Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Det finns inga gränser för denna Madame Brandts utspel de första dagarna. Att hon nu sitter instängd på i sin kammare har nog sina orsaker.
Tack och lov har hon sett till att allt är dokumenterat både i skrift, ljud och bild.

Många i den här tråden ser frågan kring läkaren som en strikt juridisk fråga. Jag kan sympatisera med detta. Den aktuella problemställningen som fallet aktualiserar visar dock ett område där lagstiftningen inte hängt med. Den politiska sfären är mycket medveten om detta och duckar frågan eftersom den upplevs som politiskt känslig. Socialstyrelsen skapar etiska riktlinjer som egentligen inte är 100% förenliga med Svensk lag och just på grund av detta uttalar sig luddigt vad gäller enkla praktiska frågor och lägger istället mycket av bedömningsansvaret på närvarande läkare.

Hela problemområdet kan sammanfattas inom ramen för "smärtlindring eller palliativ behandling i livets slutskede" - dvs när döden är oundviklig.

För att visa vad jag menar klipper jag in en av de texter som finns i Socialstyrelsens material skrivet av Erwin Bischofberger (katolsk munk som kraftigt är emot aktiv dödshjälp):

"Om aktiv livshjälp innebär att patienten får smärtstillande medel, får och bör den accepteras. Att ge en patient smärtstillande medel kan leda till att hans liv förkortas, eftersom de samtidigt som de lindrar lidandet kan åstadkomma skadliga bieffekter. Patientens hälsotillstånd kan också förbättras genom en ren minskning av smärtorna. Själva smärtorna utgör nämligen en belastning för organismen.

Läkarna på Radiumhemmet vid Karolinska sjukhuset framhåller i dag att smärtlindrande medicinering oftast (somliga säger "alltid”) har denna avlastande och livsbefrämjande verkan. De betonar att dagens anestesi förfogar över smärtstillande medel som åstadkommer vittgående befrielse från smärtor utan att (nämnvärt) förkorta livet. <teknisk text borttagen>

I dagens läge måste vi dock fortfarande räkna med möjligheten att smärtbehandling påskyndar döendet. Man kan för att få bukt med smärtorna, ge patienten så höga doser att döden måste betraktas som en indirekt följd av medicineringen. En tillräckligt hög smärtstillande dos kan bli en för hög livsdos.

Sådan medicinsk behandling är etiskt acceptabel. Den vill nämligen dämpa symtomen, men den vill inte komma åt patientens liv även om symtomlindring kan angripa och överanstränga själva livet. Denna smärtbehandling får emellertid inte blandas ihop med de krav som fram*förts av informationscentrum Exit. Gruppens krav kan sammanfattas i att var och en skall ha rätt att vid livets slut slippa en meningslös och förnedrande livsuppehållande behandling samt att den som utan hopp om bot plågas av meningslös smärta skall ha rätt att av läkare befrias från lidande genom en "tillräcklig" dos av smärtstillande medel, även om detta i klarspråk betyder en dödande dos. Att detta sista innebär en legalisering av eutanasi är up*penbart. Frågan är var gränsen går mellan etiskt godtagbar och förkastlig dödshjälp.

För den etiska bedömningen av smärtstillande medel är det alltid viktigt att känna till avsikten bakom behandlingen. Den som uteslutande har för avsikt att på ett effektivt sätt lindra smärtorna kan inte belastas för ett omoraliskt övergrepp om patientens liv förkortas som en icke-avsedd följd av medicineringen. Givetvis skall smärtbehandling i möjligaste mån ges med patientens samtycke."

Det är mitt i detta som åklagarmyndigheten har hamnat. Texten ovan betyder nämligen att svensk medicinsk praxis (med 100% stöd av statliga verk och myndigheter) inte har stöd i svensk lag - något som förkortar livet är inte tillåtet enligt lagen - punkt. Alla läkare vet om detta. Frågan om det här fallet blir därför oändligt mycket mer komplicerad. Om behandlande läkare har agerat inom ramen för praxis (sanktionerad av Socialstyrelsen och statens etiska råd etc) men emot sveriges lag - vilken rättvisa skipas med en fällande dom? Hur ser det ut om patienter med multipla metastaser i livets slutskede inte får smärtlindring som också till viss del förkortar livet (Not: Du vill inte vara patienten utan medicinering).

Skall bli mycket intressant att följa hur myndigheterna hanterar detta och den medicinska utredningens slutgiltiga bedömning. Det övergripande problemet är dock det politiska blockets oförmåga och rädsla att hantera dessa svåra frågor.

Jo, hela detta resonemang är mycket intressant och det var där jag och vad jag förstår även många läkare trodde "vi" var i inledningen av fallet. Därför har aspekten fortsatt knytas till händelserna.

När juristerna drog igång det hela måste dom ansett att det var ett ganska okomplicerat fall av aktivt och medvetet handlande med avsikten att förkorta barnets liv. Dom hade ju vilseletts av rättsmedicin att tiopentaldosen var 1000 gånger för hög.

För mig är en av de mer upprörande sakerna i fallet att en sådan här utredning inte känner till begreppet rimlighetskontroll.

När är socialstyrelsens slutliga bedömning klar? När kan åtalsbeslut tänkas komma?

Jag har funderat på det här om huruvida man borde få någon inflytelserik person att skriva en debattartikel på SvD eller DN om hur mkt pengar landstinget har förlorat på den tjänstledige läkaren, hur mkt läkaren och offrets familj fått lida osv pga all jävla inkompetens som varit inblandad i soppan, det orimliga i tidsaspekten, samt Aftonbladets underblåsande roll. För att till slut argumentera för en lösning kring det här med regler om sedering i palliativ vård. Vem/vilka kan tänkas passa bäst för ändamålet? politiker, jurist, läkare? Eller kanske en blandning av alla tre, för pondusens skull?

Jag har hört att socialstyrelsen är nära.

Frågan är om åklagaren väntar på socialstyrelsen. Enligt tidigare uppgifter skulle det vara rättsvidrigt. Dessutom måste det vara en prestigeförlust eftersom dom först absolut inte ville bland in dom?

Jag är mycket förvånad över att nån' liknande auktoritet inte har tagit ton för länge sedan. Vad är det för elak hund begraven?

Om nu det slutliga utlåtandet blir i linje med det yttrande som läckt kommer dom inte tala om normal sedering vad jag förstår...

Hur klantig får då polis och åklagare vara? Ett presumtivt mord i en kontrollerad miljö och ingen är häktad efter närmre ett år?

Åklagare Claesson har vid ett flertal tillfällen med media och journalister uttalat sig om att han väntar på Socialstyrelsens utlåtande.
Det är så att han inte vill göra något förän han vet hur deras bedömmning påverkar hans utredning.
Det hela är märkligt och det är ju inte socialstyrelsen som utreder det eventuella åtalet utan polis och åklagare.
Men inget är solklart med det här..........

Vet någon vad Elisabeth Brandt gör idag?

[ onödigt omtugg, ta bort ]

Det är så här det s.k. rättsväsendet fungerar. Jag och andra har framhållit det gång på gång i olika trådar. Det här fallet är inget undantag, skillnaden är bara att det är en person med hög social status och inte den vanliga småskurken de försöker begå ett justitiemord på.

Jo, jag bytte några ord med en relativt nybakad jurist om detta. Han hade väl gått ting eller vad det heter och satt nu i nån' beredning...
Han tyckte inte alls det var konstigt att vänta. Det får alla...
Nu kollar jag nyheterna med avseende på detta och det verkar ju oförnekligen som Leif GW har rätt.
Men när EU-höjdarna kommer då vimlar det av uniformer och bilar...

Artikel i DN som berör fallet. Nya rutiner tycks redan ha infunnit sig. Ingen vill riskera något.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/patienter-riskerar-plagsam-dod-1.967099

Bumpar detta. Vadå socialstyrelsens utlåtande? Vad väntar vi på?

Precis!

Det verkar dock som polis och åklagare totalt har kapitulerat. Det ska bli mycket intressant att se hur dessa myndigheter nu kommer klara samarbetet med Socialstyrelsen som från början till varje pris skulle hållas utanför.

Inget händer på ALB. Åtgärderna från start verkar allt mer oöverlagda.