Anser någon att Ummagumma är Pink Floyds bästa skiva?

Van Der Graaf? Whoa, djupt. Jag är besegrad.

Jag har inte påstått att jag gillar allt Waters spottat ur sig. The Pros And Cons Of Hitch Hiking är ljummen, och Radio K.A.O.S. är stentråkig.

Och, en lektion till er båda, Oakenshield och JazzIsNotDead; herregud, sluta ta sådana saker som idiotförklaringar pga differenser på musiksmak på allvar. Tar man allt folk säger på orden får man till slut svårt att ta sig fram i livet. Ni tror väl inte att jag menade det fullt ut?

Ummagumma är bra bitvis, men som någon skrev så är den lite för psykadelisk av sig för att verkligen falla mig på läppen. Men ibland sitter det som en smäck. Absolut inte deras sämsta, men inte bästa heller - som redan nämnts. Jag klarar dock inte av mastodonten The Atom Heart Mother Suite som låt, men If, Summer '68 och Fat Old Sun är grymt sköna på skivan.

Favoritskivorna är i vilket fall Animals, WYWH, A Momentary Lapse Of Reason och The Division Bell.

Det bästa med Ummagumma är nog Syds gamla Astronomy domine.Men som experimentmusik är den helt ok.

Angående the final cut,så är det en underskattad skiva med ett superbt ljud.Synd bara att Richard Wright inte fick vara med.

Jag tror att man måste se The Final Cut, och även i viss utsträckning The Wall, som Waters soloplattor och inte renodlade PF-skivor. Tror de flesta gör det, men många tycks döma dem med Pink Floyd-mått mätt. Jag personligen älskar sättet han skildrar mental isolation, krigets mentalitet, efterkrigstidens bekymmer och liknande, hans övriga koncept har jag inte fastnat så mycket för. Det är helt klart det han är bäst på.

En annan grej med the wall är att de började göra låtar istället för dessa långa episka musikstycken som de var kända för.De fick nya fans samtidigt som många äldre fans inte tyckte om det.

Ummagumma är bra, men inte bäst.
Det är "Animals"

Ska jag ta allt du säger på skämt då?
Att uppfatta ironi via text är dessutom inte världens enklaste sak. Om du nu var ute efter att skämta så kunde du ju lagt till en lite ironisk smiley vid sidan om. Nåväl, ironin har varit död sedan länge nu.
Inte för att jag direkt tog ditt inlägg på allvar från första början (dvs blev upprörd), men jag tyckte det var en lite löjlig argumentationsteknik du använde dig av, ironisk eller ej.

Ps. Lyssna på VDGG och du kommer att finna djupet.

Ordet ironi är inte passande i det här sammanhanget. Snarare överdrift. "Alla som tycker The Final Cut suger är idioter" är en osnuten cool-bakom-skärmen-metafor för "Jag tycker The Final Cut är mästerlig och håller verkligen inte med folk som inte tycker den är bra". Det här är internet, adapt.

Beskriv VDGG så kanske jag kollar upp dem. Orkar inte Wikipedia nu, vill höra lyssnaråsikter.

Du är bara löjlig, sluta upp med ditt bajsnödiga pretto-snack. Förstår Roger Waters? Jo, tjena! Jag tror inte att han själv vet vad han höll på med ibland.

Vi lämnar den diskussionen och dagismentaliteten nu.

VDGG kan beskrivas som det mörkaste av alla progressiva rockband. Texter som handlar om död, olycka och ångest är framträdande. Musiken är mörk, atmosfärisk och lägg till det en gudomlig röst i form av Peter Hammill, en av de bästa vokalisterna som finns där ute i min mening.

Smakprov:
http://www.youtube.com/watch?v=qL8ov3XtVFM

VDGG måste sannerligen höras för att upplevas. Två klassiker:

Killer (1970)
http://www.youtube.com/watch?v=IydPDzDQ03M

Man-Erg (1971)
http://www.youtube.com/watch?v=gMTq1...eature=related

Ummagumma och Animals är så olika varandra. Det är svårt att tänka att det skulle vara rätt band som spelade. Ummagumma har en stor charm och jag ser en stor fördel med Ummagumma med många instrumentala låtar och endel egenhet.