Citat:
Nä, nu ändrar vi ingenting.
Ursprungligen postat av Bustopher
Jag gick idag igenom en del gamla mail i ärendet och hittat då bl.a ett från augusti 2008 till PR-A på RMV som, när man läser det så här åtta månader senare förklarar en hel del. Mailet kom till efter läsning av RMV:s obduktionsutlåtande och innehöll tre frågor. Bland annat den här:
”Du skriver inledningsvis att de påvisade*koncentrationerna av thiopental respektive morfin representerar en nivå långt över respektive inom de nivåer som man kan se vid dödliga förgiftninger med preparaten. I det sista stycket skriver du så att ur rättsmedicinskt persepktiv betraktas dödsfallet som onaturligt*till följd av överdosering av annan person. Vad får dig att dra slutsatsen att de höga koncentrationerna är en följd av överdosering av annan person?”
Jag fick följande svar:
”Som du säkert förstår kan jag inte diskutera ett enskilt ärende men någon som inte ingår bland de som har med förundersökningen att göra. Det är polis och åklagare som äger förundersökningen och vad som får diskuteras med utomstående.
Rent generellt kan jag bara säga att det är polis och/eller åklagare som har beställt den rättsmedicinska undersökningen och också de som informerar anhöriga om resultaten.
Vår uppgift är att försöka ta reda på dödsorsak och dödssätt. Om någon har för mycket av ett läkemedel kan det bero på att man avsiktligt tagit det själv ( i självmordssyfte), oavsiktligt överdoserat det själv (dvs av misstag tagit för mycket) eller fått det i sig genom administration av annan person (avsiktligt ellet oavsiktligt).
Generellt kan man säga att mycket små barn kan ju inte själva ha administrerat att de fått i sig läkemedel.”
Det PR-A säger är alltså följande:
1. RMV arbetar på uppdrag av polis och åklagare som ”äger” förundersökningen;
2. RMV:s uppgift är att ta reda på dödsorsak och dödssätt;
3. När det gäller förgiftningar med läkemedel arbetar med tre förklaringsmodeller:
• självmord
• egen oavsiktlig överdosering
• överdosering av annan;
4. Spädbarn kan inte begå självmord eller oavsiktligt överdosera läkemedel. Om man påträffar en dödlig halt av ett läkemedel i ett spädbarn återstår alltså bara avsiktlig eller oavsiktlig överdosering av annan person.
Eftersom RMV:s uppgift (bara) är att ”…ta reda på dödsorsak och dödssätt” blir konsekvensen att man, när man som i det aktuella fallet finner dödliga halter thiopental och morfin, bara behöver rapportera till sina uppdragsgivare (polisen och åklagaren) att man betraktar ”…dödsfallet som onaturligt, till följd av överdosering av annan person, men att det inte utifrån den rättsmedicinska undersökningen eller tillgängliga handlingar kan avgöras i vilket syfte eller av vem den mycket höga dosen av tiopental givits”.
I det här fallet beskrev man faktiskt de påvisade halterna som ”… 1000 gånger mer än vad man ser vid ordinär användning av preparatet” respektive ”… långt över de nivåer som man kan se vid dödliga förgiftningar med preparatet”.
I linje med hur RMV uppfattade sitt uppdrag rapporterade man däremot inte att man funnit pentobarbital i låg och fenobarbital i terapeutisk koncentration i blodet. De uppgifterna lämnade man till polis och åklagare först ett år senare efter att de blivit föremål för diskussion bl.a. i samband med SoS tillsynsärende. Åklagaren belade dem omgående med sekresess i ytterligare ett antal månader.
När uppgifterna från RMV sedan hamnar hos polisens utredare och åklagaren är saken klar:
Här har begåtts ett brott, mord, dråp eller i vart fall vållande till annans död!
Det man inte har förstått att man inte förstår är innebörden av rättsläkarens beskrivning av de påvisade halterna. Inte ens efter att polisens utredare besökt PR-A respektive laboratoriet i Linköping förstår man att det rör sig om halter som ligger långt långt utanför alla kända referensramar. Istället drar åklagaren i gång en cirkus som inleds med hämtning på arbetsplatsen av den läkare som ansvarade för flickans vård de sista timmarna, häktning och presskonferenser där man talar om ”dödscocktail” och ”barmhärtighetsmord”. The rest is history!
Men, det som inträffade fram till den här punkten ställer en allvarlig fråga som jag menar ytterst gäller rättssäkerhet:
Är det verkligen rimligt att RMV:s uppdrag inte sträcker sig längre än så som man uppfattat det i det här fallet – även när man stöter på koncentrationer som ligger långt långt utanför de referensramar, egna och andras, som man har?
Måste det inte i det läget åligga RMV att, innan man lämnar ärendet vidare till polis och åklagare, genom t.ex. kompletterande analyser, genomgång av den vetenskapliga litteraturen och kontakter med kollegor och forskare, söka finna en rimlig förklaring till analysvärdena?
Ytterst kommer det ju, eftersom vi nu har fri bevisprövning här i Sverige, att bli domstolens sak att ta ställning till vilka slutsatser man kan dra av analysvärden bortom befintliga referensramar. (Hur man nu ska göra det.) I USA hade analysvärdena av samma skäl inte fått företes som bevis.
Jag kan inte tänka mig något annat verksamhetsområde där ansvarskännande beslutsfattare, med hänsyn till de potentiella konsekvenserna, skulle vara beredda att agera på uppgifter av det slag (alltså utanför alla kända referensramar) som RMV nu lämnade till polis och åklagare att agera på. Jag kan däremot föreställa mig hur ett sådant agerande, förutom att vara synnerligen oprofessionellt, också skulle kunna komma att betraktas som grovt brottsligt i olika varianter beroende på typen av verksamhet. Och hade det gällt en vårdinsats hade det definitivt stått i strid med kravet på "vetenskap och beprövad praxis".
Det känns som att det behövs en ändring här!
”Du skriver inledningsvis att de påvisade*koncentrationerna av thiopental respektive morfin representerar en nivå långt över respektive inom de nivåer som man kan se vid dödliga förgiftninger med preparaten. I det sista stycket skriver du så att ur rättsmedicinskt persepktiv betraktas dödsfallet som onaturligt*till följd av överdosering av annan person. Vad får dig att dra slutsatsen att de höga koncentrationerna är en följd av överdosering av annan person?”
Jag fick följande svar:
”Som du säkert förstår kan jag inte diskutera ett enskilt ärende men någon som inte ingår bland de som har med förundersökningen att göra. Det är polis och åklagare som äger förundersökningen och vad som får diskuteras med utomstående.
Rent generellt kan jag bara säga att det är polis och/eller åklagare som har beställt den rättsmedicinska undersökningen och också de som informerar anhöriga om resultaten.
Vår uppgift är att försöka ta reda på dödsorsak och dödssätt. Om någon har för mycket av ett läkemedel kan det bero på att man avsiktligt tagit det själv ( i självmordssyfte), oavsiktligt överdoserat det själv (dvs av misstag tagit för mycket) eller fått det i sig genom administration av annan person (avsiktligt ellet oavsiktligt).
Generellt kan man säga att mycket små barn kan ju inte själva ha administrerat att de fått i sig läkemedel.”
Det PR-A säger är alltså följande:
1. RMV arbetar på uppdrag av polis och åklagare som ”äger” förundersökningen;
2. RMV:s uppgift är att ta reda på dödsorsak och dödssätt;
3. När det gäller förgiftningar med läkemedel arbetar med tre förklaringsmodeller:
• självmord
• egen oavsiktlig överdosering
• överdosering av annan;
4. Spädbarn kan inte begå självmord eller oavsiktligt överdosera läkemedel. Om man påträffar en dödlig halt av ett läkemedel i ett spädbarn återstår alltså bara avsiktlig eller oavsiktlig överdosering av annan person.
Eftersom RMV:s uppgift (bara) är att ”…ta reda på dödsorsak och dödssätt” blir konsekvensen att man, när man som i det aktuella fallet finner dödliga halter thiopental och morfin, bara behöver rapportera till sina uppdragsgivare (polisen och åklagaren) att man betraktar ”…dödsfallet som onaturligt, till följd av överdosering av annan person, men att det inte utifrån den rättsmedicinska undersökningen eller tillgängliga handlingar kan avgöras i vilket syfte eller av vem den mycket höga dosen av tiopental givits”.
I det här fallet beskrev man faktiskt de påvisade halterna som ”… 1000 gånger mer än vad man ser vid ordinär användning av preparatet” respektive ”… långt över de nivåer som man kan se vid dödliga förgiftningar med preparatet”.
I linje med hur RMV uppfattade sitt uppdrag rapporterade man däremot inte att man funnit pentobarbital i låg och fenobarbital i terapeutisk koncentration i blodet. De uppgifterna lämnade man till polis och åklagare först ett år senare efter att de blivit föremål för diskussion bl.a. i samband med SoS tillsynsärende. Åklagaren belade dem omgående med sekresess i ytterligare ett antal månader.
När uppgifterna från RMV sedan hamnar hos polisens utredare och åklagaren är saken klar:
Här har begåtts ett brott, mord, dråp eller i vart fall vållande till annans död!
Det man inte har förstått att man inte förstår är innebörden av rättsläkarens beskrivning av de påvisade halterna. Inte ens efter att polisens utredare besökt PR-A respektive laboratoriet i Linköping förstår man att det rör sig om halter som ligger långt långt utanför alla kända referensramar. Istället drar åklagaren i gång en cirkus som inleds med hämtning på arbetsplatsen av den läkare som ansvarade för flickans vård de sista timmarna, häktning och presskonferenser där man talar om ”dödscocktail” och ”barmhärtighetsmord”. The rest is history!
Men, det som inträffade fram till den här punkten ställer en allvarlig fråga som jag menar ytterst gäller rättssäkerhet:
Är det verkligen rimligt att RMV:s uppdrag inte sträcker sig längre än så som man uppfattat det i det här fallet – även när man stöter på koncentrationer som ligger långt långt utanför de referensramar, egna och andras, som man har?
Måste det inte i det läget åligga RMV att, innan man lämnar ärendet vidare till polis och åklagare, genom t.ex. kompletterande analyser, genomgång av den vetenskapliga litteraturen och kontakter med kollegor och forskare, söka finna en rimlig förklaring till analysvärdena?
Ytterst kommer det ju, eftersom vi nu har fri bevisprövning här i Sverige, att bli domstolens sak att ta ställning till vilka slutsatser man kan dra av analysvärden bortom befintliga referensramar. (Hur man nu ska göra det.) I USA hade analysvärdena av samma skäl inte fått företes som bevis.
Jag kan inte tänka mig något annat verksamhetsområde där ansvarskännande beslutsfattare, med hänsyn till de potentiella konsekvenserna, skulle vara beredda att agera på uppgifter av det slag (alltså utanför alla kända referensramar) som RMV nu lämnade till polis och åklagare att agera på. Jag kan däremot föreställa mig hur ett sådant agerande, förutom att vara synnerligen oprofessionellt, också skulle kunna komma att betraktas som grovt brottsligt i olika varianter beroende på typen av verksamhet. Och hade det gällt en vårdinsats hade det definitivt stått i strid med kravet på "vetenskap och beprövad praxis".
Det känns som att det behövs en ändring här!
Det är bra som det är att domstolen får ta ställning till den upptäckta halten tiopental och ställa det i relation till den misstänktas medgivande av blandning av detsamma och vittnesuppgifter om korrelation mellan injektion och död.
Speciellt intressant är vittnesuppgiften om att läkaren sa något om att detta kan döda när hon injicerade. Här går jag på tidningsuppgifter. Någon med FUP kanske kan återge vittnesmålet i sin helhet
