Dålig service på svenska restauranger? (generellt sett)

Något som har slagit mig genom åren, är att man på många restauranger i Sverige - naturligtvis inte alla, men de som fungerar bra kan diskuteras någon annanstans - får dålig service. Jag talar inte om ställen där man är stamgäst, känner någon i personalen, eller på annat sätt har en kontakt som påverkar hur man blir bemött, utan ett ställe där man, ponera, spontant beställt bord eller knallar in när kråset plötsligt måste smörjas.
När jag talar om restaurang, menar jag inte kvarterspizzerian, eller kinarestaurangen, utan restauranger - ställen där du kan äta god mat. Vi lyfter prisnivån till över 200 kr för en varmrätt, för att ha något riktmärke.

Mat- eller tillagningskvaliteten är i denna frågeställning icke relevant, utan det är personalen som konfronterar gästen (hovmästare, servitörer och andra).
Påfallande ofta, uppstår moment som stör mig. Låt mig för enkelhets skull ta ett fiktivt exempel där jag sammanfattar vanliga situationer:

Entré och anvisning
Du och jag kommer till restaurangen och avvaktar personalen som ska föra oss till bordet.

Symptom: Man väntar och väntar, men personalen har fullt upp med andra bestyr eller är helt frånvarande och och vi överväger nästan att gå därifrån. Det gör vi dock inte då vi har svenskt gott tålamod.

Beställning
Efter mycket om och men, får man sitt bord och slår sig ner och bläddrar i menyn. Vi ser ut något att dricka och att äta och ser fram emot att få släcka något av törsten innan maten. Då mamma har lärt oss att vi ska stänga och lägga ner menyn på bordet när vi bestämt oss, för att personalen ska våga sig fram för att ta upp beställningen, gör vi så.

Symptom: Personalen svischar förbi oss, fram och tillbaka, fram och tillbaka, mycket upptagna med allehanda bestyr. Fem, tio minuter går och vi har inte ens fått beställa en drink.
Efter att på ett ganska naivt sätt demonstrativt ha lyft upp menyn och lagt ned den ett otal gånger då de passerat, men fortfarande inte lyckats nå land, söker vi istället kontakt på andra sätt: Vi lyfter ett finger varje gång de passerar, vi försöker stirra ut dem och till sist vidtala dem för att mötas av ett: "ett ögonblick, jag kommer snart".

Servering av dryck
Hon/han kommer snart efter bara några ögonblick och vi beställer i vredesmod (ja, jag har fruktansvärt kort stubin) både mat och dricka.

Symptom: Det tar en stund (c:a 10 minuter) för drickan att komma och när den kommer sätts den ned ganska burdust, då servitören/-trisen fattat agg mot oss för att vi med vår korta stubin med rösten råkat avslöja en smula av vårt missnöje. "Fan ta otacksamma gäster."
"Tack" säger vi artigt i kanon, men med spets i rösten, och dricker så frenetiskt att vi, till vår stora bedrövelse, måste söka ny kontakt för att få in nytt vin till middagen kommer. Återigen upprepas händelseförloppet med långdragen beställning och servering.

Servering av mat
Tack och lov dricker vi vin och då vi har mycket trevligt glömmer vi de tidigare incidenterna. Tiden går dock...
Symptom: ... och den fortsätter att gå. Tillslut kommer maten och vi måste beställa mer dryck. Ingen ursäkt för lång väntetid från personalen.

Betalning
Vi har nu avslutat vår måltid och bestämmer oss för att:
(läs detta om du är kvinna) gå hem och spela yatzy eller älska
(läs detta om du är man) gå hem och spela country eller brottas

Symptom: Våra leenden suddas sakta ut då vi ånyo får vänta på att ens ha möjlighet att påkalla personalens uppmärksamhet. När vi slutligen lyckas lämnar vi kreditkortet, men får vi på sedvanligt sätt vänta en bra stund på att få avsluta ärendet.

Vi går därifrån smått förbannade, men mätta.

________________________________________

Så, nu äntligen till frågeställningen (jäkla Noilly Prat, man blir lite seg...):


Varför är det på detta viset? Varför är servicen på svenska restauranger så dålig?

• Kan det bero på att de i sin iver att tjäna mer pengar inte anställer tillräckligt med personal?
• Kan det bero på att vi svenskar tappat känslan för förhållandet mellan kund och leverantör genom att platta till hierarkierna? "Du ska inte tro att du är något" - jantelagen sätter sitt spår även inom serviceyrken? "Jag har en stolthet i mitt jobb och du ska vara glad att jag överhuvudtaget bemödar mig betjäna dig."
• Kan det bero på bristande utbildning? Har läroanstalterna fel inställning?

Sverige har ju tyvärr inte en kultur där man träffas på restaurang, men ska man öppna för denna typ av umgängessätt, bör spelarna förstå vilka regler som gäller.

Nu har jag gnällt färdigt för tillfället. Tack!

Ovannämnda oangelägenheter har man utsatts för åtskilda gånger och det är lika beklagansvärt varje gång. Det blir extra tydligt om man varit på ett ställe som just en vän eller liknande driver och man verkligen får utomordentlig service.
Anledningen till att vissa inom restaurangbranschen verkar vara så förslappade och nonchalanta är antagligen för att de är stressade eller allmänt trötta. Jag antar att de liksom jag tröttnar om jobbet är det samma dag ut och dag in. Sedan utsätts de antagligen för en massa otrevliga person och det är nog lättare att minnas dessa än de som var trevliga.

Att något av detta skulle vara en ursäkt tycker jag inte, men jag tycker att detta är en trend som inte bara finns inom restaurangbranschen utan man ser snarare tendenser på detta inom alla branscher. Då menar jag de branscher där kunden inte möter den som äger företaget och oftast har ett jäkla driv när det gäller att vara trevligt och tjäna pengar. Istället möter du en person vars lön inte påverkas alls av hur de beter sig. Givetvis kan det få negativa konsekvenser om de gör ett dåligt jobb. Men jag tror inte så är fallet särskilt ofta.
För att komma till poängen personerna du beskriver har sällan någon drivkraft. Det finns inget som motiverar dem. De kommer inte få höjd lön bara för att de är extremt mycket trevligare än sina kolleger och det, i dagens samhälle, är ett problem då pengar är vad som driver folk i första hand. Huruvida personen du just betjänade vill bli din bästa kompis är hyfsat orelevant för serveringspersonalen.
Om jag vet att jag kommer få samma belöning/ersättning om jag anstränger mig jättemycket och verkligen gör mitt bästa. Som jag skulle fått även om jag gick runt och såg ut som ett mähä. Då är nog risken stor att jag gör det som är enklast. Så fungerar vi väl alla?
Folk tenderar att glömma att vara tacksamma väldigt fort. De tänker inte på att de faktiskt har ett jobb med en lön och därför borde anstränga sig lite extra. Utan får de ingen bekräftelse, berömmande ord, höjd lön eller någon direkt belöningen så väljer man den lätta utvägen.

Ja, jag håller med om att man tyvärr kan överföra beteendet till de flesta serviceyrken, t.ex. butikspersonal. Men, om man jämför med andra länder - har t.ex. tidigare i någon tråd skrivit om skillnaden mellan Sverige och Japan och påvisar där den enorma skillnaden i inställning - kan man ju undra om det endast beror på att man anser att man inte påverkas ekonomiskt beroende på beteende mot kunderna. Det ligger nog djupare än så.

Om man inte förstår sambandet mellan en restaurangs (alltså ens egen arbetsplats) välmående och kundens nöjdhet har man ju missat något väsentligt redan i lekis. Bemötandet är nog oftare faktiskt viktigare än vad som serveras - i alla fall om vi talar om faktorerna som skapar känslorna som påverkar ifall man avser återbesöka stället eller ej.
Kanske är det som du säger att drivkraften hos människor i denna kategori är så låg, och kanske är det så för att de helt enkelt inte förstår bättre. Detta kanske präglar yrkesvalet, då man knappast lär hitta en större andel högpresterande människor inom serviceyrken.

Skillnaden mot t.ex. Japan är dock påfallande: bristen på yrkesstolthet och intresse är så uppenbar här i Sverige.

Roligt att du nämner Japan för jag såg verkligen en vänlig Japan framför mig när jag läste ditt första inlägg om skillnaden länder emellan.
Men om vi ska generalisera såpass mycket så att vi säger att servicen i Japan (t.ex.) är bättre än Sverige så bör det vara något kulturellt. Något som har att göra med uppfostran, och då kan man ju fråga sig varför vi svenskar som uppfostras till att aldrig tro att vi är bättre än någon annan så ofta behandlar de vi tycker verkar bättre än oss själva på ett förhållandevis dåligt sätt.
Nu kanske man kommer ut och svävar lite alltför mycket om man gissar vidare vad det kan bero på. Fast det verkar onekligen som att svaret kan ha något att göra med vårat kulturella arv.
För att återgå till order generellt. Det finns otroligt mycket trevligt folk som erbjuder bra service också dock kommer man endast ihåg de som är extremt trevliga men man kommer lätt ihåg de som bara ser ut att ha en dålig dag.

Japan är bara ett exempel. Tycker överlag att servicen är sämre i Sverige än i de flesta andra länder jag har besökt.
Men visst, jag tror att du närmar dig pudelns kärna när du nämner kulturellt arv.

T.ex är servicen mellan restauranger i USA och Sverige som natt och dag. Bara för att nämna på en kedja som Chilis får man fruktansvärt snabb och bra service jämfört med alla ställen jag ätit på i Sverige. Då ska man ju tänka på att Chilis är inte det finaste stället du kan gå till utan är en ganska icke exklusivt ställe. Bara för att nämna ett exempel. Man får bord snabbt om det inte är fullsatt, man beställer dricka med en gång och får den samtidigt som man beställer resten av maten (behöver inte lägga ner menyn ), maten får man oftast snabbt och alla i sällskapet får den samtidigt och de frågar alltid om man inte ska ha efterrät också när man ska betala och då har de notan redo. Dessutom är personalen _alltid_ trevlig och serviceminded.

Ja, det ett bra exempel. Även fast personalen verkligen hatar dig, har man fina påklistrade leenden i ansiktet och det fungerar ju faktiskt. Ett trevligt bemötande, även om det inte kommer från hjärtat, påverkar hur vi själva mår och upplever en situation. Till syvende och sist är vi ju inte mer än djur som reagerar på signaler.
Någonstans på vägen från den svenska barndomen till livet som vuxen inom serviceyrket har dock förståelsen för hur mänskliga relationer fungerar sipprat ut. Och det är ju jäkligt synd, med tanke på hur viktiga dessa bitar är inom just serviceyrken.

Att det har blivit dålig service på Svenska restauranger råder det inget tvivel om. Inte så konstigt då majoriteten av alla restauranger nuförtiden ägs av toksnåla invandrare som anställer sina släktingar istället för utbildad personal.

Givetvis finns det svenska krögare också som inte heller förstår att dom är i servicebranschen.

Jag satt o grunnade på samma sak häromkvällen. Då var vi på en typisk köttrestaurang i sthlm o fick sjukt bra service... Det som slog mig då var alla andra ställen jag ätit på där servicen varit dålig.
Jag tror det ligger mycket i det här med att anställa folk utan servicekänsla och personligt engagemang i restaurangen. Det blir inte bra service om människan som ska serva dig (ja, det är hennes/hans jobb, inget annat) inte har läggning för det.
Rätt person på rätt plats gör så stor skillnad att det är larvigt.
Har varit på sunkiga restauranger och haft underbara servitriser, samt dryga uppblåsta dito på dyra och fina ställen. Finns inte nån röd tråd till pris, läge mm utan det är ren personlighet som avgör.
Sen kommer ju en otrevlig servitris inte få jobba kvar på tex Matthias Dahlgren, då han är så pass engagerad i sin matsal att han märker sånt...
Så, krögare med rent profitintresse o dålig personlighet (för serviceyrken) är mitt svar!

Friday´s i Kungsträdgården, där har jag alltid blivit bra bemött och för varje gång jag är där tycker jag de har höjt nivån ett steg.

Berätta gärna era egna erfarenheter från denna restaurang, om det bara är jag som tycker de har en HÖG nivå på sin service.

Tror det handlar om att vissa ser ett servisjobb som "sista utvägen" alltså ett skitjobb, så de inte riktigt engagerar sig som man skulle önska.

Det är stor skillnad på servispersonal och servispersonal, men som helst kan vara en servitör/servitris, men få som kan vara en bra servitör/servitris.

Detta är enligt mina erfarenheter.

Jag var där i lördags och det var riktigt trevligt. Det verkade ju dock som att de hade personal så det räckte och blev över.