Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

I all enkelhet är det ju här problemet ligger. Mätvärdet är unikt eller åtminstone ytterst ovanligt och RMV måste fatta någon sorts beslut om det handlar om ett tänkbart brott eller något man inte skall bry sig om. Tror man att man har klara besked om en massiv överdos, vad skall man göra?

Noterar att ännu ett drygt dygn nu gått utan att jag fått svar på kärnan i det här inlägget...

https://www.flashback.org/sp38794181

… d v s mitt återkommande påpekande om att man i tingsrättsdomen låtsades som att det prov RMV i Finland mätte på var spätt 10 ggr. I stället jamar man på om diverse brister hos svenska RMV (som trots detta kom fram till samma mätvärde som i Finland) och litet allmänt hållna medicinska resonemang. Och det beror på att man likaväl som jag vet att tingsrätten så otroligt fräckt bluffade om spädningen i Finland.

Repar kärnan i mitt förra inlägg:






När det sedan gäller Bergakungens synpunkt att det kanske inte räckt med mätvärdet för en fällande dom så tvivlar jag på detta i och med att läkaren sagt hon destruerat allt tiopental som fanns på sjuksalen. I och med att Mörland sade att babyn teoretiskt kan ha dött av morfinet (och ännu mer teoretiskt dött av sig själv samtidigt med överdoserna av morfin och tiopental!) så skulle man väl kanske ha kunnat pruta ner domen till försök till dråp även om RMV:s P R-A sade att tiopentalet orsakade dödsfallet. Jag är inte säker på hur man dömt tidigare om det rått en sådan här subtil skillnad mellan rättens båda huvud-expertvittnen.

Det här är ju rena konspirationsteorierna. Menar du på fullt allvar att läkare på grund av skatteskäl springer runt och tar livet av spädbarn?

Om vi lämnar semantiken och ditt antagande om att det är kostnader som är orsaken åt sidan ett slag... Att upphöra med behandling i livet slutskede är en patienträttighet. Ska den rättigheten upphöra att existera för patienten som ligger där hon ligger på grund av att sjukvården har begått misstag?

Så RMV baserade också sina slutsatser på tro?

Allvarligt talat:
Det är väl beskrivet att RMV skall agera baserat på vetenskap. I brist på vetenskapligt underlag borde man varit betydligt mer tydliga med osäkerheten och hur extremt värdet är. Att åklagarmyndigheten körde in i en återvändsgränd kan givetvis till stor del skyllas PR-A's vilda spekulationer som faktiskt delvis finns inspelade (stort underhållningvärde om inte sammanhanget varit så allvarligt). Utan dessa kategoriska beskrivningar hade åklagare och polis rimligen lyssnat mer på SoS och pressat vittnena på salen ytterligare.

Naturligtvis skall RMV basera sina utsagor på beprövade vetenskapliga principer, men till slut kommer man till ett läge där man måste bestämma sig: skall man rapportera att man har ett vansinnigt högt värde på tiopental och morfin eller skall man vara tyst? Du kan ju själv tänka dig hur det låtit om RMV hade kunnat misstänkas för att mörka aktiv dödshjälp genom att hänvisa till att man "missat i proceduren".

Hur man än vrider och vänder på detta ser man ju ett problem. Jag kan förstå hur man löser det dilemmat genom att redovisa resultatet man fått fram till den som frågar efter det. (Dessutom, redan tidigt påpekades det att ingen dosangivelse var möjlig med ledning av RMV:s analys.)

Absolut!

Men hur skall problemet lösas? Hur skall det kommuniceras? Hade det inte med bara lite vett i den inledande kommunikationen blivit ett mycket bättre resultat av denna utredning?

Verkar polis och åklagare ha fått en korrekt bild från start?

(Baserat till och med på deras egen undersökning kan de inte förneka att man hävdade att Viveka själv skulle veta vad hon gjort vid gripandet. Hur objektivt agerar polis och åklagare?)

Tillägg: Att PR-A inte underströk att någon dos inte alls går att redovisa baserat på mätvärdet sätter möjligen åklagarmyndigheten i något bättre dager och det är väl därför polis och åklagare agerat relativt hastigt med sina egna utredningar. Man verkar vilja ha RMV med svartepetter och de må vara hänt men om de inte åker på pisk för att ha tagit ställning i skuldfrågan i en debattartikel är rättsskandalen ett faktum. Misstag i extremt ovanliga situationer kan vara rimliga. Hur som kommer polis och åklagare ha ett antal år framför sig där man måste ifrågasätta resultat från RMV.

Det är utan tvekan en av lärdomarna från detta.

Fritt ur minnet minns jag förslag om att sådana här fall skall utredas av särskilda team, där man har (tillfört eller organiskt) tillräcklig kompetens för att värdera det man får höra (Hamilkar? Bustopher? jaja, någon var det, det är ett bra förslag.). Det är sannolikt det bästa sättet, även om det naturligtvis också kan slå fel.

Men tittar man på på "då" och "nu" ser man ju rätt väl hur det här gestaltat sig i inledningen:

1. Föräldrarna polisanmäler - vad dog mitt barn av?
2. Polisen tar det lugnt, stackars föräldrar, men barnet dog nog för att det var sjukt
3. Obduktion görs, som en formsak. Inga yttre tecken på något oegentligt
4. Blodet analyseras, för det gör man rutinmässigt.
5. Något ovanligt (som man normalt aldrig hittar eller letar efter, man kan förmoda därav procedurproblemen) dyker upp, på tokhöga nivåer.

Vad göra?

6. Man rapporterar det man kan rapportera.
7. Detta tolkas av PRÅ, med känt resultat (det pekar ut att även sakkunnigteam förmodligen kan göra fel, de också, docent, leg läkare etc etc - vad mer kan en enkel åklagare begära?).
8. Det är svårt att få ut journaler och när man får dem, så är de ofullständiga.
9. Tiopental finns på salen, läkaren sköter allt sprutande, massor av tiopental har hittats i den lilla - alltså: hämta in doktorn.

Sedan är ju resten ganska självklart; båda sidorna håller på sitt, och det blir Beck som pekar ut problemen, Mörland bekräftar dem. Problemen med trovärdigheten i analysen blir då så stora att man får bortse från den, och inget annat i vittnesmålen från salen pekar ut något oegentligt.

Visst så tänker kanske en "enkel åklagare"/polis. Som du kanske noterat var det en mängd personer ur skilda skrån som mycket snabbare än dessa instanser insåg att här borde man inte stövlat på i den vanliga marschen.

Da Costa
Quick
Assange
ALB
...
kanske stämmer till lite ödmjukhet inför nästa presskonferens.

För det första så hade PRA inga "… klara besked om en massiv överdos". Det hon hade var två analysvärden som bägge var mycket mycket högre än både hon själv och övriga inom RMV någonsin stött på. I det läget kan hon naturligtvis basera en slutsats om hur de har uppstått på någon annan auktoritets erfarenhet eller observationer. Problemet är bara att hon inte redovisat någon sådan annan auktoritet, erfarenhet eller kunskap. Alltså är hon, om kravet på vetenskaplighet (enligt RMV's egna riktlinjer) ska upprätthållas helt enkelt inte behörig att dra någon slutsats alls. Det minsta hon kunde ha gjort i det läget, om hon nu ändå inte kunde avhålla sig från spekulation, vore att förse sin slutsats med en lämplig reservation. Inte ens det gjorde hon utan hon framhöll istället att proverna "visade" att L. överdoserats med förgiftning som följd och att "visat" var ett starkt uttryck.

Ett intressant uttalande från det andra mötet mellan PR-A och utredarna Jenny Larsson och René Hagman (mötet den 5 mars 2009, FUP sid 37) är följande:

"På fråga utifrån obduktionsprotokollet svarar Petra att på sidan 11, st. 6" … den sammantagna bilden visar att Litbo Wiqvist avlidit till följd av kraftig överdosering av tiopental i kombination med morfin, " detta betyder att dödsorsaken är en överdos och sedan förgiftning. Petra säger att texten "visar att" är ett starkt uttryck. Förgiftning eller överdosering är olika uttryck för samma sak tycker Petra."

I FASS har man en litet mer nyanserad syn på fenomenen överdosering och förgiftning:
"När medicin tas i en dos som är större än vad som anges på förpackningen (receptfria läkemedel) eller den som ordinerats av läkare, talar man om överdosering. Ett läkemedel, som i normaldos verkar på ett kontrollerat sätt och till nytta för patienten, kan i överdos förvandlas till ett gift." (min fetmarkering)

Ett tag efter att narkosläkaren häktats ställde advokat Hurtig följande högst relevanta fråga till åklagaren:

"Hur kan rättsläkaren avge utlåtande om överdosering när rättskemisterna tydligt anger att sådana slutsatser integår att dra?"

Han fick följande "tänkvärda" svar från åklagarna Brandt och Clemendtson:

"Vi delar din uppfattning om att det av rättskemisternas uttalanden inte går att fastställa hur, när eller i vilken mängd eller styrka tiopental tillförts. Som vi uppfattar rättsläkaren menas med överdosering att kroppen tillförts för mycket eller för hög koncentration av ett ämne så att kroppen förgiftats. För ett sådant resonemang behöver man inte känna till dosen/doser och ej heller exakt tidpunkt."

Detta är varken mer eller mindre än rappakalja, men tyvärr har det fått utredarna och åklagarna att tro att det räcker med att konstatera att såväl den påvisade morfinhalten som halten tiopental var långt över dödlig nivå. Det är sedan baserat på den "förståelsen" som det här ärendet drivits till domstol.


För det andra måste RMV inte alls: "… fatta någon sorts beslut om det handlar om ett tänkbart brott eller något man inte skall bry sig om". Man är i sin fulla rätt att konstatera att man utifrån tillgänglig information inte kan dra någon säker slutsats. I RMV:s egna riktlinjerna framhålls detta också uttryckligen och man "förbjuder" dessutom "fria spekulationer":

"Man bör också observera att det inte behöver innebära bristande vetenskaplig kvalitet om rättsläkaren inte kommer fram till en "säker" slutsats. Kravet på ett vetenskapligt förhållningssätt måste finnas även i de situationer där vetenskapligt underlag saknas - dvs avsaknad av säker vetenskaplig grund legitimerar inte fria spekulationer." (min fetmarkering)

Om man inte kan förvänta sig att rättsläkarna håller sig till verkets egna riktlinjer i sitt arbete hur ska någon då kunna ha förtroende för de uttalanden som görs från RMV?

Nå, det var ju bra att vi tycka vara överens om den skaen. Då kan vi övergår till att diskutera om också gjiort det.


Jag ser inget problem med att man rapporterade vad man ansåg att man påvisat på rättskemiska laboratoriet. Det är inte där problemet sitter. Problemet uppstår i och med att man försöker sig på att dra slutsatser om hur de påvisade halterna kunnat uppstå. För det är faktisk så, vilket du som jurist måste vara väl medveten om, att brott karaktäriseras av en otillåten handling och inte av den observerade effekten av den. Kan man inte visa hur effekten uppstått kan man inte heller visa att brott begåtts. Höga, t.o.m. dödligt höga halter av två läkemedel i ett blodprov konstituerar i sig inte ett brott.



Vadå "aktiv dödshjälp". Hur vet man det? Sedan är det heller ingen som har påstått att RMV inte skulle rapportera vad man ansåg att man påvisat på rättskemiska labortoriet liksom vid den anatomiska obduktionen. Det saken gäller är de slutsatser man ansett sig berättigad att dra.


Inga problem. Redovisa vad man funnit men respektera förbudet mot "fria spekulationer"!



Rätt så. Se mitt förra inlägg #17129 för vad konsekvenserna av det borde ha blivit!

Man har ju två alternativ. Antingen att spä vilket man hade kunnat göra under förutsättning att det hade gjorts under mer ordnade former men det hade fortfarande krävt etablerade och dokumeterade processer för att få ett rättsvärde.

Som läget var så vet vi att man inte hade dessa processer (RMV fastslår själva dokumetations och procesbrister i sin interna revision). Man hade ingen kaibrering eller aktoresering (domen och fup).
För att nå rättssäkerhet i det läget så hade det varit bättre att ta värken i prestigetårna och lämna över råblodet till finnländarna. Då hade vi kanske åtminstånne kunnat få trovärdig värde på vad blodet innehöll.

Sen kvarstår ju frågan om det provet är representativt för flickan överhuvudtaget men det är egentligen en ickefråga så länge vi inte har ett korrekt analysmatrial att jobba med. Det är ju detta Pcuri vägrar förstå när han så desperat klänger sig fast vid det finska värdet som fortfarande inte är baserat på flickans blod.

Utan en vetenskaplig bevisning för att blodpuddingn är relevant mot flickans blod så kan det aldrig bli bevisvärde på något som kommer ur blodpudding. Att han sen försöker hänvisa tillbaka till ursprungsanalysen som gjordes på ett instrument som var ca 12 försenat med sin kalibrering fullbordar egentligen bara det hela.

Hur mycket Pcuri än försöker så kommer det aldrig att bli två fel = ett rätt. Tyvärr så går inte den ekvationen ihop idag heller.

Mer noterbart är att PCuri fortfarande inte har lagt fram något som helst stöd för någon överdos av varken morfin eller tiopental.

Jag har ju sen tidigare påpekat att dos sätts av läkare beroende av patientens behov och bushtopper bekräftar ju nu detta på ett föredömligt vis.

Jag har ju även bett honom visa vad blodpuddingen bestod av och vilka garantier som finns för att den är rätt blandad. Naturligtvis är dessa frågor fullständigt obesvarade

När det gäller rättegången i övrigt så krävs det fortfarande en teknisk bevisning som tål att granskas (inte den här alltså), en utpekad gärningsman (vittnesmålen friar snarare läkaren) samt ett motiv. Ta bort valfri tredjedel och det blir väldigt svårt att få till en fällande dom. Åklagaren kunde inte uppnå något av detta.

Sen kan vi återigen njuta av PCuri:s fabler. De visar ju återigen bara på ett "mindre" behov av psykatrisk hjälp

Alltså, jag vet att man numera infört regeln att om två läkare skriver på ett papper där man intygar att patienten inte längre vill ha näring och vätska längre så får man numera helt lagligt sluta med detta. Med tanke på hur läkargänget i tråden med näbbar och klor försvaret den f d åtalade läkaren i denna tråd oroar detta mig. Här har vi också läkare som raljerar över kristnas syn på att avliva folk (Hamilkar och datja) och läkare som tycker att jurister har inget att göra med hur läkare skall behandla patienter (datja). Jag anser risken är rätt påtaglig att den här regeln kommer att missbrukas, speciellt när det gäller patienter utan anhöriga som kan streta emot.

Noterar f ö att jag precis som under 3/4 år tidigare inte fått något svar på vad jag pekar på i det här inlägget och det jag där länkar till...

https://www.flashback.org/sp38819878

... d v s hur sjuttsingen man skall kunna få det tiopentalvärde det ackrediterade labbet i Finland kom fram till att kunna "förklaras" av tidigare eventuella (ej journalförda ) smådoser av tiopental utan tingsrättens bluff (bluffen var att man struntade i att det prov finska RMV mätte på var spätt 10 ggr).

Noterar som sagt också att man fortsätter jamsa på om de eventuella kvalitetsbristerna hos svenska RMV för att ge ett allmänt intryck av osäkerhet (de kom dock fram till ungefär samma tiopentalvärde som det ackrediterade labbet i Finland). Man går dock som katten kring het gröt när det gäller finska RMV:s resultat. Man vet nämligen att det skulle bli väldigt knepigt för hela rättssystemet att underkänna även ett resultat från ett ackrediterat labb.

Jag har tidigare påpekat att de alternativ som finns för att underkänna finska RMV:s resultat är att antingen 1) hävda slaktblodet man spätt med var kontaminerat och att det kan ha slunkit igenom ett kontaminerat prov trots att tiopental knappast förekommer hos slaktdjur (vilket i så fall torde ha gett närmast mikroskopisk påverkan på tiopentalhalten) och trots att RMV själva testat blodet eller 2) hävda möjligt spädningsfel. Tingsrätten gjorde det sistnämnda genom att bluffa och strunta i att provet finska RMV mätte på var spätt 10 ggr. Hade man i stället valt kontaminationsalternativet hade man dels fått problemet att man i en prejudicerande dom knappast tordats underkänna ett prov p g a spädning med slaktblod eftersom detta var en etablerad praxis och dels fått problemet att kontamination framstår som ytterst osannolikt p g a att RMV faktiskt testat slaktblodet och dels p g a att bara hästar fick tiopental och p g a att några promille hästblod med litet tiopental i slaktblodet knappast skulle påverka mätresultatet. Så därför valde man som sagt att bluffa genom att strunta i att finska RMV:s prov var spätt 10 ggr.