Citat:
Ursprungligen postat av Clodius
Citat:
Ursprungligen postat av PCuri
---
Måste också kommentera Clodius inlägg:
1) Visst hade det varit bra med fler prov. Provtagningen verkar dock ha skett enligt praxis. Mörland har också tagit med i beräkningen att provet kanske inte var representativt för hela hjärt-/kärlsystemet och därför angivit en möjlig nedprutning om 4 ggr.
2) Ingen verkar ha gjort gällande att det finns provsvar e dyl som indikerar svår organsvikt när de eventuella, ”lagliga” (EJ JOURNALFÖRDA) injektionerna gavs.
3) Läkaren sade att hon hade destruerat allt tiopental som fanns på sjuksalen.
4) Två vittnen uppgav i polisförhören att babyn dött i samband med någon slags injektion.
---.
OK
1) Det är faktiskt ingenting helt unikt att en analys kan ge märkliga svar, och då är det rimliga att man bekräftar svaret genom att ta ett nytt prov. I det här fallet kan man - som gåtts igenom flera gånger tidigare i tråden - inte utesluta att thiopental kan redistruberats genom absorption, och lösliggörande genom bildning av tvålliknande substanser genom nedbrytning av fettet. Därför
måste man analysera flera prover om man skall kunna få ett trovärdigt resultat.
2) Flickan var i mycket dålig kondition, och såvitt jag förstår hade det varit märkligt om hon inte haft organsvikt. Detta har bland annat bekräftats av Hamilkar, som såvitt jag vet har läkarexamen. Såvit jag vet finns inga studier på hur thiopental metaboliseras i patienter som denna.
3) och...? För det första är det bara i din fantasi som läkaren har gjort ett tvärsäkert uttalande om att hon distirbuerat thiopentalen i salen. Hon sa bara att detta var normal rutin, och att hon trodde att hon hade gjort det. (Ingenting märkligt med detta - det hade gått lång tid mellan händelserna och att hon förhörts.) För det andra saknar detta helt bevisvärde; det finns faktiskt mer thiopental i universum än det som låg i sprutorna. Finns alltså ingenting som binder läkaren vid någon thiopentalinjektion.
4) Vittnesmålen vid rättegången indikerar att flickan dog en ganska lång tid efter den sista flushningen, och det stämmer bra överens med vad föräldrarna vittnade i förhören, och de borde minnas bäst. Det är alltså omöjligt att det kan ha gått till som i åklagarens gärningsbeskrivning, vilket åklagarna insett i det att de inte överklagade domen.
Sluta upp med din förföljelse över en trolige helt oskyldig läkare. Då du vid det här laget bör agera mot bättre vetande är det närmast ett illvilligt agerande.
Svar:
1. Ingenstans i domen står det att fett lagrat i tiopental kan ha gett upphov till de mätvärden svenska och finska RMV mätt upp. Ingen verkar heller påstå att provet innehöll påtagliga mängder fett. Prov tagna i en lårven (som i detta fall) lär visst f ö löpa mindre risk för fettkontamination enligt vittnesuppgifter i domen, och inte tvärtom. Sedan borde inte fettkontamination leda till högre tiopentalhalt jämfört med ursprungligen i blodet eftersom babyn innehöll mer fett än blod. Även om allt tiopental hamnat i fettet skulle ett prov med 100 % fett då ha en lägre tiopentalhalt än blodet precis efter injektionen. Det är antagligen därför man inte använt sig av detta argument som förklaring av svenska och finska RMV:s mätvärde om 2000 mikrogram/gram. Jag tvivlar också på att fettkontamination skulle kunna förklara de 15 mikrogram/gram som rättens oberoende expert Mörland maximalt anser kunna förklaras av eventuella, tidigare EJ JOURNALFÖRDA tiopentalinjektioner. Mörland verkar ha räknat på hur mycket tiopental som maximalt kunnat finnas kvar i kroppen från eventuella, tidigare ej journalförda injektioner och sedan, generöst nog, gjort antagandet att allt detta tiopental skulle ha funnits i blodet. Möjligen skulle man i denna sistnämnda kontext kunna säga att eventuell kontamination av fett gör det något mindre osannolikt att man skulle kunna komma upp till 15 mikrogram/gram p g a tidigare, eventuella ej journalförda tiopentalinjektioner. Jag noterar vidare att ingen heller verkar ha anklagat Mörland för att ha glömt ta hänsyn till eventuella effekter av fettkontamination.
2. Alltså, förutom att hjärnan till 80 % var borta har jag inte sett några uppgifter i domen på att inre organ inte fungerade någorlunda hyfsat när man plockade ut babyn ur respiratorn.
3. Tidigare i tråden verkar inte ens läkargänget ha protesterat mot uppgiften att läkaren sade att hon var säker på att hon destruerat allt tiopental som fanns på sjuksalen. När det gäller den tiopentalhalt 500 mg-sprutan på sjuksalen skulle ha kunnat ge babyn så är det ganska lätt att räkna på detta. Vi antar att de ca 2,5 dl blod som fanns i babyn vägde 250 g. 500 mg tiopental = 500 000 mikrogram. 500 000 mikrogram/gram tiopental / 250 g blod = tiopentalhalten 2000 mikrogram/gram i blodet. Detta skulle för en vuxen, 80 kg man motsvara en dos på 11,428 g. Detta förefaller som litet mycket, om än inte omöjligt, eftersom amerikanska fångar som avrättades med tiopental fick max 5 g. I och för sig verkar 5 g inte vara någon slags maxdos p g a att hjärtat slutat slå under pågående injektion e dyl. Men mellan tummen och pekfingret förefaller väl 11,428 g som aningen mycket kanske. I polisförhören uppger dock ett av de två vittnen som sett en injektion i samband med döden att inte hela innehållet i sprutan sprutades in i babyn. Rättens oberoende expert Mörland uppger också att en injektion på bara en fjärdedel av 500 mg (125 mg) teoretiskt hade kunnat räcka för att ge upphov till mätvärdet 2000 mikrogram/gram eftersom merparten av tiopentalet kan ha koncentrerats till det venösa systemet i underkroppen där provmaterialet togs. I så fall skulle given dos ha motsvarat 11,428 / 4 = 2,857 g. Amerikanska fångar som avrättades med tiopental fick 2-5 g. De som fick 2-3 g fick även hjärtstoppande medel. Gränsen för s k terapeutisk (laglig) dos i sjukvården är 0,5 g (500 mg) för en vuxen man.
4. Det fanns två vittnen (släktingar till babyn) som i polisförhören sade att babyn dog i samband med en injektion. I tingsrätten ändrade de sig och var mer svävande och menade att den sista injektionen kan ha getts långt tidigare. Antagligen ändrade man sig eftersom föräldrarna verkar ha frågat om babyn inte kunde ”få något mer”. Enligt vittnesuppgifterna sade också läkaren att babyn eventuellt skulle kunna dö av injektionen. Min gissning är att föräldrarna och släktingarna var rädda för att föräldrarna skulle kunna bli fällda för något slags anstiftansbrott om läkaren blev fälld. Därför justerade släktingarna sina vittnesmål i tingsrätten jämfört med polisförhören. Jag tycker dock att det verkar väldigt osannolikt att föräldrarna skulle ha bett läkaren ta kål på deras baby eftersom de varit så pass motspänstiga med att gå med på att ta ut babyn ur respiratorn. Enligt TV 4-dokumentären om fallet skall ju pappan t o m ha blivit så arg under övertalningsförsöken att han lämnat rummet. Hans reaktion kan antagligen åtminstone delvis förklaras av att han vuxit upp med en svårt hjärnskadad bror och varit medlem av en familj där man tagit bördan att ta hand om ett mentalt svårt handikappat barn. Ur etisk synvinkel måste jag nog säga att det var kärnfriskt virke i den här pappan. Jag tror inte att alla människor funkar på det här viset. Men med tanke på hur tingsrätten resonerat i det här fallet (och andra domstolar ett annat fall jag debatterat flitigt här på Flashback) fanns förstås en liten risk att föräldrarna skulle kunna anklagas för något slags anstiftansbrott. Så min indignation över att släktingarna vek ner sig i tingsrätten är väl väldigt måttlig. De flesta hade väl gjort likadant, antar jag. Men det var väldigt synd att föräldrarna frågat läkaren om babyn inte kunde få något mer. Om de inte hade gjort det och släktingarna inte vikit ner sig i tingsrätten hade det varit litet svårare att skriva ihop en friande dom som lät trovärdig.