Citat:
Ursprungligen postat av 8051arbast
Hans-Gunnars svar redigerad av mig:
Det som är intressant tycker jag är sjukvårdens sätt att förhålla sig till utredningen på Astrid Lindgren. Det har blivit lite av en kraftmätning mellan sjukvården som vill sköta det här själva och rättsväsendet där åklagarna gör det de faktiskt är skyldig att göra enligt rättegångsbalken. Vi får se var det slutar någonstans men det finns goda skäl att utvärdera det och det finns också goda skäl från rättsäkerhetssynpunkt diskutera Lex Maria dvs man ska anmäla sina missgrepp själv, om det är optimalt.
Eftersom jag varken är läkare eller jurist och följaktligen inte heller har någon ”axe to grind” i den här frågan så kanske jag hör meningsutbytet jurister och läkare emellan ur med litet andra öron. Jag undrar om inte Hans-Gunnar Axberger, jurist som han är, trots allt ger ännu ett exempel på att läkare säger en sak och jurister hör en annan. Jag har inte uppfattat att
seriösa företrädare för läkarkåren har hävdat att när det gäller det som hänt på ALB är det något som ”…sjukvården vill sköta det här själva”. Men det tycks vara så jurister hör (eller väljer att höra) det och i sin mest extrema form ger det sedan upphov till formuleringar som går ut på att läkare skulle anse sig ”stå över lagen” (vilket ingen hävdat).
Det jag uppfattar att
seriösa företrädare för läkarkåren har hävdat är att man att händelser av det aktuella slaget bör
utredas av personer med relevant utbildning och kunskap och att kombinationen rättsläkare och poliser inte motsvarar den beskrivningen. På den punkten tror jag man har rätt och det tycker jag bl.a. det aktuella fallet ger vältaliga bevis på. Hur andra former för
utredningsarbete ska se ut kan diskuteras. ”Haverikommission” har nämnts och avfärdats men behöver alls inte tolkas bokstavligen (det sköna trivs som bekant i många former). Handen på hjärtat, vem vill ha sin yrkesutövning granskad och bedömd av icke fackmän?
Så, varför ska det vara så svårt att kunna hitta en samsyn i den här frågan?