Relationer inom syskonskaran

Jag har varit lillasyster, mellansyster och är nu storasyster.

I elva år var jag lillminstingen i familjen. Jag hade en storebror som var tre år äldre än mig. Han en lugn, trygg, orädd, ledartyp. Jag en babblig knasboll med många i järn i luften som alltid gjorde saker på mitt eget lilla vis och lockade folk till skratt. Så kom vår lillebror - en envis, snäll varelse med hett temperament och obekymrad om vad andra tyckte om honom. Då blev jag plötsligt mellansyskon. Hamnade lite i skymundan mellan två bröder som tog mycket plats. Och på många sätt var det frivilligt. Jag tyckte om att läsa och drömma mig bort och hade inget behov av att synas och höras i familjen.

Den rollen hade jag till jag var 28 år och storebror dog. Lillebror var inte myndig och mina föräldrar var i ett chocktillstånd. Plötsligt tvingades jag bli äldsta barnet. Och den rollen har jag haft i runt 20 år. Jag var inte beredd på detta - och den rollen var svårast att ta till mig. Jag hade alltid gått undan, inte brytt mig. Alltid låtit min storebror, den givne ledaren, ta på sig allt ansvar som äldst i syskonskaran. Plötsligt skulle jag finnas till för min lillebror som var vilse i pannkakan och mina föräldrar som inte visste ut och in.

Från den dagen blev de mer beroende av mig. Båda gick i pension det året. Mamma på grund av ohälsa och pappa på grund av ålder. Nej, den rollen var jag inte beredd på. Det var ju en roll som min bror frivilligt tagit på sig och ville ha. Och den rollen ändrade mig mer än de två andra rollerna jag haft i syskonskaran. Inte en roll jag valt, inte en roll jag var skapt för, men det har fått gå ändå.

På vilket sätt har jag förändrat? Den del av mig som varit rastlös, som velat flytta och fara, har tryckts tillbaka för den del av mig som vill ta hand om och ställa upp för familjen. Inget jag ville i grund och botten, men så blev det. Nu hörs jag och märks på ett helt annat sätt i familjen. Jag tar ton, jag säger ifrån och jag tar mest plats. Inget jag hade tänkt, men så blev det. Och jag har vant mig vid att vara en annan än vad jag trodde mig kunna vara den dagen när jag var 28 år och fick telefonsamtalet om att jag hade förlorat min bror. Och det har definitivt påverkat mig i mitt yrkesval. Numera har jag ett jobb där jag ansvarar för och bestämmer över runt 20 anställda. Ett sådant jobb skulle jag aldrig ha tagit eller velat ha när jag var mellanbarn och gillade att flyta med utan att ta ansvar.

Syrran är 16 och brorsan 13 år äldre än jag, fast vi har samma päron. De skildes när jag var typ 2 år. Har haft en märklig uppväxt som jag delvis tillbringat med syrran, delvis hemma med en styvfarsa som inte tålde barn och en brorsa som var en skitstövel. Stack hemifrån första gången som 14-åring och flyttade ut definitivt vid 16. Syrran och jag är mycket nära varandra medan jag utan dåligt samvete skulle byta in brorsan mot en rostig Nissan Micra -98.

EDIT: OnT - är nog en rätt typisk lillbrorsa och har alltid gått mina egna vägar, tryggt förvissad om att någon annan griper in när det går åt helvete

Jag kan känna igen dig lite i min storsyrra. Hon lämnade hemmet för gott vid femton, men pga vår farsa och "klimatet" hemma. Det var mellansyrran. Hon har alltid varit stark som satan dock, stark integritet och självkänsla.
Vet inte om jag hade klarat det, kanske.

Kände igen mig i din förra post När farsan dog var jag 19. Morsan, syrran och jag var där men syrran valde att ta hand om morsan och brorsan, det fega aset, dök aldrig upp, så jag satt med farsan och höll hans hand när han dog. Det var också jag som till största delen fick ta hand om det praktiska efteråt eller åtminstone se till att det blev gjort.

EDIT: OnT - är nog en rätt typisk lillbrorsa och har alltid gått mina egna vägar, tryggt förvissad om att någon annan griper in när det går åt helvete

Ursäkta, var tvungen o citera det där. Det sammanfattar min livsfilosofi större delen av mitt liv. Otroligt ansvarslöst. Men så resonerar man.

Och de GÖR det ju också Antar de har något ut av det, de också.

Har varit den ansvarsfulle storebrorn. Är väll fortfarande det till viss del med.