Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Ett högst rimligt resonemang, om det inte hade varit för att åklagare är väldigt medvetna om just den problematiken för just den yrkeskåren, och därför inte åtalar poliser för att ha använt tjänstevapnet felaktigt om detta inte obestridligen är självklart med en ganska rejäl marginal. Läkare omfattas uppenbarligen inte av samma, ska vi kalla det, parakollegialitet från åklagarhåll.


Problemet var isåfall att läkarkåren reagerade för snabbt. Någon som helst information om det påstådda brottets "art och omfattning" var inte förhanden när läkarna vid KI regerade. Men det fanns en anledning till att det reagerades så snabbt. Vad man reagerade var alltså i första hand att det dundrade in fyra snutar in på sjukhuset och plockade en läkare under pågående hippokratiskt arbete. Detta kunde inte gärna tolkas som annat än makt- och demonstrationspolitik. Sedan har det visat sig att Hanlons rakkniv möjligen gäller också i det här fallet. Uppenbarligen hade polisen avsett att plocka läkaren i hemmet, men utgått från att en läkare skulle befinna sig hemma vid kvart i niotiden på morgonen. Men man får möjligen hysa viss förståelse för att de läkare som reagerade inte kunde föreställa sig att polisen kunde inbilla sig att en sjukhusläkare inte hade börjat sin arbetstid vid den tiden på dygnet, och alltså självklart tog det sätt som gripandet skedde på som en ren maktdemonstration, som fordrade omedelbar och stark respons.

Jag tycker nog att det här i tråden har tryckts lite för mycket på debattartikeln av Claesson et al när det gäller att skrämma läkarkåren. Det som verkligen skakade den medicinska professionen var räden in på sjukhuset. Det var mycket svårt att då ta den som något annat än ett generalangrepp på den medicinska professionen, och det var som sådant den bemöttes.

Inte hur mycket tidigare som helst, dock. Den informationen fanns alltså inte när den initiala reaktionen gjordes.

Det finns fortfarande tyngre namn, då den primära frågan är av straffrättslig karaktär rent juridiskt.

Det fungerar inte så. Ord mot ord finns inte i sådana här fall.

Hm. Om en gräns är luddig i praktiken, måste inte också rättsläget avseende denna gräns vara luddigt? Åven om man ofta kallar akademiska jurister för "teoretiker" är väl juridiken är likafullt enbart en praktisk vetenskap, som snarast definitionsmässigt saknar värde om den inte kan tillämpas? Det finns lärostolar i teoretisk filosofi, teoretisk fysik, teoretisk biologi osv, men jag har aldrig sett en lärostol i teoretisk juridik - framför allt ingen i teoretisk straffrätt.

Underligt fall i alla fall. Vi talar alltså om ett döende barn som befaras ha dött några minuter före den naturliga döden genom att någon injicerat en dödlig dos pentothal i det. Frågan jag ställer mig...hade det någonsin ens blivit ett ärende om inte de föregående felbehandlingarna förekommit? För det man kan reagera på med bestörtning är ju att flera fel görs av sjukvården där det ena leder till det andra - det kan ge bilden av en sjukvård som inte alls fungerar, där allting görs på en höft. Säger alltså inte att jag har det låga förtroendet för sjukvården, men det är ett litet skräckscenario som målats upp och jag kan fölrstå att många vill hitta en skyldig att nagla fast. Och att det inte ska vara föräldrarna.

Förtydligande:

Gränsen för vad som är mord/dråp är enligt mig klar i teorin.

Men att i praktiken leda i bevis att ett brott är begånget som ligger i gränsens närhet (och nu talar vi om fall som utspelar sig under paliativ vård) är rimligen oerhört svårt om inte omöjligt i det stora flertalet/nästan alla fall, det var det jag avsåg med en gråzon i praktiken

Till sist så måste ändå rättsfilosofin vara en högst teoretisk diciplin och den har åtminstonne ett par lärostolar i landet.

[quote] Eller så var det så enkelt som att de åkte så snart utredningen och beslutet var klart? Och det var just den tiden på morgonen. Du verkar tro att poliser har väldigt mycket "luft" i sitt arbete och kan planera in exakt när den lämpligaste tidpunkten för ett gripande är (för den misstänkte dessutom). Som att säga till en läkare - hur kunde du välja den tidpunkten att berätta för föräldrarna att deras barn behöver genomgå en allvarlig operation? Du borde ha sagt det efter deras semester... Man gör väl saker i en viss ordning? När man vet, tar man nästa steg osv.

"generalangrepp på den medicinska professionen"... Du är dramatisk och beter dig som en kränkt narcissist.

Man skulle ju kunna göra just den parallellen här. Det handlar alltså inte om bedömningspetimetri, utan om ett tydligt och rejält fel. Läkaren kan ju faktiskt sägas vara misstänkt för att ha använt tjänstevapnet felaktigt, med god marginal.


I detta får du inget medhåll av mig. Skall man plocka in en misstänkt mördare/dråpare ringer man inte först. En dubbelpatrull låter lagom för ett sådant uppdrag - det var ju inte direkt piketen som kom, även om det lät så ett tag.

Ja... min man (som inte alls hängt med i fallet) spärrade upp ögonen när han läste DN igår och sa: - Men va f-n, är det samma föräldrar/barn som först råkade ut för det där? Man tror liksom inte det är sant...

Jag har tyvärr sett många fall av felbehandlingar inom förlossningsvården de senaste åren, i min närhet alltså (mig själv inkluderad). Fast jag har nog tänkt att det handlar om en kombiantion av äldre mödrar och nedmonterad förlossningsvård. Men lita blint på vad en läkare säger skulle jag aldrig göra längre. Jag skulle kräva second opinion ganska lätt numera.

Månne. (Även om man ska vara vaksam på att frågan om revirkonflikter, vare sig de handlar om akademiska revir eller om kompetensrevir i formell mening, inte nödvändigtvis är lösta bara för att endera sidan i konflikten har lagt fram sin åsikt om vad det är som gäller.) Men fortsatt gäller att samtliga jurister på professorsnivå som, antingen till följd av uppdrag eller till följd av akademisk specialisering har påvisbar anledning att vara särskilt insatta i sakmaterian har yttrat sig för en hållning som du påstår är ytterst minoritär bland straffrättare (varav dock ingen har yttrat sig offentligt). Säger då inte detta någonting? Du kan ju t ex knappast påstå att professor Rynning har samma personlighetstyp och offentliga persona som professor Leijonhufvud?

Visst kan olika experters ord stå mot varandra i domstolen?

Utan att vara allt för konspiratorisk kan man vända på frågan och undra om det inte är så att de företräder den enda ståndpunkt som någon vågade sticka ut hakan med i det då mycket uppskruvade mediaklimatet (med undantag för tre högt uppsatta åklagare som vågade sig på motsatsen) och tongångarna således vaskade fram ena sidans representanter? Så till din fråga, mig säger det ingenting då jag ju de facto vet vad jag diskuterat med andra, vad det säger andra är ju rimligen en fråga om tilltro till uppgifter och vid den bedömningen hyser jag inga illusioner om utgången.