Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Nej, resande. Googla och läs!

En del av de resande anser sig själva i dag vara romer, men alla gör det inte. Man ska i det sammanhanget komma ihåg att obestridliga romer har uppnått folkgruppsstatus, och att dessa alltså omfattas av diskrimineringslagstiftningen. Den typen av juridiska faktorer kan har rätt stor inverkan på hur olika grupper definierar sig själva.

Och då undrar jag...eftersom jag inte sett att föräldrarna dementerat denna uppgift om att de bett läkaren om att förkorta lidandet...och om man utgår ifrån att de är några av alla dem som vittnat: Uppkommer det inte något slags jävsituation?

Alltså: Om föräldrarna bett läkaren om denna tjänst och det inte är föräldrarna som anmält läkaren (Anmälan gjordes ju som jag förstår av polisen i samband med den tidigare felbehandlingen), så är det väl rimligt att anta att inte föräldrarna vill stå för sin del av ansvaret nu när hela den här historen blivit så offentlig och man kan väl då också ifrågasätta vad deras och deras anhörigas vittnesuppgifter har för värde?

Jag har inte läst FUP-en och vet alltså inte vilka alla dessa vittnen är eller vilken relation de har till föräldrarna, men det här att varken åklagare eller föräldrar själva dementerat att föräldrarna "legat på" tycker jag säger något.

Inte så att jag tror att det skulle kunna betraktas som anstiftan i strikt juridisk mening (Man kan inte förvänta sig att föräldrar ska uppträda rationellt i en sådan situation och man måste kunna förvänta sig professionalism av en läkare, alltså att den inte ger efter för påtryckningar), men...hur ärliga kan de med att vara? Blir det inte livsviktigt för dem av en massa skäl att lägga hela skulden på sjukvården och läkaren, inte minst med tanke på förhistorien: Någon har de facto gjort fel, mamman har inte blivit undersökt då hon önskade det och direkt efter att banet fötts sker en antagligen avgörande felbehandling som orsakar hjärnskadan?

Föräldrarna har alltså all anledning att hata sjukvården och de har ingen anledning att avlyfta något ansvar från någon - de kan tiga bort att de själva ville ha ett slut på det och genom detta också få betydligt mycket mer sympatier från allmänheten än om de gick ut med att det var deras önskan att barnet skulle få avsluta sitt liv.

För så tror jag att det var - jag har själv suttit i situationen och det finns en gräns för vad man klarar.

Jag kan också tänka mig att OM läkaren nobbat att göra som föräldrarna vill och om allt varit så dramatiskt och skruvat som det verkar så har föräldrarna själva eller någon annan gjort slag i saken - tanken är inte det minsta chockerande för mig.

Alltså: Det som intresserar mig är vilket eventuellt egenintresse det kan finnas hos vittnena att låta läkaren ta smällen...och alltså...hur trovärdiga är vittnena?

Något annat som även BGB tagit upp är detta med den där sprutan som ska ha getts strax innan dödsögonblicket. Tidigare har det ju varit tal om en maskin som man behöver en viss kunskap för att hantera etc men nu talas det om en spruta i armvecket och tidigare i tråden har man talat om den avsevärda tid det skulle ta att pumpa in den här stora dosen tiopenthal i ett småbarn - borde man då inte ha reagerat på denna tidsutdräkt som måste bli helt uppenbar då sprutan ges manuellt? Har något av vittnena uttalat något om att det tog en herrans massa tid att ge den? Någon som kan förklara?

Det var nytt? Har hela tiden förstått det så att det var föräldrarna som gjorde polisanmälan!

Och då blir det ju än underligare?
Att man först ber läkaren om att snälla ge barnet mer smärtlindring och sen när läkaren gör det då anmäler man detta till polisen?

Romer är ju en beteckning för både tattare (resandefolk) och för zigenare, de talar båda romani, men det är inte samma språk och de vill inte gärna ha med varandra att göra. Medan zigenare anses ha invandrat någonstans ifrån, så brukar man se resandefolk som svenskar som någon gång kommit på obestånd, de senare har också vanliga svenska namn vilket sällan zigenare har.

Nej så har jag för mig att det inte var men det finns säkert de som är bättre insatta i de där detaljerna, annars ska jag försöka hitta inlägg och länkar som styrker det jag påstår - det var ett tag sedan jag var med i tråden men jag har ganska tydligt klart för mig att det inte var föräldrarna som anmälde läkaren, däremot anmälde de den första sköterskan som väl sedan fick en lex maria-anmälan och jag tror också de anmälde den sköterska på mvc som inte tog de där förvärkarna på riktigt allvar och som kanske ledde till den för barnet svåra förlossningen. Har jag fel så korrigera mig gärna.

Du har rätt. I föräldrarnas ursprungliga anmälan från 6 oktober 2008 utpekades ingen misstänkt person. Förundersökningen som då startades kom troligen att avse den sköterska som förväxlade natriumkloridinfusionen och den läkare som undersökte mamman strax före förlossningen. Den förundersökningen lades ner av åklagaren i november men stängdes inte för gott av polisen förrän i mars 2009. Troligen p.g.a. att man avvaktade provsvaren från RMV.

Den anmälan som lett till det nuvarande ärendet upprättades av polisen efter att man fått provsvaren och det slutliga obduktionsutlåtandet och det är i den som den nu åtalade läkaren för första gången dyker upp som misstänkt.

Okej, då skrev hon ett brev... också!
Mycket denna mamma gjort... innan barnet dog!

(Exempelvis även börjat planera för sitt nästa barn, på sin blogg.)

Läs Busthopers utredningar. I den första står det om händelserna i tiden.

Föräldrarna gjorde en polisanmälan precis efter att barnet dog (3 dagar?). Den föranledde antagligen den rättsmedicinska obduktionen. Eftersom labbsvar och RMV tog sådan tid lades polisutredningen ned. Sedan gjordes en "tillägsanmälan"(?) av polisen? Jag tror att omständigheterna kring den är något oklara. Brandt ville hävda att det var en rättsläkare som gjorde anmälan men det fick hon dementera.

/
F.ö. tycker jag resonemanget kring hur vittnena (i en annan kommentar) beskrivit "injektionerna är intressant. Vad jag förstått kan inte pentotal tillsättas ett "dropp". Död och koncentrationer skulle iaf inte blivit som åklagaren hävdar.
/

Tillägg: Bustopher själv hann före

Jag med, samtliga har haft hökögon, sett exakt samma sak (mycket ovanligt vid ögonvittnesskildringar) och beskriver sedan förloppet med tom exakt samma ordalydelse!?

Menar detta är inte ett amerikanskt multimiljard-stämningsåtal med tillhörande vittnescoach, som det är fråga om!

Tackar både Bustopher och nono2 för svar

Jag tycker att den här diskussionen är intressant eftersom den är så komplex - den behandlar både etik och juridik men lite grand tycker jag att man missar den psykologiska situationen - i vilket sinnestillstånd befinner sig alla?

När det gäller läkaren så kan jag inte få in i min hjärna att en 55-årig "veteran" skulle bli så påverkad av den allmänna oro som var att hon skulle riskera hela sin karriär genom att göra en sådan här vanvettig handling som hon är anklagad för bara för att göra föräldrarna till viljes. Hon kan inte ha varit omedveten om cirkusen och felbehandlingarna som gjorts innan utan tvärtom är det ju hela tiden i hennes eget intresse att sköta sitt arbete så gott som möjligt, så klanderfritt som möjligt , inte minst med tanke på föräldrarnas kritik tidigare och deras förmodade och uttalade misstro mot sjukvården.

Och något eget motiv som skulle vara starkare än det kan jag inte ens fantisera om att hon skulle haft.

Alltså...har läkaren utfört den här gärningen på inrådan av föräldrarna eller på eget initiativ så kan det ju bara betraktas som tillfällig sinnesförvirring...det finns ingen vettig anledning till det, hon har allt att förlora på det och hon har som sagt inte försökt komma undan med att bortförklara på något vis, skylla på något utan hon förnekar absolut att ha injicerat ngt pentothal över huvud taget och det är detta absoluta förnekande som är det mest intressanta, för antingen ljuger hon fast hon skulle ha allt att vinna på att göra ngt halvt medgivande om att hon kan ha gjort ett misstag eller så talar hon sanning och då finns det någon annan som givit penthotalet. Och då undrar jag...hur mycket har man ägnat uppmärksamhet åt att finna en alternativ gärningsman i den här utredningen?

Och då är frågan: Hur mycket tid hade vittnena på sig att prata sig samman? Har för mig att det tog ett tag innan man tog in uppgifter?

Normalt så är det ju som du skriver att ögonvittnesskildringar går så vitt isär att man minns helt olika saker, fokuserar på olika händelser o.s.v. så det där är ju gansk viktigt - har de haft tid på sig att synkronisera sina berättelser?