Är det verkligen så osannolikt att "någon" drar sig för att "erkänna" exempelvis ett givande av tiopental dagen före och därmed medger sin potentiella delaktighet avseende gärningen beskriven av åklagare, så här: "… genom att den 20 september 2008 på Barnintensiven Astrid Lindgrens barnsjukhus, uppsåtligen berövat flickebarnet [flickan] livet genom förgiftning med läkemedlen tiopental och morfin".
Ju närmare dödsfallet i tid tiopentalet tillförts, desto större är risken att någon, som defakto givit det, inte vill bli stämplad som "delaktig i gärningen" beskriven ovan - och därför låter hålla sin tunga i styr. Det framgick ju ganska snart att fallet saknade "vetenskapliga" referenser. Och att därmed riskera att bli beskylld (trots avsaknad av uppsåt) för delaktighet i sådan gärning. Jag kan tro att snudd på vilken "dygnsaktuell" tiopentalgivare som helst, tänker sig för både en och två gånger innan man på eget initiativ låter sig sättas under åklagarens förstoringsglas.
Kanske har jag helt fel här, men jag är långt från säker på att det inte skulle kunna vara ett rationellt motiv till en cementerad tystnad.
Då, käre KluvenTunga, skulle jag tro att läkaren får hederligare och mer pålitliga kamrater på fästningen än de hon har nu...
Att en alternativ mördare inte kliver fram kan jag förstå, men att en läkarekollega eller annan arbetskamrat, med vet och vilja tiger för att slippa förhöras om en (hypotetisk) fullt motiverbar tiopentaldos... nä, det vore illa.
Den smala saken att ta reda på hur det brukar gå till borde den ligga på den misstänkta eller den objektiva utredaren?
Utredaren öppnar alltid för hjälp av den misstänkta. Har man vett i skallen, så svarar man ju "FKanske vid en MR dagen före" om man får en fråga, typ, "Kan någon annan än du gett tiopental till barnet?".
Utredaren öppnar alltid för hjälp av den misstänkta. Har man vett i skallen, så svarar man ju "FKanske vid en MR dagen före" om man får en fråga, typ, "Kan någon annan än du gett tiopental till barnet?".
Är det nån som har frågat om det? Alltså, har läkaren gett nåt annat alternativ till hur barnet skulle ha kunnat få i sig överdosen (om det nu var en överdos)?
Ofullständiga journaler, fri tillgång till knark, problem med decimalräkning... Det kunde kanske räcka en bra bit ur patientsäkerhetsaspekt, men flera på ALS tycks dessutom lida av så grava minnesstörningar att varken vetenskap eller beprövad erfarenhet synes räcka för att bota åkomman.
VL:s minnesbilder:
Och sen så tyckte jag det var väldigt märkligt, så gick jag till min chef som då hade varit med den dan när hon dog, som bad mig ta hand om det här fallet, så gick jag till honom och berättade det här att det fanns en hög barbiturathalt i blodet och jag sa att jag har precis gått igenom journalerna och jag har inte gett henne nånting och tittat igenom och jag har inget minne av att jag har gett henne det. Och jag har inte skrivit det, så att jag sa att jag tycker det här är lite konstigt, sa jag, och lite obehagligt med den här patienten som man har försökt att vara så väldigt korrekt och ordentlig med. Sen lämnade jag ju det. Och sen har jag inte träffat på hennes namn förrän (Ohörbart) ringde.
/…/
F: Den här chefen som jobbade samma dag som den här flickan avlider, vad heter han?
V: BL.
F: Och då när du får det här samtalet från rättsläkaren, är det B du går och pratar med då, eller är det någon annan chef?
V: Nej, det är den chef jag har pratat med.
F: Okej, så det är B och du som kommunicerar?
V: Mm.
BL:s minnesluckor:
F: Har V vid något tillfälle talat med dig om LL efter den 20 september 2008?
B: Inte vad jag kan komma ihåg. Nej.
F: Efter att rättsläkaren har meddelat V att det anträffades hög barbiturathalt i L:s kropp efter obduktion så säger V att hon går och talar med dig om detta. Har du något minne av det?
BL: Nej.
F: Nej. OK.
JN:s glasklara minnesbilder:
Ja, det är svårt att minnas… alltså, det är svårt att minnas hur…
Minns inte riktigt. Om de låg på bordet, om de låg i skåpet; minns inte – nej.
Nej, inte vad jag minns.
Nej. Inte som jag minns.
Det minns jag inte…
…det minns jag inte
Nej, jag har inte sett det.
Inte som jag minns.
Minns jag inte.
…det har jag ingen aning om.
Nej. Ja… jag minns inte det, faktiskt, nä…
[Höjer rösten] Nä, jag menar; det är inget konstigt om hon ville ha, men jag kommer inte ihåg om hon fick mat – nej.
Nä, så att det minns jag inte hur vi… vad vi… till slut, hur det blev.
… jag kommer inte ihåg vad vi… vad vi gjorde – hur det blev.
Nej, jag minns inte att jag var…
[Bryskt] Har jag inget minne av.
…jag kommer inte ihåg om vi bytte eller om det var med låg dos när medicinen gick på och då behöver jag inte byta… behöver man inte byta pumpen…
…för det kommer jag inte ihåg, nej.
… det kommer jag faktiskt inte ihåg…
Vad hon gav då, det vet jag inte, nej.
Nej, det har jag inget tidsbegrepp när…
Nej, det har jag ingen aning om.
Nej, tidsbegreppet har jag ingen aning om - nej.
Nej, jag kommer inte ihåg ungefärligt klockslag, alltså, det gör jag inte.
Nä, jag kommer inte ihåg om det var några faktiskt där... några sprutor.
[Efter åtta år inom vården – Natriumklorid jämfört med morfin] Tror inte det. Tror att det är samma genomskinliga vätska. – Inte helt säker.
… alltså, jag är osäker, ja. - Kommer inte ihåg.
[Högljutt] NÄE, SOM JAG INTE TÄNKER PÅ, ja… som hon hämtar och… ger – för hon har ju inte den i sin ficka så hon måste ju hämta på medicinbordet.
Nej. Eftersom jag inte [Högljutt] KOMMER IHÅG. – Nej, jag kommer inte ihåg. – Um.
Nej, inte så här på rak arm – nej.
[Högljutt] NÄE, för jag ve… Gissning kan man inte säga att det är, men det är… men det… jag vet att hon har fått morfin; vi har pratat om det och det.
[Snäsigt] Det kommer jag inte ihåg.
Jag kommer faktiskt inte ihåg…
… det kommer jag inte ihåg, faktiskt.
[Bryskt]OK. – Det kommer inte jag ihåg, att vi har skickat ut dom.
Nej, det kommer jag inte ihåg.
Jag vet inte.
… men jag kommer inte ihåg om – nej, jag har inte nåt minne av att vi har skickat ut dom för att vi ska ge L… ge henne mat genom sonden – nej.
…för jag kommer inte ihåg att vi gav mat till barnet och att dom gick ut – så att…
Jag kan inte komma ihåg allting, det är faktiskt länge sen också.
[Forcerat] Det kommer jag inte ihåg… vilket… exakt.
…det har jag ingen aning om…
Nej, jag kommer inte ihåg att jag stängde av den…
Nej, jag kommer inte ihåg klockslag om det, jag kommer inte ihåg om V var precis innan för [ohörbart].
Tidsmässigt kommer jag inte ihåg när hon gav sista extra, så att… nej.
Nej, inte hur ofta – nej, det har jag inte. Jag vet att hon har varit framme, men inte hur ofta - nej. Nej.
Nej, det noterade jag inte. – Jag kommer inte ihåg att hon har gjort det.
Nej, det kan jag inte… det kan jag inte se framför mig i alla fall att det är så det har gått till – nej.
Nej, jag har inte sett att hon har sprutat [in nåt] – nej.
… jag kommer inte ihåg klockslag där…
Nej, inte som jag kan komma ihåg. Nej.
När man läser valda utdrag ur det här FUP:et inställer sig en hel del frågor varav en gäller huruvida BL:s minne kan ha något att göra med den bristande medicinhanteringen på BIVA inkl. det farligt lättillgängliga läkemedelsförrådet? – Varför igångsattes inte en utredning; det var väl inte helt uteslutet att en dödsängel gick lös?
FUP, s. 97:
Tiopental stod öppet på en hylla, lätt åtkomligt. Morfin förvarades i det s.k. knarkskåpet. Listan där uttag från knarkskåpet skulle noteras och kvitteras gick inte att återfinna när doktor L skulle visa den i samband med första besöket.
När verksamhetschefen P skulle visa Tiopental hade han problem med att finna det på hyllan. En kommentar fälldes av P att de hade problem med svinn av just detta preparat.
Sammanfattningsvis är slutsatsen att alla anställda på berörda avdelningar kan få tag på den medicin som finns i medicinrummet. Sjukhuset har ingen kontroll över medicinen.
BL:s minnesstörning kan f.ö. inte sägas vara av det lindriga slaget; han har helt lyckats förtränga försvarets idoga insatser när det gäller tidsutdräkten i fallet: http://www.lakartidningen.se/include...rticleId=16261
Utredaren öppnar alltid för hjälp av den misstänkta. Har man vett i skallen, så svarar man ju "FKanske vid en MR dagen före" om man får en fråga, typ, "Kan någon annan än du gett tiopental till barnet?".
Jag håller med dig, men det är bra att komma ihåg när det gäller detta att hela den märkliga tanken att tiopentalinjektioner dagar före dödsfallet skulle ha någonting med saken att göra inte fanns ifrån början.
Innan fetthypotesen med det felaktiga jämviktsförhållandet på 580 gånger presenterades så var detta lika orimligt som att undersöka om ett offer för ett skottdrama möjligtvis hade fått en och annan kula i sig dagarna före dramat.
Nu efter att Mörland har gjort ner den hypotesen borde vi vara där igen, men det är så med halmstån att det kan vara svårt att släppa dem.
Då, käre KluvenTunga, skulle jag tro att läkaren får hederligare och mer pålitliga kamrater på fästningen än de hon har nu...
Att en alternativ mördare inte kliver fram kan jag förstå, men att en läkarekollega eller annan arbetskamrat, med vet och vilja tiger för att slippa förhöras om en (hypotetisk) fullt motiverbar tiopentaldos... nä, det vore illa.
Jag håller med dig om att det vore riktigt illa. Å andra sidan så gick ju hela åklageriet
ut med att i princip allt som förkortade livet i dess slutskede var at betrakta som mord.
Så om då denna eventuella tiopenthalanvändning sagen innan sågs som just det
(i och med åtalspunkten vid tillfället) så är det samma sak som att träda fram och säga
"jag är mördaren". Givet gärningsbeskrivning och inställningen i debattartikeln.
Man kan naturligtvis inte se det så nu, men i skenet av debattinlägget vid tidpunkten
samt att om man från början varit tyst så... tja.. inte vet jag.
Ja, jag vet att du inte gillade den där skrivelsen heller, men den kanske påverkade
mer än vad man tror... Mer än rent ogillande alltså.
Jag håller med dig, men det är bra att komma ihåg när det gäller detta att hela den märkliga tanken att tiopentalinjektioner dagar före dödsfallet skulle ha någonting med saken att göra inte fanns ifrån början.
Innan fetthypotesen med det felaktiga jämviktsförhållandet på 580 gånger presenterades så var detta lika orimligt som att undersöka om ett offer för ett skottdrama möjligtvis hade fått en och annan kula i sig dagarna före dramat.
Nu efter att Mörland har gjort ner den hypotesen borde vi vara där igen, men det är så med halmstån att det kan vara svårt att släppa dem.
Vi kan ju anta att åklagare/polis följer upp utredningen och reagerar på nya uppgifter med uppföljande förhör. Eller tror du att de inte kan tänka så långt?
Polisen ska utreda alla möjligheter och alla misstänkta. De verkar varken ha gjort det ena eller det andra här.
Jag håller med dig, men det är bra att komma ihåg när det gäller detta att hela den märkliga tanken att tiopentalinjektioner dagar före dödsfallet skulle ha någonting med saken att göra inte fanns ifrån början.
Innan fetthypotesen med det felaktiga jämviktsförhållandet på 580 gånger presenterades så var detta lika orimligt som att undersöka om ett offer för ett skottdrama möjligtvis hade fått en och annan kula i sig dagarna före dramat.
Nu efter att Mörland har gjort ner den hypotesen borde vi vara där igen, men det är så med halmstån att det kan vara svårt att släppa dem.
Nu är det ju tack och lov så att bara för att just DU tror att Mörland är gud så betyder inte det att så är fallet.
Förhoppningsvis är det andra sakkunniga som kan ställa relevanta motfrågor till hans gissningar.
För det är faktiskt just det det är. Gissningar. Det kan inte bli annat utan riktiga
forskningsresultat att stödja sig mot. Och sådana finns inte.
Hittills har jag i denna tråd inte fått se något exempel där någon presenterat vetenskapliga rön som visar någon påtaglig redistribution till fett i tidsspannet EFTER 14,5 timme efter döden.
Nja nu är det jo inte så himla lätt att få frivilliga att ställa upp på et sånt forsök men OK om du melder dig och några till kan vi kanske diskutera saken!
Men man skulle ju kunna tänka sig djurförsök, eller hur?
I vilket fall som helst har ingen presenterat några vetenskapliga artiklar rörande redistribution till fett i tidsspannet 14,5 timme efter döden till drygt 3 veckor efter döden. Ändå framställer man det som självklart att man får en monumental redistribution i detta tidsspann trots Mörland tydligen inte tror på detta.
Nu är det ju tack och lov så att bara för att just DU tror att Mörland är gud så betyder inte det att så är fallet.
Förhoppningsvis är det andra sakkunniga som kan ställa relevanta motfrågor till hans gissningar.
För det är faktiskt just det det är. Gissningar. Det kan inte bli annat utan riktiga
forskningsresultat att stödja sig mot. Och sådana finns inte.
För att du skall ha bilden klar för dig kommer Mörland vara som Clintan och försvarets experter som smutsiga mexikaner i rättens ögon. Det vore förmätet av rätten att göra en vetenskaplig bedömning av vad som kommer fram så det blir en förtroendefråga där det kommer att väga oerhört tungt att Mörland är en opartisk sakkunnig med åsikter som Soc RR fullt ut stöder medan försvarets experter inte är annat än inhyrda...
I slutscenen rider Mörland västerut mot den nedgående solen hem till Norge.
Angående eloges inlägg #11645 ovan om bl a mexikaner: Jag är inte så säker på att åklagarsidan är så glad över detta inlägg. Tvivlar också på att du kommer att få inlägget att censurerat som off-topic (gissa anledningen).
BL:s minnesstörning kan f.ö. inte sägas vara av det lindriga slaget; han har helt lyckats förtränga försvarets idoga insatser när det gäller tidsutdräkten i fallet: http://www.lakartidningen.se/include...rticleId=16261
Hade man i utredningen skaffat sig grundläggande uppgifter om sammanhang av så enkel art som RKs ackrediteringar hade dessa revisioner gjorts innan man eventuellt pekat ut någon misstänkt.
Frågan är om utredningen inte lagts ned med nu kända uppgifter om åklagarmyndigheten inte målat in sig så illa.
