Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Nu är ju inte Brandt ett jättovanligt namn....

Din fråga är självbesvarande...

Nu är jag inte en juristnisse men jag tycker du går lite väl långt. Ditt sätt att generalisera känns inte helt ok.

Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen. Vi måste ha regler för att reglera vad som är ok och vad som inte är ok. Jag vet inte vad du har för inställning till aktiv dödshjälp men jag är helt klart emot och det av den anledningen för att det kan missbrukas. Det blir lite Murphy över det hela. Om något kan missbrukas så kommer det förr eller senare att missbrukas av någon som tycker annorlunda.

Om jag nu förutsätter att vi tycker lika vad gäller frågan om aktiv dödshjälp så gissar jag att du kan ha förståelse för att man måste dra gränsen ganska strikt. Antingen tillåter vi aktiv dödshjälp eller så tillåter vi det inte. Börjar vi tumma på och blanda in känslor så har vi gett vika. Då blir det alltför godtyckligt.

Jag tror inte du får någon jurist att säga något annat än att det är ok att ge pat den hjälp de behöver för att få en värdig död på samma sätt som jag gissar att du kan gå med på att det inte är ok att helt sonika döda en pat bara för att man tagit beslutet att stänga av respiratorn för kan vi kalla det för något annat än aktiv dödshjälp?

Du som är läkare kanske kan bekräfta eller dementera uppgiften att även om beslutet att allt hopp var ute togs tillsammans med beslutet att stänga av respiratorn togs och trots att det är helt ok att ge smärtlindring så måste en läkare ändå ta hänsyn till biverkningar när lugnande och smärtlindring ges?

Och vad har det med saken att göra? Doctare uttalar sig i egenskap av läkare och hänvisar till sin erfarenhet som praktiserande läkare inte som katolik och medlem i den katolska kyrkan.

Att hon är allmänläkare och inte praktiserat som läkare på 10 år säger desto mer (förutsatt att det stämmer). Då kanske man skulle kunna dra slutsatsen att hon talar utifrån okunskap och borde inte ha sagt något alls... men det har fortfarande inget med att hon är katolik att göra...

Jag vet inte hur man ska tolka hjärnskador hon
vände sig själv från rygg till mage när hon var 3 mån, hon utvecklades.

Mamman är övertygad om att försämringen beror på hjärnskadan, skrev till flera tidningar bla aftonbladet och TV4.
När de hamnade på sjukhus igen
ville de flytta henne till Uppsala istället, är arga på personalen rädda för de ska göra något dumt med flickan, vilket är förståligt.

På ett stort läkarmöte (17:e)får de ursäkter samt löfte att de ska avvakta några dagar för att rätta till deras misstag (hänt massor).
Om föräldrarna fortsätter känna sig missnöjda kommer alla papper vara klara för flytt och föräldrarna får bestämma var flickan ska vårdas,heter det.

Den 18: öppnar flickan ögonen (har varit sövd)men är sjuk.
Den 19.e MR undersökning måste sövas (Pentothal)vaknar aldrig mer…
senare stänger de av respiratorn.

Svårt att tro att rättsläkare inte kan skilja på normaldos/överdos.
Läkaren ska räkna ut individuelldosering inför sövning ,syftet var att flickan skulle vakna igen.
:::::::::
Behandling:
Fenemal} Antiepileptikum
Meronem} Antibiotikum
Perfalgan} smärtstillande
Salbutamol} luftvägssjukdomar
Vancomycin} Antibiotika
Midzolam } Anestesi dämpar oro
Dormikum }Anestesi dämpar oro
Op. för leda bort hjärnvätska.

//källa vanjal.blogg.se

Om hon är fromt observerande katolik vill jag inlägga gensaga och hävda att det dessvärre nog har det. Det råder ingen som helst tvekan om vad den Helige Fadern tycker i frågan, och kyrkan är ju för närvarande kraftigt på krigsstigen rent generellt i den här frågan i länder där den har ett påtagligt inflytande.

Om just katoliker, när det är så himla ont om svenska katoliker, driver dödshjälpsfrågor i precis just den riktning som påven vill, då ska det mycket till för att inte koppla ihop det ena med det andra.

Primum non nocere är annars ett (gammalt) återkommande tema inom vården, som åtminstone i praktiken tycks efterföljas väl, om än inte slaviskt och förhärskande.

Bieffekter har stort värde i fråga om behandlingsalternativ, och alla läkemedel har dem. Man kan inte bara blunda för dem.

Då är det bra att du förklarar dig som du gör så att min missuppfattning reds ut Jag håller med dig i varenda stavelse i citatet ovan (utom den inledande sucken).


Tämnaren? En helt irrelevant jämförelse då vattennivån i Tämnaren inte är ett brott mot någon lag... vad jag vet. Jag tycker desutom att du säger emot dig själv då du först anser att det inte konstigt att det finns specialdomstolar men samtidigt hävdar(?) att brott inom den medicinska världen inte ska kunna handskas av rättsväsendet. Vi har ekonomiska domstolar som är specialiserade på ekonomiska brott så varför inte domstolar som är specialiserade på brott inom den medicinska världen? Det är fortfarande en domstol som tillhör den juridiska sfären men med specialistkunskaper. Jag håller helt med dig i att de jurister som ska bedöma och döma måste ha adekvata kunskaper men om vi står mellan att utbilda juristerna eller att lyfta ut dessa mål från domstolarna så är det sistnämnda inte ens ett alternativ.

Jag har lite svårt att förstå varför du väljer dina ord på det vis du gör. Så fort någon formulerar sig i termer att försöka få bort en annan person från en debatt drar jag öronen åt mig. Tror du att du vinner en argmentation genom att be de du argumenterar med att hålla käft bara för att de har en avvikande åsikt? Märkligt beteende som jag inte trodde jag skulle se från din sida.

Återigen... jag är ingen jurist men jag anser att ditt argument faller på sin egen orimlighet.

Wow! Den var häftig. Vi verkar ha fullständigt olika åsikter märker jag. Du för fram ett näst intill anarkistiskt sätt att tänka där du rättfärdigar lagbrott ifall individen inte anser att lagen är korrekt. Du sätter dig själv över lagen då du tydligen anser att du har rätt att bryta mot vilken lag som helst ifall du anser att den är felaktig. Kom nu inte dragandes med Rosa Park igen för självklart anser jag att alla former av diskriminering är fel men hon gjorde fel. Vi kan gå igenom exempel på exempel och du kan försöka förmå mig att förklara och försvara samt komma med åtgärdplaner för hur man skulle ha gjort istället men jag tycker inte att det känns relevant. Det intressanta är att du anser att det är ok att bryta en lag om den strider mot vad du anser är rätt och jag tycker du har fel därför att man då hamnar i en gränsdragning. Vilka lagar är ok att bryta mot och vilka inte? Vem avgör? Måste jag få x antal underskrifter från vänner och bekanta som tycker som jag innan jag bryter en lag? Det finns en lag som säger att jag inte får slå dig men tänk om jag tycker det vore helt ok att slå dig? Får jag bryta mot lagen då? Ja, du får tycka att det är löjliga exempel men du kommer inte ifrån gränsdragningen och du kommer inte ifrån att du lätt kan uppfattas som anarkist.


Nej, han ser framför allt saken ur ett agendaperspektiv. Det märks väldigt tydligt på hans dunkla antydningar om barnets hälsotillstånd. Antingen blajar han bara, eller också tillhör han ett ljusskyggt nätverk som bryter patientsekretess i politiska syften. Någon ytterligare möjlighet kan jag inte se.

Jag har lite svårt att se var jag gjort det men visst... om du tycker att jag någonstans gjort det så har det i alla fall inte varit min intension. Jag har ingen aning om vilka kunskaper du har eller inte har men utifrån det jag läst av vad du skrivit så har jag förstått att du i alla fall har medicinska kunskaper. Har du även juridiska kunskaper så... grattis. Jag har varken eller (samt har aldrig påstått det heller)

Ja, jag har ingen aning om hur man ska tolka saken. Det var därför jag frågade men man kan alltså inte utesluta något förstår jag det som. Vi vet helt enkelt inte...

Jag hävdar fortfarande att det inte har något med saken att göra eller rättare sagt inte ska ha något med saken att göra. Det verkar ha något med saken att göra eftersom inte alla kan skilja på sak och person. Om folk tycker att det har med saken att göra så diskvalificerar man Doctare från att ens få uttrycka en åsikt (eller säga något alls) trots att hon är läkare. Jag måste erkänna att jag tror på det hon sa (om hon nu är korrekt citerad) men relevansen försvinner, inte pga att hon är katolik utan pga att hon "bara" är allmänläkare och inte praktiserat som läkare på 10 år. Det hon säger saknar betydelse, återigen inte pga av hennes religionstillhörighet utan för att hon inte har tillräcklig bakgrund som läkare inom just det området.

Ungefär 4000 människor heter Brandt i Sverige och det finns ungefär 87000 katoliker i Sverige.
Svenska Kyrkan har närmare 7 miljoner medlemmar. De flesta som heter Brandt är förmodligen medlemmar av Svenska Kyrkan.
MEN: om man har haft någon kontakt med karriärkristna vet man att ledande representanter ofta kommer från samma familjer -- så t.ex. familjen Hammar i Svenska kyrkan.
Att Olle också heter Brandt är förvisso inget som helst stöd, men det kan ju vara en tråd att nysta i. Är Elisabeth Brandt gift? Om så, vad hette hon i efternamn som ogift etc.

Bättre att utgå från att alla har en politisk agenda de driver och att sak och person i princip är det samma. Jag har väldigt svårt att hitta användning för ordet "opolitisk" och ser det som att hon uttalar sig i egenskap av "läkare" lika lite som Anders Borg uttalar sig i egenskap av "nationalekonom". Det går att bygga stöd för vilken världbild som helst genom ett selektivt urval av objektiv och oomtvistilig fakta.

Jag nöjer mig med att konstatera vad som står i Socialstyrelsens allmänna råd. Du är uppenbarligen inte nöjd med deras skrivelse och försöker därför förklara hur du menar att skrivelsen ska tolkas. När jag ifrågasätter din tolkning drar du till med "det är för att du inte förstår"-argument.
Jag tror att denna diskussion skulle må bättre av att vi försökte diskutera sakfrågorna utan att recensera vår uppfattning om varandras intelligens. Jag har nu fullt klart för mig att du anser mig stå på en intelligensnivå understigande din, kan vi lämna den delen av diskussionen och fortsätta med sakfrågan?

Som jag sa till golgata så är det naturligtvis full rimligt, acceptabelt och önskvärt att man i vissa situationer ger en palliativ vård som teoretiskt sett förkortar ett liv. Hans exempel på sin cancersjuke patient är fullständigt tillräckligt för att förklara varför och i vilken typ av situation som det är acceptabelt. Det jag ifrågasätter är dels om det är ett jämförbart exempel med det nuvarande fallet, och dels var gränsen kan tänkas gå mellan acceptabel palliativ vård och aktiv dödshjälp.

Återigen, jag har personligen ingen agenda i den här frågan, jag förstår inte varför du fortsätter hinta åt det hållet.

Sen håller jag med i det du skriver, vi vill inte tillåta aktiv dödshjälp, vi vill däremot inte att patienter ska lida i onödan och vi vill ha en god palliativ vård. Frågan är var gränserna går och det aktuella fallet sätter strålkastarljuset på den frågeställningen. Jag har mycket svårt att förstå varför du är så fruktansvärt provocerad av en sådan diskussion. Eller kanske rättare sagt, varför det är så viktigt för dig att ingen förutom läkarkåren tillåts delta i den diskussionen.
Jag kan väl säga såhär, det är inte jurister med min intellektuella nivå du ska vara orolig för, det är när vissa riksdagspolitiker börjar intressera sig för frågan som det finns anledning att darra.
Så synd, du vill alltså inte utveckla dina ståndpunkter med motiveringen att jag inte klarar av att förstå dessa (då rimligtvis) avancerade argument. Jag vet inte hur det brukar vara när du diskuterar, jag har bara sett dig i arboga-trådarna tidigare och där har du gett ett gott intryck, men i normala diskussioner är den typen av argument inte ok.
Det jag ursprungligen tänkte var att överprövningen skulle ske till Socialstyrelsens medicinska råd. Men efter att ha sett den typ av elitism och fullständigt överlägsna arrogans som tydligen finns inom läkarskrået så undrar jag om vi inte måste ta in skiten i förvaltningsdomstolarna.

Ett beslut om avbrytande av livsuppehållande behandling är irreversibelt och drabbar en enskild individ på ett tämligen fatalt sätt. Om det beslutet tas på felaktiga grunder så är det fullständigt oacceptabelt. Blotta misstanken att sådana beslut kan tas felaktigt räcker egentligen för att kräva ett nytt system.

De fall jag talar om är de (relativt ovanliga, tack och lov) fall där de anhöriga vill fortsätta en livsuppehållande behandling men den ansvarige läkaren vill avbryta densamma. Jag finner det högst tvivelaktigt att den anhöriga inte ska ha någon som helst möjlighet att begära en "second opinion" eller en överprövning av det beslutet.

Om du vill, Hamilkar, så kan jag ge dig exempel på läkare som på olika sätt brustit i sin kompetens, sina beslut, sina ageranden eller på annat sätt orsakat skada hos patienter. Om du vill så kan vi börja diskutera antalet vårdskador i landet. Jag har inte dragit in denna frågeställning ännu för jag har kanske inte sett den som relevant för diskussionen, men om du vill ha exempel på att läkarkåren är långt ifrån ofelbar så säg bara till.

Om vi då accepterar att även läkare kan göra fel, så blir frågeställningen om överprövning än mer relevant. Jag har, uppriktigt sagt, svårt att förstå varför du är så avogt inställt till en sådan modell.
Och jag försökte i mitt svar att förklara att det inte är acceptabelt att någon för en sådan diskussion över en annan människa. Vem tror du att du är om du anser att du har möjlighet att avgöra vem som förtjänar att leva och vem som enligt din uppfattning kommer att ha ett så dåligt liv att det är bättre om de dör.

Jag säger bara att ingen har rätt att fatta beslut om liv eller död för någon annan person baserat på vilken livskvalitet man tror att den andra personen kommer att ha. Och innan du svarar, tänk efter väldigt noga var den vägen som du nu börjar trampa leder.
Jag delar din uppfattning om att det är mycket som behöver ändras i dagens sjukvård.