Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Denna biverkan (ngt tidigare dödsögonblick) är helt irrelevant ur patientens synvinkel. Ofta kan de inte tillgodogöra sig informationen, som inte heller är särskilt intressant för dem. De anhöriga däremot kan informeras om att smärtstillning/lugnande kan påskynda dödsögonblicket. De bryr sig dock endast om att deras döende älskade inte plågas. Jag har aldrig hört andra svar än dessa. Och även om en anhörig utan empatisk förmåga skulle säga att han är t.ex. åklagare och att man inte får göra något som påskyndar patientens död [har aldrig hänt], måste jag då inta ställningen som patientens advokat (N.B. inte i juridisk bemärkelse) och ändå palliera patienten eftersom jag tror att det är i patientens intresse (MEN har patienten under den sista tiden uttryckt ett starkt önskemål att döden absolut inte får påskyndas av lindrande mediciner, så måste jag följa patientens önskemål [ingen patient har uttryckt en sådan önskan].

Tycker också att det verkar vara på detta konstiga vis. Men åklagare brukar inte agera utan en föregående polisanmälan, och domstolar brukar inte ha allmänna åsikter utan endast lagtolkningar av varje enskilt fall. Ungefär som den mest kända HD:n (inte Harley, utan USA:s). De agerar ju endast genom de fall som tas upp där. För att slippa ett juridiskt generalangrepp på sjukvården måste kanske lagstiftaren fixa någon lag som möjliggör god vård.

Jag är inte medicinare men i fall jag känner till är det det de anhöriga (och ibland patienten) som önskar mer smärtlindring
eftersom patienten har outhärdliga plågor. Den medicinska personalen meddelar att med mer smärtstillande riskerar
patienten att dö tidigare. De anhöriga (och patienten) ber ändå om mer smärtlindring och den medicinska personalen
accepterar detta och ger mer smärtlindring.

Menar du att de istället skulle säga "vi kan inte göra något åt dina fruktansvärda plågor för då kanske ditt liv blir någon
timme kortare".

Det handlar alltså om patienter med dödliga sjukdomar och mycket kort tid kvar att leva.

Jag hittade detta i Läkartidningen nr 15 i år. De första två nivåerna sammanfaller ungefär med den bild jag hade av hur det går till. Den tredje nivån verkar motsvara en behandling som flera här menar är vanlig. Det är denna tredje nivå som kan aktualisera likgiltighetsuppsåtet.

Palliativ sedering – myter och fakta av
Peter Strang, professor i palliativ medicin

"Det har hävdats att palliativ sedering är ofarlig och att den inte förkortar liv. Så är fallet i kloka händer, men man måste diskutera även sederingsdjupet.

En första nivå, som är önskvärd för många patienter, är god symtomlindring och avslappning utan medvetandepåverkan. En andra nivå kan handla om väckbar sömn: en stressad, plågad patient kan behöva garanteras att få sova en hel natt.

Dessa två nivåer är exempel på goda palliativa åtgärder.

Den tredje nivån däremot handlar om situationer där man uppenbarligen söver patienterna till djup medvetslöshet utan andningsstöd, med oklar gränssättning mot dödshjälp. Vi vet från anestesiologin att sådan sövning ger otillräcklig andning och risk för koldioxidretention, som i sin tur kan leda till hjärtsvikt och lungödem."

En andra nivå kan handla om väckbar sömn.

Jag hittade detta i Läkartidningen nr 15 i år. De första två nivåerna sammanfaller ungefär med den bild jag hade av hur det går till. Den tredje nivån verkar motsvara en behandling som flera här menar är vanlig. Det är denna tredje nivå som kan aktualisera likgiltighetsuppsåtet.

Palliativ sedering – myter och fakta av
Peter Strang, professor i palliativ medicin

"Det har hävdats att palliativ sedering är ofarlig och att den inte förkortar liv. Så är fallet i kloka händer, men man måste diskutera även sederingsdjupet.

En första nivå, som är önskvärd för många patienter, är god symtomlindring och avslappning utan medvetandepåverkan. En andra nivå kan handla om väckbar sömn: en stressad, plågad patient kan behöva garanteras att få sova en hel natt.

Dessa två nivåer är exempel på goda palliativa åtgärder.

Den tredje nivån däremot handlar om situationer där man uppenbarligen söver patienterna till djup medvetslöshet utan andningsstöd, med oklar gränssättning mot dödshjälp. Vi vet från anestesiologin att sådan sövning ger otillräcklig andning och risk för koldioxidretention, som i sin tur kan leda till hjärtsvikt och lungödem."

Intressant läsning. Någon som vet om denne professor? Är han väl ansedd osv?

De första två nivåerna sammanfaller ungefär med den bild jag hade av hur det går till. Den tredje nivån verkar motsvara en behandling som flera här menar är vanlig. Det är denna tredje nivå som kan aktualisera likgiltighetsuppsåtet.

Du kan betrakta honom som en auktoritet. Jag vet inget om honom personligen, men han är uppenbarligen väl insatt i ämnet. Har heller ingen aning om han uppfattas som kontroversiell eller ej (tror dock inte det).

Som han skriver: "Det handlar inte om att förkorta eller förlänga livet. Det handlar om att förbättra det."

Se


http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=2633&l=sv

samt

http://peterstrang.dinstudio.se/empty_9.html

Som jänkarna säger: du har en punkt där.



Invänder kraftigt mot ditt insinuanta bruk av ordet "likgiltig". Tror du, på fullt allvar, att läkare är likgiltiga inför patienters hädanfärd? Jag reagerar isåfall -- med mer rätta -- på juristernas likgiltighet inför sina medmänniskors plågor. Dödens inträffande är ju det som vi genom hela läkargärningen försöker förhindra/förskjuta på alla möjliga vis, eftersom vi alltid har patientens bästa för ögonen. Däremot, en döende patient med dödsångest och svåra plågor måste få lindring, fortfarande med patientens bästa för ögonen. Det finns ingen enkel definierbar nivå av smärtlindring som inte minskar risken för en förtida död. Rimligen innebär varenda dos (med kliniskt signifikant effekt) av opiat eller bensodiazepin under en dödskamp att andningstagen kommer lite glesare och sålunda påskyndar den terminala hypoxin. Vissa patienter har dessutom sådana vidriga smärtor att man måste palliera till medvetslöshet, vilket resulterar i detsamma som mitt etikexempel 2. Syftet är lindring, dödens ankomst är en acceptabel biverkan.

Nu skall jag raljera lite: antag att du säger några vänliga ord till en döende patient: det skulle kanske kunna minska patientens ångestnivå en aning, vilket teoretiskt kunde påskynda döden.

Reglerna vi efterlever i vårt yrke är riktlinjer baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet samt universella etiska regler (t.ex. Helsingforsdeklarationen). Det är ingen djävla lekstuga eller elitklubb som t.ex. eloge tror.

Likgiltig, i helvete heller!

Tack för infon.

Även om en sedering enligt nivå 2 i hans beskrivning skulle kunna innebära att döden tidigareläggs så skulle detta, så vitt jag kan begripa (vilket är utan all sakkunskap på området), var mycket svårt att konstatera (dvs tidigareläggandet) i efterhand? Om det inte går att konstatera så blir ju inget straffansvar aktuellt.

Hur ställer sig ni som är medicinskt kunniga till en sedering enligt nivå 3. Är det vanligt?

Missade tyvärr detta tidgare. Jag beklagar mitt otydliga inlägg. Hade inte alls för avsikt att insinuera någonting. Jag syftade på likgiltighetsuppsåt. Utgick - felaktigt - från att det var underförstått att det var vad vi talade om. Är ledsen om jag kränkt dig på något sätt.

Att patienten "har rätt att vara fri från smärta" är viktigare än lagtexter.

Notera också att Europarådet skriver följande:

"Vårdens mål skiljer sig eller förändrar sig i terminala skedet när livskvalitet blir en prioritet som är viktigare än överlevnad." (sidan 57, punkt 142; länk:
http://www.nationellaradetforpalliativvard.se/blanketter/publikationer/Europar%C3%A5dets%20rekommendationer.pdf)

Jag frågar juristerna: försöker Peter Claesson gå emot Europarådets rekommendationer när han skrev i DN att ingen har rätt att någonsin förkorta livet. Hur starka är Europarådets rekommendationer visavi svensk lag? Vad gäller?

Missade tyvärr detta tidgare. Jag beklagar mitt otydliga inlägg. Hade inte alls för avsikt att insinuera någonting. Jag syftade på likgiltighetsuppsåt. Utgick - felaktigt - från att det var underförstått att det var vad vi talade om. Är ledsen om jag kränkt dig på något sätt.