Om att hålla barnets kön hemligt

Förvirring pga saker som ett barn inte förstår. Te.x varför de andra killarna har byxor på sig och jag har klänning eller varför de äldre behandlar mig annorlunda. Sen vet jag inte hur långt föräldrarna planerar att dra det, men barn är jävligt elaka mot varandra, speciellt om någon sticker ut lite.

På gården jag bodde fanns det inga "dåliga" barn så mina föräldrar behövde nog aldrig invända, men jag lekte med pojkar och flickor, med barbiedockor och med knallpulverpistoler osv osv. Men jag menade inte heller att man ska släppa barnen fria och låta dem leka med skarpladdade skjutvapen.

Så för att undvika förvirring så bör man tvinga in barnet i ett fack?

Förstår inte på vilket sätt det skulle uppmuntra frihet och få välja själv.

Vilket fack var det du tänkte på nu? Du tycker alltså det är vettigt att göra ett experiment med dina egna barn, för att du tycker att världen borde vara fri från könsroller? Intressant.

Stackars unge, det kommer inte vara lätt när "den" kommer upp i tonåren, hamnar i målbrottet men knallar omkring i en rosa klänning =\

Jäkla trams. Var är soc?!

Det hela känns perveterat och idiotiskt.
På vilket sätt har föräldrarna själva lidit av sin uppväxt och de hemska roller de stöptes in i som barn? Just ja, de blev uppfostrade som idioter, och beter sig nu därefter. Sterilisera fanskapen och sätt Pop på fosterhem.

Du både ser ut som och och skriver som ett obstinat fruntimmer, och ingen står ut med en sån i längden... Bara ett litet tips.

Att förstöra sina barn är en mänsklig rättighet. I bästa fall blir det folk av dem ändå, i värsta fall blir de miljonärer på att skriva böcker om sin olyckliga barndom.

Jag tycker att det är en intressant tanke.

Utifrån min syn på kön, så kommer inte barnet ifråga att påverkas särskilt mycket alls (barn vet om de är pojkar eller flickor och moder natur vet vad hon sysslar med) men stackars omgivning
Jag kan ju bara ana hur ställda folk blir, hur de inte riktigt vet hur de ska agera, tilltala eller förhålla sig.

Tja, t ex facket "flicka" eller "pojke" med tillhörande attribut, eftersom det uttrycks oro för att barnet inte trycks in i resp. sådan roll.

"Experiment" är ditt ordval. Jag skulle inte kalla föräldrars uppfostran för "experiment". Det finns inga skäl att förmoda att ett barn som tillåts vara sin person i första hand skulle fara illa.

Tja, vad svarar man på det?
Min sambo delar inte din uppfattning.

Jag tycker att föräldrarna verkar har tänkt igenom vad de gör, och hanterar det på ett sunt sätt. Så långt har jag inga invändningar. Jag tror inte att deras barn far illa.

Värre blir det om det går för långt när barnet blir äldre. Har de tänkt igenom hur de ska agera om barnet börjar dra åt något håll? Om barnet t.ex är en flicka, och absolut vill leka med dockor - får hon det då? Om det är en pojke och han vill leka med bilar - får han det då?

Tänk om det är en flicka som framöver kommer att vara väldigt "flickig"? Som kanske älskar att hålla på med pärlplattor och vill ha olika frisyr varje dag. Eller om det är en pojke som vägrar att kamma sig. Som vill leka vilda lekar och klättra i träd.

Jag vet mycket väl att det finns pojkar som vill leka med dockor, och flickor som vill klättra i träd. Man brukar ändå kunna se en skillnad i intresset hos dem. Jag tror inte att det beror på att man har placerat dem i ett fack. Jag tror att det helt enkelt beror på att man är olika.

Själv var jag pojkflicka när jag var barn. Jag lekte mycket med dockor, men jag klättrade också i träd. Mina barn, som är pojkar, har visserligen haft gosedjur men vägrat leka med dockor. De har fått dockor, men dessa har bara lagts åt sidan till förmån för bilar och bollar.