Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

HSAN gör nog bäst i att lägga ribban så att 99.9% av vårdpersonalen inte får en varning eller erindran under sin karriär, det kommer inte att gå och hitta personal till att driva en effektiv och kvalitativ sjukvård om man skall hålla på och varna var och varannan som har lite oskicklig. Vi har den sjukvårdspersonal vi har, alla är inte helt kompetenta och skickliga. Så ser verkligheten ut och det får man leva med.

Det verkar som om åklagaren överreagerat, att ge morfin till en terminal och lidande patient är inte brottsligt, däremot kan debatten om dödshjälp äntligen bli offentlig.

Folk som är emot dödshjälp har oftast aldrig sett en person dö med cancersmärtor och kvällspressen eldar på eftersom händelser med starka känslor säljer tidningar. Debatten om dödshjälp skall därför bedrivas i domstol och nu kanske Sverige tack vare denna djupt tragiska händelse kan stifta humanare lagar vad gäller vård i livets slutskede.

Flickan kunde inte andas själv utan fick hjälp av en respirator.
Respiratorn kopplades ur vilket medförde att flickan slutade andas och det i sin tur leder till döden.
Tycker du då att det är viktigt hur stor eller liten dos medicin som gavs när syftet med det är att lindra smärtan i dödsögonblicket?
Det är än väsentlig skillnad mot att man ger en dödlig dos till en person som kan andas själv.
Jag respekterar vad du än tycker, är bara nyfiken.

Jag tycker det är vansinnigt svårt. Lagligt sett är det som jag skrev. Jag tycker absolut det viktigaste är att ingen behöver lida i onödan i dödskampen. Min pappa sövdes ned totalt och somnade in. Det är ett av de finaste ögonblicken i mitt liv.
Att ge en dos för att döda tycker jag är över gränsen, men jag tycker aldrig att den frågan ska avgöras av en tingsrätt om man inte först låtit socialstyrelsen utreda.

Man har idag rätt att ge så mycket smärtstillande att patienten möter döden sovande. Det är palliativt och inte medvetet dödande. Det tycker jag är vettigt.
Jag tycker att planerad död på sjukhus ska vara smärtfri.

Fast här ges ju inte dosen för att döda då flickan när respiratorn kopplas ur kommer att dö. Så länge hon är kopplad till respiratorn så andas hon ju även efter att hon fått dosen.
Så har i alla fall jag fattat det.

Min prematur (1 kg) - 11 friska år idag - fick både losec, bredspektrumantibiotika och morfin. Vad svamlar du om?

Må det. Men är du då säker på att det finns någon dos smärtstillande som gör att en prematur respiratorpatient som plockas av respiratorn kan möta döden sovande som inte i sig är dödlig?

Om det inte gör det, vart kommer du då med dina resonemang?

Men vafan. Är du helt ovanligt ovanlig? Jag antar att du tar konsekvenserna av dina åsikter och alltså hellre åker till häxdoktorer och kristallmassörer istället för till mördarna på akuten när du har röven som hatt efter exempelvis bilolycka?

SVAR till StefanD13 inlägg #733


1. Jag konstaterar att du tillstår att dina erfarenheter om vård av döende är obefintliga. Det är viktig information.

2. "Antingen tillåter vi läkare att ge dödliga doser morfin när de känner för de, eller så slutar läkarkåren att ge morfin helt och hållet.."

Du verkar inte helt förstå mina farhågor för framtiden om den nu aktuelle läkare blir fälld. Få, om ens några, kollegor kommer ordinera lindrande läkemedel till döende patienter och ingen kommer våga avbryta meningslös behandling om sådana åtgärder kan leda till åtal för mord.

3. "Sen är det en mycket stor skillnad mellan palliativ vård av en 89-åring med spridd cancer och en 3-månaders bebis. Faktiskt."

Jasså?! Det var något nytt faktiskt för mig. Intressant att du fastslår detta samtidigt som du säger att din erfarenhet av vård av döende är obefintlig. Det finns INGEN praktisk eller etisk skillnad att ge lindrande vård till en döende patient vare sig den är 3 månader eller 87 år. Båda har samma behov av lindring. Och, tro det eller ej, förtvivlan hos anhöriga har inget med logik eller juridik att göra.

4. "vad händer i den situationen där de anhöriga och läkaren/na är oense?"

Anhöriga skall involveras (och involveras) på så sätt att man efter bästa förmåga informerar om den sjukes tillstånd. Som doktor får du ALDRIG lämpa över ansvaret för beslut om vilken vård som gagnar den lidande bäst till de anhöriga. Kan vara frestande för en oerfaren doktor men får i princip alltid förfärliga följder, vad de bedrövade än väljer. "-Varför lät vi inte vår dotter/mamma etc dö? Det var ju ingen mening med dom där näringsdroppen. Vi bara förlängde hennes lidande." TILL " -Varför krävde vi inte att vår pappa/son skulle få fortsatt behandling. Tänk om han hade levat nu?". Det är den som har det yttersta medicinska ansvaret som skall fatta beslutet och ta ansvar för det. Man får aldrig som doktor ge någon behandling om man inte fullt och fast tror att det gagnar den sjuke.

5. "Jag anser det vara högst rimligt att ett sådant läkarbeslut ska kunna överprövas, exempelvis av Socialstyrelsens medicinska råd. Jag säger inte att jag vill ha in fall som dessa i förvaltningsdomstolarna, däremot säger jag att det känns mycket otillfredsställande att läkaren/na ska kunna fatta sådana beslut över de anhörigas huvud och utan att dessa har någon möjlighet att överklaga. "

Överklaga till högre instans. Jaha. Nog lockande tanke för en jurist. Döden är ofta en objuden gäst som inte alltid för-anmäler sitt besök. En patient kan sitta och äta frukost på morgonen med god aptit och vara döende på eftermiddagen. När jag ligger på min dödsbädd hoppas jag innerligt att det är en doktor (i samråd med mig och mina anhöriga) och inte Socialstyrelsens Medicinska Råd som bestämmer hur jag skall vårdas. Skulle mina anhöriga kräva att jag skall hållas vid liv men min doktor tycker det verkar galet hoppas jag verkligen att min doktor har stake nog att köra över mina förtvivlade anhöriga. Min doktor skall se till MITT bästa, inte till mina anhörigas. Jag är nog inte ensam om att önska att mitt döende inte skall bli process med överklaganden i väntan på god och klok vård.

6. "I de flesta fall är det inte bara en eller två läkare som beslutar om avbrytande av livsuppehållande vård, oftast är man fler."

Intressant att du fastslår detta. Hur kommer det sig att jag lyckats missa detta under 25 år? Det är EN läkare som bestämmer. Man kan diskutera saken med patient, kollegor, anhöriga men det är den doktor som har patientansvaret som bestämmer. Någon måste nämligen ta ansvaret. "Delat ansvar-inget ansvar".


7. "Det handlar alltså inte om höga doser morfin/tipental i smärtstillande/ångestdämpande syfte, utan om dödliga doser"

Jag har INGEN kunskap om den aktuella patienten. Om patienten har respiratorvårdats, om hon lidit av hjärnblödning och patienten tas ur respiratorn är sannolikheten mycket hög att patienten utvecklar kramper. Syftet med läkemedelstillförsel här har sannolikt inte primärt varit att dämpa oro eller ångest. Thiopental är ett synnerligen potent sömnmedel som bla ges vid okontrollerbara kramper. Vilken dos som behövs hos ett prematurt barn med hjärnblödning med finala kramper finns inget exakt svar på. Man sprutar till kramperna upphör. Gudskelov än så länge utan att ta hänsyn till vilken koncentration man vid en ev obduktion skulle uppmäta.

8. Läkemedelstillförsel skall dokumenteras. Om så inte skett skall det utredas. Då tänker jag inte primärt av en tingsrätt.

Även om det som nu går till rätten har jag svårt att se hur de ska kunna göra en självständig bedömning i motivfrågan, det kommer väl att bli copy-paste från socialstyrelsens yttrande in i domen utan ändringar.

Nu förstår jag inte. Morfin är ett narkotikaklassat läkemedel. När ett narkotikaklassat läkemedel ska administreras måste det noteras i avdelningens narkotika journal av den sköterska som hämtar läkemedlet ur det låsta skåpet (som endast sjuksköterskorna, inte läkarna, har nyckel till). Detta innebär att sköterskan får räkna antalet ampuller (eller tabletter) och jämföra det med det antal som är noterat i narkotkiajournalen. Hon tar sedan en ampull, noterar det i journalen, räknar igen och noterar antalet kvarvarande ampuller. Om nu någon tar en ampull utan att notera det bör nästa person som hämtar ut läkemedlet notera att antalet inte stämmer. Det skulle alltså uppmärksammas mycket snart och bör leda till att avdelningen utreder och ev anmäler.
Nu säger du att hon smygit dit extra flaskor för att problemet ej skulle uppmärksammas. Jag förstår det inte. Var skulle dessa extra flaskor komma ifrån? Tog hon med sig ett par extra morfinampuller hemifrån då eller?