Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Vi ska nog försöka hålla isär myndigheterna litet här!

Att RMV är en fristående myndighet är väl helt klart. Likaså att Socialstyrelsen är det. Men med Rättsliga rådet är det litet klurigare. I utredningen "Översyn av den rättsmedicinska verksamheten: Tillsyn, Rättsliga rådet och rättsläkarens roll”, SOU 2006:103, beskrev utredarna förhållandet mellan Socialstyrelsen och Rättsliga rådet så här:

”Enligt 11 § förordningen (1996:570) med instruktion för Socialstyrelsen avgör Rättsliga rådet bl.a. rättsmedicinska ärenden å Socialstyrelsens vägnar. I praktiken fungerar rådet som en egen myndighet, fristående från Socialstyrelsen.” [min understrykning] och vidare:

”Ett kansli som är knutet till Socialstyrelsens tillsynsavdelning svarar för administrativt arbete som diarieföring, sekretariatsfunktion, journalhantering, remisser till vetenskapliga råd, kontakter med andra myndigheter och allmänheten samt för- och efterarbete till rådets sammanträden.”

Nu är ju Sverige ett rätt litet land, rättsmedicin en medicinsk specialitet och följaktligen antalet rättsmedicinare begränsat. Även detta uppmärksammade utredningen:

”Ur ett principiellt perspektiv vore det tilltalande om de specialister som avger ”second opinions” över rättsmedicinska utlåtanden inte hade någon anknytning till RMV överhuvudtaget. Som framgått försvåras en sådan ordning av att antalet rättsläkare i Sverige är relativt begränsat. En lösning skulle kunna vara att för denna uppgift inrätta ett helt fristående, nordiskt rättsläkarråd. En mindre genomgripande förändring i samma anda vore om Rättsliga rådet i rättsmedicinska ärenden inhämtade yttranden från norska, danska eller finska rättsläkare. Denna fråga bör bli föremål för fortsatta diskussioner.”

Så, frågan är om det var så smart att vända sig till Rättsliga rådet när man var ute efter en ”oberoende sakkunnig”. Tid lär det i vart fall ta att få ett yttrande.

Jo det är nog bra att hålla isär myndigheterna när det så skall göras. Av ditt citat framgår det att utredningen konstaterar att RR i praktiken fungerar som en egen myndighet. För mig låter det som att RR likt förbannat formellt är en del av SoS, men vad vet jag.

Om det är smart av åklagaren att vända sig till RR för att finna en ”oberoende sakkunnig” kan så klart ifrågasättas. Jag kan se två smarta anledningar.

För det första att RR rent praktiskt har betydligt lättare att hitta rätt person än vad en åklagare har. RR har helt enkelt en annan kännedom om personer med kompetens än vad en åklagare sitter inne med. Som bonus kan inte åklagaren bli anklagad för att ha valt "fel" ”oberoende sakkunnig”.

Det andra är att åklagaren genom att redan nu vända sig till RR plockar bort kortet för förvaret att vid en överklagan begära en ”second opinion” av RR. Det blir ingen second ”second opinion” och det är bra.

Åklagarmyndigheten har uppenbarligen oerhört stor makt över en förundersökning och av någon anledning kämpar alla jurister med näbbar och klor för att den ordningen skall bestå. Att överhuvdtaget försöka granska en utredning innan åklagaren behagar stämma verkar oerhört kontroversiellt.

Hade inte det mest rättssäkra varit att åklagaren kopplat in expertis åtminstone inom området barnanestesi så snart myndigheten fick reda på att RMV tyckte att mätvärdet var extremt och svårt att förklara? Något spår av att sådana kontakter togs finns ej i nuvarande FUP. Däremot verkar viss dialog mellan åklagare och RMV döljas.

I normalfallet är det precis så det skall vara, även om du har delvis fel. Innan brott har styrkts och åtal är aktuellt är av naturliga skäl inte förundersökningen offentlig. (Tyvärr förekommer det läckor i en del fall, läckor som inte kan förklaras med rimliga skäl, men det är en annan sak. Vi har meddelarfrihet och en tidnings källor får inte efterforskas).

När FU är klar och åklagaren beslutar om åtal blir utredningen öppen för de inblandade, dvs den anklagade och hans ombud. Undantagsvis blir delar av FU sekretessbelagd, men den är inte hemlig för parterna i målet. Däremot blir det som är sekretessbelagt inte offentligt och parterna kan få yppandeförbud i saken.

Sedan, en mer allmän kommentar: Är det något som tråden påvisat, så är det hur svårt det är att avväga mellan olika legitima intressen. Att läkaren (litet förenklat) har ett legitimt intresse att hennes sak prövas "bortom rimligt tvivel" är på ena sidan, att inte åklagaren å andra sidan gör det alltför enkelt för sig med "rimligt tvivel" är en annan. eftersom åklagaren i det här fallet representerar andra individers rättigheter.

Att desavouera RMV och SKL på allmänna åsikter från inhyrda partsombud finns liksom inte på rättsväsendets karta. Att man nu vill ha en oberoende åsikt, "utifrån" är rimligtvis därför att man vill ha riktigt bra på fötterna om eller när man väljer att lägga ner åtalet. Det skall nämligen gå att åtala "nästa gång" aktiv dödshjälp blir på tapeten.

Nu talar jag inte om de mycket meriterade experter som försvaret och SoS har anlitat och som har haft allvarliga synpunkter/frågor som inte RMV och åklagare har behagat försöka reda ut utan det som kan utläses av FUP.

I FUP finns på ett flertal ställen dokumenterat att RMVs experter är mycket tveksamma till mätvärdet och vad det kan säga om gärningen. Detta har åklagaren konsekvent negligerat. Vad säger det om myndighetens förhållningssätt till objektivitetsplikten?

Det tydligaste tecknet på problemet är morfinet som fortfarande nämns i det gällande(?) rättsutlåtandet men som åklagaren helt har tagit bort från stämningsansökan.

Det hade varit mycket intressant att höra honom förklara detta i ett offentligt rum med en svarande part.

Bergakungen:

Först ett litet påpekande:

SKL, Statens Kriminaltekniska laboratorium är visserligen lokaliserat till LInköping men har ingenting med det här ärendet att göra. Det är RMVs rättskemiska laboratorium, en avdelning inom RMV, som har ansvarat för analyserna av blodprovet och urinprovet. De här två laboratorierna har olika profil. Mer om SKL finns att läsa här: http://www.polisen.se/Om-polisen/Polisen-i-Sverige/Organisation/SKL/

När det sedan gäller frågan om expertis så är det förvisso så att rättsläkarens tolkningar/slutsatser, enligt RMVs egna riktlinjer inte kan , ”… överprövas vare sig administrativt eller av domstol (antingen accepterar man expertens slutsats eller så gör man det inte) - endast förfaranden av typen peer review/second opinion i enlighet med vedertagna akademiska principer är möjliga för att utröna om slutsatserna håller acceptabel vetenskaplig kvalitet.”

Nu är det naturligtvis så att även om rättsläkaren kan förväntas vara expert på frågor inom sitt specialområde så kan h*n i sitt arbete komma att ställas inför frågeställningar där andra måste anses besitta betydligt bättre kunskaper. I det här fallet är det rimligt att anta att det i hög grad gäller för frågor om tiopentals egenskaper och funktion. De har ju inte direkt med rättsmedicin att göra. I sådana frågor torde det därför vara ställt utom allt tvivel att de av försvaret och SoS anlitade anestsiologerna Lönnqvist, Wahlström och Nilsson representerar ett betydligt djupare kunnande och inte minst oändligt mycket mer egen praktisk erfarenhet. Så, vi ska nog inte avfärda dessa tre herrar som ”inhyrda partsombud” – det är ganska förmätet. Det är fortfarande högst rimligt att fråga sig varför inte åklagaren knutit någon expert inom området anestesiologi till sig. Att 2000 mcg/g tiopental ligger långt över gränsen för vad som är dödligt ärnaturligtvis en korrekt rättsmedicinsk bedömning. Men, det frågan gäller är inte det utan hur denna koncentration kan ha uppstått och det är i första hand en klinisk fråga som därmed anestesiologer (som är de som använder preparatet) torde vara bäst lämpade att besvara.

Att rättsläkaren har begränsad kunskap om tiopental framgår för övrigt av att hon i samtal med polisens utredare lämnat ett par uppgifter och exempel som måste anses direkt felaktiga.

nono2:

Det gällande dödsorsaksintyget, utfärdat av PR-A 2009-02-04 anger som den terminala dödsorsaken till: "Läkemedelsförgiftning med tiopental och morfin". Sic!

Det är fortfarande högst oklart på vilka grunder morfin kommit att lämnas utanför ärendet. Att SoS i sitt beslut i tillsynsärendet pekat på artikeln av Watterson et al är en sak men det finns ingenstans någon utredning eller redovisning av på vilka grunder den undersökningen är kan anses relevant i det här fallet och alltså utgöra ett argument för att man kan ignorera det exceptionellt höga morfinvärdet.

Du menar alltså att uppgifterna finns i förundersökningsprotokollet men att åklagaren (som leder föundersökningen) på något sätt inte skulle bry sig om vad som står i hans rapport?

I så fall kan ju en mycket enklare förklaring än bristande läs- och skrivkunnighet vara att åklagaren tolkar alla fakta som framkommit i FU (och dokumenterats, nota bene) på ett annorlunda sätt än vad till exempel du gör. Det är inget konstigt med den saken, det räcker att man hör till exempel Leif Silbersky tolka fakta i FU så förstår man att det går att se det mesta på olika sätt.

Objektivitetsplikten innebär att man skall samla alla fakta, såväl för som emot, men åklagaren gör sedan en samlad bedömning av bevisläget och åtalar om han anser att en fällande dom är att vänta av åtalet. Det är en bedömningsfråga.

Tre små reflektioner:

Jodå, SKL känner jag till. Jag klumpade samman dessa två institutioner därför att deras utredningar och analyser igger till grund i mängder av rättsfall. Att i någon mening kunna "lita på" deras resultat är viktig för hela rättsväsendet, inte bara åklagarna och det gör man också, rent allmänt. Skall man denna gång strunta i RMV:s utlåtande (det får man nog tänka sig att göra om det skall läggas ner) så misstänker jag att en så extraordinär åtgärd måste vara bergfast förankrad i en utredningsåtgärd initierad av åklagaren. Att låta försvarssidans inhyrda experter påverka om åklagaren skall tro på RMV eller inte finns, som jag sa, inte på kartan. Att de givit åklagaren all anledning att undersöka igen är däremot troligt.

och...

Att morfinet lämnats utanför är egentligen inte konstigt. Morfinet i sig finns det en förklaring till (vi har dem i tråden) och de knallhöga halterna av morfin kan det finnas en förklaring till (mycket små barn behöver mer, tiilvänjning, journalerna är oklara etc etc). Morfin är alltså ingen substans som med automatik pekar på något brott, och även om, inte nödvändigtvis mord, dvs dråp i detta fall.

Däremot anser man av någon anledning att tiopentalet inte kan förklaras på annat sätt än med att det givits uppsåtligt. Sannolikt har man något som pekar i den riktningen i vittnesmålen.

Det är egentligen inget konstigt med det.

Förklaringen torde vara relativt enkel. Någon av alla de sakkunniga som uttalat sig i detta ärende, minns inte nu vem det var, förklarade att denna höga morfinnivå kunde uppnås vid normal paliativ vård av ett litet barn. Morfindosen är således förklarad vilket medför att åklagarn givetvis inte bortom rimligt tvivel kan påstå att barnet uppsåtligen dödats med detta medel.

Fö så tycks den i ärendet aktuella rättsläkaren alltjämt åtnjuta advokaten Hurtigs kollegors förtroende då hans kollega adv. Johan Eriksson numera håller kurser ihop med henne (tänkte att det kunde vara något för mer konspiratoriska här i tråden att nysta i).

EDIT

Borde lära mig att läsa hela tråden innan jag svarar, nåväl 2:a på den pucken.

Med tanke på tidsutdräkten för att reda ut grundläggande frågor - dvs göra sitt jävla jobb - så är knappast "initierad av" ord som kan användas strax framför "åklagaren".

Att inte lyssna på sakkunskap, oavsett vem som vaskat fram den, tyder bara på dåligt omdöme. Inget annat.

Må så vara, men SKL har som sagt ingenting med detta ärende att göra och då tycker jag inte vi ska dra in dem utan att i så fall ange specifikt varför.


Nej, jag tycker inte, och har heller inte påstått, att man ska strunta i RMV:s utlåtanden. Däremot tycker jag man ska vara noga med att bedöma i vilka frågor RMV har expertis och i vilka den kanske kan ifrågasättas. När det gäller frågor om tiopentals funktion och användningssätt anser jag att det är frågor som ligger utanför det vetenskapliga området rättsmedicin och istället hör hemma inom anestesiologi och farmakologi. Observera att gång på gång refererar rättsläkaren till kemisten på rättskemiska när det gäller just frågor av det här slaget. Dessutom finns det som jag påpekade ett par exempel på att rättsläkaren givit polisen direkt felaktiga uppgifter och exempel på tiopentals funktion och användning. Att det råder osäkerhet beträffande de här frågorna framgår också av de många olika förslag till förklaring av hur den höga tiopentalhalten uppstått som RMV presenterat under resans gång. Här hade det varit insiktsfullt om åklagaren och utredarna insett RMVs begränsningar och knutit lämplig farmakologisk eller anestesiexpertis till sig för de bedömningarna. Jag vill också minnas att Hamilkar i ett tidigare inlägg tydligt klarlagt att expert blir man inte bara för att man arbetar på en viss myndighet.



Nej, åklagaren har inte visat upp någon större förmåga att ta intryck från andra utan har i hög grad visat sig vara ”sig selv nock”.


Nej, det finns inte någon ordentlig förklaring till detta och att bara referera till Wattersons artikel räcker inte. I vartfall inte om man ställer krav på vetenskaplighet på det sätt man gör i RMV:s Interna Riktlinjer för Rättsläkarens roill i rättsprocessen. RMV har för övrigt själva påpekat att:

”Även om hänsyn tas till att barnet i det aktuella fallet är för tidigt fött samt att en omfördelning av morfin kan ske efter döden ter sig den uppmätta morfinkoncentrationen orimligt hög i förhållande till den dos (20 mikrogram/kg/tim; ingen uppgift om laddningdos finns) som enligt uppgift givits.” (FUP sid 41)

”Den uppmätta morfinkoncentrationen är mycket hög och skulle kunna leda till döden. Den uppmätta koncentrationen bedöms vara orimligt hög i förhållande till den uppgivet givna dosen.” (FUP sid 42)

”Och när det gäller morfinet då, så är det ju också en väldigt hög koncentration och den här dosen som du har uppgett att du har gett - 20 mikrogram per kilo och timme, den motsvarar ju inte alls det värde som sedan blir efter fem timmar här då.” Fråga ställd av polisens förhörsledare vid slutförhöret med narkosläkaren 2009-10-15 (FUP sid 288)



Experterna på RMV delar tydligen inte din uppfattning på den punkten:

”Det man generellt kan säga om halten i analysbeskedet är att den är jättehög. De flesta som dödförklaras på rättsmedicin pga. av en morfinöverdosering kanske ligger på 1 och 2 mikrogram.” Rättsläkaren till polisen 2009-02-11 (FUP sid 29). Flickan hade en halt på 5,7 mikrogram/gram!

”När det gäller den uppmätta morfinkoncentrationen är också den anmärkningsvärt hög och skulle kunna leda till döden.” Rättskemiska i svar till polisen 2009-02-16 (FUP sid 42)

”Även om hänsyn tas till att barnet i det aktuella fallet är för tidigt fött samt att en omfördelning av morfin kan ske efter döden ter sig den uppmätta morfinkoncentrationen orimligt hög i förhållande till den dos (20 mikrogram/kg/tim; ingen uppgift om laddningdos finns) som enligt uppgift givits.” Rättskemiska i svar till polisen 2009-02-16 (FUP sid 42)

Men på just den punkten ska vi kanske inte lita på RMV:s experter trots att det om något är en fråga som faller inom just "rättsmedicin"

Du menar att Johan Eriksson jobbar på samma advokatbyrå som Hurtig och att han håller kurser ihop med Petra Råsten?

En intressant fråga i samband med morfinkoncentrattionen är om åklagaren bortom rimlig tvivel kan bevisa att barnet inte dog av den (uppsåt eller ej).

Som svar på några tidigare inlägg angående RMVs trovärdighet i detta fall kan jag bara konstatera att åklagaren inte har förstärkt den genom den ovanliga åtgärden att överhuvudtaget pröva slutsatser även inom verkets egentliga specialitet med externa experter. För mig tyder det på att han själv inte litar på deras påståenden.