ofta så underbart NOGGRANNA, eller vad säger du? :-) ), men att det saknades tryck på hygienen. Och det är för hygienens skull man skall strunta i filtertussen. Att koka lösningen en bra stund är ju självklart en lysande ide också.

Problemet med din förklaringsmodell är inte att den är amatörmässig, utan tvärtom: du kan en hel del och har uppenbarligen snappat upp väldigt mycket, mycket mer än de flesta. Det gör att allt låter kunnigt och väl underbyggt, även när det är helt uppåt väggarna. Men kudos i alla fall för imponerande lekmannakunskaper! Jag tror att vi är lite lika i det avseendet

Och dessutom: tack för att du påminde mig om att man faktiskt kan använda insuliner! Hade sånär glömt hur fantastiskt lätt och bra det är med dem. Inga stickmärken, inget blödande, inga genomstickningar och blåmärken- fantastiskt! Om man bara drar lite i huden över insticksstället med ett finger innan man sticker in och släpper den när man drar ut, så stänger huden sig som ett skjutlock över det minimala hålet i venen. Inte ett uns av läckage!

Nu skall jag tända en brasa och mysa loss framför den med en lagom stor dos propofol, av alla droger. Eller som jag sade till han som fixade det till mig: "Jag vill ha det som Michael Jackson dog av. Fast inte riktigt lika mycket."

Nä vänta nu ett slag. Du har lärt dig många fina medicinska ord, men du har inte alls fattat själva blodsystemet. Du måste få en grundkurs så du har något att hänga upp dina eleganta termer på:

Du måste lära dig att tänka på kroppens blodsystem som två olika sidor: vensida och artärsida, med ett lungfilter emellan. Och skillnaden mellan artärembolier och ventrombos. Då blandar du inte ihop kapillärerna i ögonbotten med vensystemet längre. Så här:

Från vener går blodet till större vener och samlas till slut i övre eller undre hålvenen. De tömmer sig i hjärtats högra förmak och pumpas därifån in i lungparenkymet via lungartärerna. Lungparenkymet är att likna vid en stor tvättsvamp (beter sig ungefär likadant om man kramar det i handen, fast med blod istället för vatten) och har förutom syresättning också uppgiften att stoppa de små proppar som HELA TIDEN bildas på vensidan i kroppen. Vi märker inte mycket av det, eftersom de i all tystnad äts upp av immuncellerna i vävnaden. Är de mycket stora kan vi hosta lite och bli andfådda, t.o.m få feber och svimma. Det kallas lungemboli och är det man riskerar att få när man injicerar i armvener.
Sen, när blodet är filtrerat och syresatt, rinner det över i vänstra hjärtkammaren och pumpas ut till artärer och kapillärer- bl.a i ögat. Men då är det alltså filtrerat. Förstår du nu varför ditt proppresonemang inte håller vare sig du kallar det för embolier eller blodklumpar?

Kärlskador hos missbrukare orsakas istället av INFEKTIONER. Dels får i.v-brukare ofta vaskuliter, d.v.s inflammationer och/eller infektioner i kärlväggarna. Bakterier som man sprutar in kan lätt ta sig förbi lungfiltret, och de kan kolonisera en lite skadad kärlvägg. En inflammerad eller infekterad kärlvägg blir trombogen, och har du en trombogen kärlvägg på artärsidan har du problem. Sepsis, d.v.s bakterietillväxt i det normalt helt bakteriefria blodet, är en annan allvarlig konsekvens av ohygieniskt injicerande.
En annan mycket vanlig orsak till sjukdom, artärproppar och död är endokarditerna. Det är när bakterier koloniserar hjärtklaffarna. De hudbakterier man kan pressa in i blodsystemet med nålspetsen (ffa Stafylokocker) är extra aggressiva och kan helt käka upp hjärtklaffarna på bara några dygn. Dessutom är de en riktig proppfabrik, och på vänster hjärtsida kan det vara MYCKET farligt. Den högersidiga endokarditen är patognonom (se där, ett riktigt fläskigt medicinskt uttryck som jag tänkte bjuda på . Det betyder "typiskt för") för injektionsmissbruk. En dead giveaway.

Och så är det en viktig princip i infektionsläran du måste fatta också: ju fler bakterier desto större chans att bli smittad. Det är m.a.o inte meningslöst att tvätta en av fyra saker i injektionskedjan. Varje bortrensad bakterie är meningsfull. Knarket är väl den äckligaste komponenten, har troligen suttit uppe i röven på någon mula och/eller i munnen på någon gambier. Men knarket kokar man ju, vilket minskar bakteriemängden. Filtertussen har visat sig spela roll i spridningen av Hepatit B, och den rivs av med skitiga fingrar och stoppas ned i en svalnande, ljummen lösning innen man pressar nålspetsen mot den. Återigen: filtertussen är skitig, så skit i den.

En sista grej bara: du säger att bomullen är den minst snuskiga av knarkarnas paraphernalia... antydandes att du går helt på myten om injektionsmissbrukaren som liktydig med utslagen och utan kontroll. Det stämmer inte. Många försöker sköta sitt bruk eller missbruk med så lite hälsorisker som möjligt. Det kan t.ex innebära att köpa 100-pack pumpar och nålar på postorder och byta varje dag eller t.o.m efter varje injektion, använda steril lösning och tvätta noga med injektionssprit. Det är faktiskt ett fåtal som sitter under brohuvuden, blandar ut jonket med öl i en rostig sked och hackar in en delad, slö nål genom skitig hud. Sådeså.

Tappa9 allt Tjack på mitt äckliga golv.
Sen dess måste jag koka de för att inte bli sjuk. Testat det mesta. Nyss testa jag med kemisk bensin.
Menv det v ser ut som ganska stora parasiter i lösningen. + alla bakterier. Hjälp !