Citat:
Ursprungligen postat av Bananchoklad
Var det inte du som blandade in USA och således även skadeståndsrätten i en fråga som gällde straffrätt?
Korten blandades ihop då linjen från juristerna i tråden har varit att vården skall omfattas av exakt samma lagar och regler som alla andra verksamheter i samhället (dvs det har INTE skett någon distinktion mellan straffrätt och skadeståndsrätt).
Det låter nu som att skadeståndsrätten skall innehålla undantag för vården och att det är ok (dvs precis som idag)?
Citat:
Ursprungligen postat av BaalZeBub
Varför har vi snäckfeber?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sn%C3%A4ckfeber
Med andra ord: den funktionalistiska förklaringen får tas med en nypa salt. Det finns parasitism också, liksom det finns organismer - och stater - som går under.
Ett riktigt lågvattenmärke.
Frågan som jag väckte är viktig på ett principiellt plan. Då all empiri visar att patienterna får ett sämre utfall (som grupp), att kostnaderna ökar (på totalen) och att personalen drabbas av långa utredningar som kommer fram till att inget fel begåtts om justitia i bred bemärkelse hanterar vården som alla andra delar av samhället väcks ju frågan varför man inte skall särbehandla vården.
Det som förespråkarna (implicit eller explicit) då hävdar är att rättigheterna hos den patient som idag känner att vården näst intill misshandlat honom/henne och att expertmyndighetens prickning et cetera inte närapå är tillräcklig upprättelse väger tyngre än de tre faktorerna ovan. Personligen tycker jag inte att så är fallet.
Citat:
Ursprungligen postat av Bananchoklad
Det har jag ingen aning om men så länge ni gör det utan att vara vårdslösa så slipper ni straffansvar men om ni kapar av fel ben av någon på grund av att ni är vårdslösa så skall ni också lagföras för det.
Det här är problemets kärna i mitt tycke och här tycker vi oerhört olika.
Låt oss ta två schematiska exempel:
En kontorist gör 1000 distinkta handlingar i månaden. Endast 2 inbegriper en risk för person eller sakskada i någon omfattning. Pga slarv/trötthet/mänsklighet lever personen upp till Culpa i lagens mening i 0.1% av sina handlingar. Ergo: En person eller sakskada med Culpa sker vart 40:e år för den här personen (med största sannolikhet en trafikskada av någon typ).
En soldat i krig/läkare/polis gör 1000 distinkta handlingar i månaden. Ca 400 inbegriper en risk för person eller sakskada i någon omfattning. Pga slarv/trötthet/mänsklighet lever personen upp till Culpa i lagens mening i 0.1% av sina handlingar. Ergo: En person eller sakskada med Culpa sker varje 2-3 månaders period för den här personen (och pga arbetsuppgifternas art större sak och personskada än i fallet med kontoristen).
Principiellt låter det ju vackert att utkräva Culpa på samma sätt för högriskyrken men konsekvensen blir absurd. Således tycker jag att Culpa i vid bemärkelse inte skall vara tillämpligt.
Jag är inte tillräckligt kunnig jurist för att veta om gränsen skall gå vid uppsåt eller grov vårdslöshet.
Den andra komponenten vi tagit upp är hur alla dessa händelser skall utredas men det får jag lämna till en annan post (jag har samma position som tidigare där det primära utredningsansvaret bör ligga på en expertmyndighet).