Dålig service på svenska restauranger? (generellt sett)

Extremt ojämnt bemötande där vad jag sett. Vissa ggr får man knappt beställa, andra ggr hinner man knappt sätta sig innan de kommer med blocket redo.

Svenska restauranger är underbemannade - det kan bero på krögarnas iver att tjäna pengar, men beror nog i mycket större utsträckning på det svenska skattesystemet: det går helt enkelt att driva en restaurang med så många anställda som egentligen skulle behövas. Superservicen som man kan få på vissa ställen i andra länder kan vi aldrig få i Sverige.

Jag har svårt att tro att Jantelagen har någon stor betydelse i det här fallet. Visst kan det finnas enskilda individer som har hamnat i ett yrke där de inte hör hemma: "Om du är lediga och går på krogen - varför ska jag då bemöda mig med att jobba?", men jag tror, och hoppas, att de hör till undantagen.
Jämfört med USA kan dricksen ha en betydelse - men det argumentet håller inte jämfört med Japan.

Dålig utbilning? Ja, jag tror att det är det största problemet, men felet ligger nog inte hos läroanstalterna. Det är nog den bristande ledarskapsförmågan hos krögarna som ställer till problem. Det finns restauranger i Sverige där servicen är bra, tom riktigt bra, även om det tyvärr är så att det är väldigt många där din beskrivning är korrekt. Däreför är det svårt att tro att det skulle vara något generellt "fel" på de som jobbar med service på krogen - det är nog snarare så att krögaren/ägaren inte har gett de rätta instruktionerna/förutsättningarna för att det ska funka bra. Det är få områden där dåligt ledarskap slår igenom så tydligt till kund som just i restaurangbranschen.

Finns bara ett svar på denna fråga och det är det svenska skattesystemet som cantoras redan vart inne på vilket leder till en grym underbemanning vilket i sin tur leder till en dålig och stressfylld arbetsmiljö.
Sedan är den bristande kompetensutvecklingen på personal en bidragande orsak, skulle villja påstå att det satsas oerhört lite pengar från de svenska restaurangägarna på att kompetensutveckla sin personal.
Vilket beror på en kombination av skttesystemet och det faktum att de flesta restauranger är små företag, vilket leder till att den största delen av ekonomiskplanering går ut på att kunna få ut några kronor i form av svarta pengar för framtida pension.

Vidare tycker jag nog att många kunder har dåligt tålamod och bristande förståelse för den överstressade 18 åriga flickan som håller på springer ihjäl sig när restaurangen väl är full.

Men det är väl lite inne på samma saker som med Japanen, visst har de en oerhörd yrkesstolthet men de är även betydligt mer väluppfostrade och förstående som gäster.

Skillnaderna mellan USA och Sverige beror ju bara på en sak; lönen. I Sverige har servitriserna en lön som de kan leva av och ovanpå det får de en hel del dricks, ett par tusenlappar i veckan (svart naturligtvis) är ju inte ovanligt. I USA har de en pissdålig grundlön och måste anstränga sig för att få tillräckligt med dricks. I Sverige är varje servitris så dyr att anställa att restaurangen måste hålla nere antalet till ett absolut minimum och servicen blir därefter.

Själv föredrar jag något mittemellan; ibland blir det lite irriterande att bli avbruten var tredje sekund av en, iofs vänlig, servitris som undrar om allt är till belåtenhet. Vid flera tillfällen har jag bett om att få bli lämnad ifred en stund och det har skötts riktigt snyggt. Istället för att hänga över oss som en hök har de haft ögonen med sig och dykt upp i precis rätt tid när tallrikarna eller glasen varit tomma. Den mer tillbakadragna svenska stilen, på gränsen till ignorerande, kan också bli irriterande och ökar definitivt inte min lust att dricksa.

Det som irriterar mig mest är dock restauranger som bakar in dricks i notan eller, ännu värre, påpekar på notan/menyn att dricksen inte är inkluderad i priset (som tur är inte så vanligt i Sverige). No shit? Det är väl ändå jag som gäst som avgör om jag skall dricksa eller inte, jag gör det om mat och service har överstigit mina förväntningar. Går jag till Sjömagasinet förväntar jag mig betydligt mycket bättre service än på Abdullahs kvarterskrog, jag betalar ju tre-fyra gånger så mycket för det.

Jag skulle vilja omformulera ditt påstående på följande sätt:
Krögare med dålig insikt och kortsiktigt tänkande (och dålig personlighet) är en del av svaret, då även bra krögare troligen och förhoppningsvis vill gå i vinst - annars måste de ju omsider slå igen och det vore ju synd.

Är professionellt långt ifrån denna bransch själv, men har nyttjat den mycket i rent egoistiskt gastronomiska syften, så jag vet vad jag som kund vill ha. Hade jag varit krögare hade kunden på klassiskt manér alltid varit i främsta rummet. Min personal hade levt detta!
På så sätt kan jag få kunderna tillbaka, ge restaurangen ett gott renommé och även generera vinst.

Om jag inte förstår ovan enkla samband som krögare, är jag troligtvis dum i huvudet, vilket både mina kunder och på sikt även min personal får lida för. Som ledare har jag ansvaret för hur personalen ska bete sig.

Som personal, av sorten som debatteras i denna tråd, är jag troligen mindre smart än min chef (eller har dålig personlighet och fruktansvärt kortsiktigt tänkande eller ett bättre jobb på lut) och kan således inte förstå sambandet som nämndes ovan. Dålig kommunikation kring arbetsprocesserna gör att kvalitetstänkandet helt försvinner och jobbet blir bara ett jobb som man plågar sig igenom kväll efter kväll.

Då vi som svenskar inte har servicetänkandet med oss i blodet, krävs större ledningsengagemang och hårt arbete med de rätta värderingarna för att få alla inblandade att dra åt samma håll och skapa en bestående hög standard.

Sverige är mycket dålig i resturangbranschen om man jämför med många andra länder. Ofta bra mat dock. Men man känns besvärlig om man skulle "vara missnöjd" med maten, vilket sällan sker, men det har hänt. Utomlands är man mycket mer "omhändertagen" som gäst och får verkligen den service man förtjänar. Sedan beror det på vilken restaurang man besöker såklart. Tycker mycket om asiatiska restauranger i Sverige, än Svenska. Trist, men jag tycker att asiater är de bästa på att vara serviceinriktade!!!

Bra sagt. Vill tilläga att förståelsen för bra service är ojämna och ibland väldigt konstig i Sverige. Krogköer är ett bra exempel på det. Och svensken finner sig ofta i det, otroligt.

Jag tror även att det handlar om brist på yrkesstolthet hos serveringspersonalen. Merparten (läs: nästa alla) saknar utbildning, får riktigt ruttna löner osv.

Jag har påfallande sällan blivit bemött på tidigare nämnda sätt men jag måste hålla med om att servicen i Sverige inte bara är usel, den är ofta obefintlig. Jag syftar nu kanske främst på uteserveringar eller caféer där de har självbetjäning! Kommer man utanför Sveriges gränser och då räcker det med att passera bron så är bordsbeställningar kutym.

Serviceyrken i Sverige är överlag inte speciellt serviceinriktade, på gott och ont. Ta klädbutiker som exempel. I Sverige får man, lite beroende på var man går, knalla omkring och titta själv. Kommer någon personal fram så kan man lätt avfärda dessa med "kollar bara lite, tack" och de smyger iväg. I affärer utomlands kan man bli påhoppad redan vid tröskeln och de är inte alls lika lätta att avfärda.

Tillbaka till restaurangerna så uppfattar jag det främst som att man får relativt god betjäning om det är få gäster i lokalen men blir det stressigt för servitriserna så kan det tummas på servicen. Detta gäller dock inte välansedda restauranger som Sturehof, Mathias Dahlgren, F12 och dyl där servicen alltid är i topp.

Just biten med affärer tycker jag i och för sig är skönt. Okej att personalen ska vara uppmärksam på om man behöver hjälp, men utomlands är de ofta som ett plåster på ryggen. Att "bara titta" existerar liksom inte och det är lite störigt.

Sådant förekommer säkert, men jag ser mycket oftare att restaurangen är MYCKET glest befolkad och den ensamma servitrisen trots det inte klarar av att få fram fyra stycken stora stark i rimlig tid. Jag menar, hur svårt är det egentligen att hälla upp fyra glas, ställa dem på en bricka och bära ut dem?

Eller när glasen sedan nästan är slut, vad händer då? Ingenting. Gästerna sitter törstiga och skulle inget hellre vilja än att få in mer. Men ingenting händer.

Detta har hänt på många ställen i Stockholm. Händer fortfarande.

Krögarna skulle tjäna mer på att sparka all serveringspersonal och låta gästerna sköta sina beställningar, betjäna sig själva med dricka och hämta varmrätterna i en lucka i väggen. I alla fall som det fungerar ibland.

När glasen är slut får man dricka direkt ur flaskorna ...

Skämt åsido, en stor del av ansvaret ligger, som tidigare nämnts i flera inlägg, hos just krögarna. Det är dessa som bestämmer vilken service som ska finnas och som har ansvaret att den övergripande kvaliteten (mat, interiör, service) är god. Om personalen inte följer detta beror det på krögaren, chefen att åtgärda bristen på lämpligt sätt.

Sätt klara mål! Vad ska restaurangen erbjuda och hur ska den uppfattas? Vad kräver dessa mål för inramning och hur upprätthåller vi den överenskomna standarden? Detta är frågor som vilken krögare som helst bör ställa sig och sedan leva upp till de svar som ploppar ut. Det är egentligen enkelt, men faller oftast på inkompetens och kortsiktighet.
Människan är inte bara av naturen lat, utan i detta faller även en stor portion egoism.