Citat:
Ursprungligen postat av Bustopher
Vid förnyad läsning i kväll av delar av Osmo Vallo-utredningen noterade jag att där finns ett par avsnitt som har giltighet även utanför just den utredningen. Utredningen är rätt intressant bl.a. eftersom den enligt direktiven skulle ske
"… från ett uttalat medborgarperspektiv och med ett kritiskt förhållningssätt till brottsutredningen." Eftersom det är litet OT har jag kopierat och lagt upp de två avsnitten "En schematisk översikt över brottmålsprocessens gång" och "Den svenska rättskulturen" som en .pdf-fil för nedladdning.
http://tinyurl.com/2f3avw8
Kanske kan den tjäna som kvällslektyr för den "filosofiskt" lagde. Enjoy!
Filosofisk vet jag inte, men tack ändå. Själv får jag väl sälla mig i skaran vilken beskrivs ovan (
som utifrån allmänna utgångspunkter närmat sig fallet, då jag varken är medicinare eller jurist utan en vanlig FB:are

).
Och som jag funderat. Och ändå kan jag på intet sätt finna ett rimligt motiv i att läkaren på något sätt haft anledning (likt åklagarens tolkning av händelseförloppet) fullfölja en brottslig än mindre ond gärning, förklarar hur jag tänker nedan:
För det första - fallet rör sig om en i praktiken näst intill hjärndöd flicka för vilken, efter gemensam dialog mellan föräldrarna och sjukvården, beslut tas om att avbryta den livsuppehållande behandlingen i respirator. Man beslutar om att flickan istället för att kvarstå i behandling ska gå
kvävningsdöden till mötes. Tragiskt och hemskt - men i det här skeendet finns från rättsväsendet fortfarande inga brottsmisstankar.
För det andra - och det är här ev. brottsmisstankar har sin uppkomst. I läkarens knä (och det är väl knappast första gången läkaren står inför liknande göromål) läggs uppgiften att i synnerhet för flickan, men också med det bästa i beaktande för de anhöriga till flickan, lösa uppgiften på det i möjligaste mån minst smärtsamma sättet. Här delar (enligt vad som kan tydas av FUP) uppenbarligen inte läkaren och de anhöriga en samsyn i vad som är den bästa och/eller en nödvändig vård. Det är också i
detta stadium - brottsmisstankarna uppstår och relateras till.
För det tredje - ärendet hyser idag inte särskilt många svar annat än ett horribelt tiopentalvärde av historiskt mått! För vad jag (som icke juridiskt bildad) kan utläsa av FUP - finns inte ett endaste vittnesmål som kan tas som intäkt för mätvärdets riktighet. Möjligen mätvärdets uppkomst. (Om man nu bortser från övriga tveksamheter förstås).
För det fjärde - åklagaren tycks ha en fallenhet att "plocka russinen" ur kakan. Morfinvärdet kastas i papperskorgen, tiopentalvärdet fiskus upp ur densamma för att senare isoleras som en enskild företeelse. Rättsläkaren spekulerar kring att tiopentaletvärdets extrema nivå
möjligen kan förklaras av att en dos tillförts flickan i livet, och att
ännu en dos senare tillförts flickan - efter dödens inträde [Beck]. Det kan hävdas vara en partsinlaga. Visst. Hua. Det smakar dock inte som logikens karamell. Partsinlaga eller inte.
För det femte - jag har sagt det tidigare men det förtjänar att upprepas. Att tillföra extra morfin hade för läkaren lika gott tjänat syftet att "påskynda" kvävningen - oavsett möjligt motiv.
OT: Det tycks som den i fallet diskuterade substansen, även utanför Sverige (och detta fall), syns vara ett hett debattämne f.n.:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/rattsligt-gungfly-om-usas-dodsdrog-1.1197395