Om att hålla barnets kön hemligt

Men vad är det som egentligen säger att man inte kan fostras till en stark och trygg individ bara för att man är uppmärksam på vad man har för kön?

Håller delvis med dig. Exemplet du beskrev är troligtvis ganska vanligt, och antagligen sker det mer eller mindre omedvetet. Icke desto mindre är det en rätt konkret och enkel grej som jag gärna skulle se att fler tänkte på.

Men från det scenariot är det ändå väldigt långt till floskeln "föreställningar om kön är viktigare än individens person", och ännu längre till nån sorts queerteoretisk idealbild över barn vars kön hemlighålls till och med för ungarna själva så länge det överhuvudtaget är praktiskt möjligt. Hjärtlös social ingenjörskonst när den är som allra mest empatilös och kallhamrad.

Det här vore rätt okej i mina ögon om en hyggligt stor andel föräldrar gjorde likadant, men så länge det nu inte sker är det i stort sett lika idiotiskt som att heta Hitler i efternamn och döpa grabben till Adolf. Samt indoktrinera honom i nazismens härlighet från scratch, för att därefter skylla på att det är resten av samhället det minsann är "fel" på när alla på något konstigt sätt vänder honom och resten av familjen ryggen.

Svar ja, samhället kunde vara mer fördomsfritt och mer öppet. Nej, nu är så icke fallet. Ja, då kan det finnas en poäng i att ens egna barn inte ska behöva klä skott för de senaste femhundra årens sociala ignorans (såtillvida ni inte skaffat dom av rent sadistiska skäl..)

Min rekommendation är således att samla ihop edra genusvetenskapligt lagda vänners familjer och bedriva det här jätteviktiga arbetet i ett gemensamt kollektiv av gammal god sjuttiotalsmodell där det kort och gott inte är särskilt noga med någonting. Kom bara ihåg att isolera er så mycket det bara går, minsta kontakt med samhället och verkligheten kan få hela experimentet att haverera.

Jag tror snarare det är en förutsättning för att bli en stark och trygg individ - att vara medveten om vem man är.

Det är ju positivt att du gärna skulle vilja se att fler tänkte på hur de bemöter och gör skillnad på bemötandet av flickor resp. pojkar.

Kanske inte, men det är både två och tre och fjortonhundraåttioåtta steg därifrån till själva slutmålet, dvs allas våra queerteoretiska barnuppfostringsanstalter där kön såsom konstruktion och företeelse ska förtryckas, förföljas, fördrivas och förintas!

Precis, det är ju det jag säger. Bara dra ihop dina medsystrar och sätt igång!

Ta inte i så du spräcker livstycket.

Det är ju beklagligt om du inte tycker att barn har någon egen personlighet förrän de är myndiga. Jag tror inte att det är någon vedertagen allmän uppfattning. Varför är just detta ett experiment och inte andra föräldrars uppfostran av sina barn?
Jag tror att det här barnet får goda verktyg att hantera livet när det växer upp, eftersom jag tror att det innebär en trygghet att ha fått sin person bekräftad i första hand och inte sin yta.

Sorry, jag blev alldeles till mig där. Det handlar om att sätta sig in i hur ni tänker, hur ni går igång. Allt för att upprätthålla patriarkatet till varje pris.

Om det innebär att använda barnen som usla labbråttor och som sista desperata medel i queerteorins ädla könskamp, så skulle jag nog använda dom orden, jo.

Bäste medsyster, för länge sedan har genusvetenskapens våta drömmar slutat göra mig upprörd. Man blir van. Att du däremot inte kan förstå att det är fullt möjligt att tillhöra gruppen "flicka" men ändå kunna leva och verka som en alldeles egen liten individ med alla möjligheter framför sig - kort och gott få förutsättningar till ett gott liv, det är möjligen något att uppröra sig över. Men det lämnar jag över till någon annan.

Nix, du förstår inte. Något jag dock förstod från början.

Uttryckte mig allt för generellt, klart barn har en egen person men den formas och är föränderlig mycket med omgivningen inflytande framför allt föräldrars.
Experiment för att dom aktivt gör ett val och vill göra skillnad.
En del av tryggheten barn har är just sin könsidentitet som man prövar genom att skaffa förebilder och roller för att skaffa de attribut som krävs.
Kön är inte bara yta utan även det som jag tror vi menar med "person"

Varför kan det inte lika gärna resultera i motsatsen?
Att barnet får god självkänsla och säkerhet för att det blivit bemött utifrån sin person och inte en massa föreställningar om kön?

Tänker du dig att barn blir mer fria och får välja själva om man inordnar dem i föreställningar om kön?

För övrigt anser jag inte att barn ska vara "fria och välja". Det är vårdnadshavares ansvar och jag anser att det är klart bristande föräldraförmåga att lämpa över sitt föräldraansvar på sina barn.