Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Och ev spädningsfel uppstod när man blandade blodpudding:

* av okalibrerat blod
* enligt en odokumeterad metod
* utan protokoll
* utan att veta om metoden ger rättvisande resultat

För att göra det hela ännu värre så duger inte heller den enda analys som gjordes av råblod heller.
* Okalibrerat instrument
* Labbet ej godkänt för ämnet
* Dessutom visar inte den analysen tiopental ens

Där rök RMV:s trovärdighet fullständigt och därmed går det inte att dra någon slutsats av deras analys alls. Domstolen drar samma slutsats och därmed finns det ingen anledning att ge sig in på en diskussion om hur ev koncentration har uppkommit då den inte kan bevisas.

Då finska RMV:s arbete baseras på den underkända blodpuddingen så är deras arbete irrelevent då man inte vet vad det är de har analyserat. Det var inte blod från flickan och därmed saknar deras analys rättsvärde

Sen fortsätter du att hävda att det förekom en överdos av morfin men du har aldrig kunnat presentera något som stödjer det (det kommer du inte heller att kunna). Morfin doseras efter smärtnivå och det finns ingen specifik gräns. Läs tex på vilka doser man ger cancerpatienter i slutskedet.

Ska man gå efter mina kontakter med vårdpersonal så behöver du inte oroa dig för den heller.
Det är bara du som tror på mord. De är fullständigt trygga i sin upfattning om att detta var god vård i livets slutskede.

Deras oro/intresse ligger mer i vad Socialstyrelsen gör av sitt tillsynsansvar när det gäller odubktion och vad mer RMV:s bristfälliga analyser har ställt till med.

RMV:s slarv med sin utrusting var så grovt att en kiosk, butik eller bensinmack som slarvade på samma sätt skulle få svåra problem med tillsynsmyndigheterna. På alla dessa platser måste mätinstrument kalibreras och protokoll på detta måste finnas.

Att sen göra en analys utan att se till att man har rätt förutsättningar och utan ordentlig dokumentation är sen såpass dåligt att det inte skulle godkännas i en kemi eller biologikurs ens på gymnasienivå.

RMV kom undan med det i flera år vilket säger rätt mycket om deras revision och kvalitetsarbete.

Mina kommentarer:

En del av dina synpunkter finner jag inte någon direkt motsvarighet till tidigare i tråden. Men några har dykt upp tidigare. Men jag kan hålla med om att dina påpekanden vid en första anblick kan låta väldigt vederhäftiga, precis som de flesta inlägg läkargänget postat i den här tråden.

Men låt mig rekapitulera/sammanfatta de synpunkter jag känner igen sedan tidigare:

* Försvaret ansåg att svenska RMV:s mätmetod inte var tillräckligt dokumenterad.

* Försvaret påpekade också att RMV inte var certifierat för att fastställa kvantiteter av ämnet tiopental (däremot var man tydligen, med de metoder man använde, certifierade för att detektera tiopental).

* Jag vet inte vad du menar med “okalibrerat blod”. Men jag vet att försvaret tyckte att det gått för lång tid sedan senaste kalibreringen av svenska RMV:s mätapparatur.


Trots dessa otroliga tillkortakommanden hos svenska RMV så kom dock finska RMV, som var ackrediterat även för att fastställa kvantiteter av tiopental, fram till ungefär samma tiopentalhalt (2000 mikrogram/gram) som svenska RMV.

Det tingsrätten då satsade på var att påstå att det kunde ha varit fråga om spädningsfel och att tidigare (ej journalförda förstås ) smådoser av tiopental skulle kunna förklara mätresultatet. Tingsrätten höll alltså med om att man detekterat tiopental men påstod att det inte var tillräckligt säkert att den halt tiopental man mätt upp var den rätta. Jättetoppen som uppmätts på det ospädda blodet avfärdade man med att ett vittne försvaret hänvisade till hävdade att man rent principiellt (inte p g a att det erfarenhetsmässigt brukar bli väldigt fel utanför kalibrerat område) inte bör dra några slutsatser om storleksordningen på halter av ett ämne som går utöver kalibrerat område. Återstod då det spädda blodet som finska RMV mätte på för att verifiera de mätresultat svenska RMV kommit fram till. Tingsrätten konstaterar att de nivåer svenska RMV kommit fram till när det gäller fenobarbitalhalten (som man också mätt upp samma dag som babyn dog) tyder på att inget spädningsfel förekom. Men det räckte tydligen inte för tingsrätten. Man ville ha ett exakt fenobarbitalvärde från finska RMV också. Det räckte inte att finska RMV kommit fram till samma tiopentalhalt som svenska RMV när det gällde det spädda provet. Visserligen kunde man av det faktum att fenobarbitalhalten (som väntat med den spädning man uppgett) hamnat under utskriftsgränsen 10 mikrogram/gram dra slutsatsen att spädningsfelet kan ha varit max 5 ggr. Men det nämner naturligtvis inte tingsrätten eftersom man då ändå hamnat på ”olagliga” tiopentalhalts-nivåer. I stället skriver man helt fräckt att det faktum att fenobarbitalhalten hamnade under utskriftsgränsen pekar ”åt ett annat håll” än att mätvärdena stämmer (trots att det förväntade resultatet alltså var att man skulle hamna under utskriftsgränsen). Jag förstår att du inte har några kritiska synpunkter på detta och i stället försöker blanda bort korten genom att lyfta fram kvalitetsbrister hos svenska RMV (som trots detta lyckats komma fram till samma mätvärden som finska RMV).

När det gäller morfindoser så är det sant att vanligt morfin (liksom många morfinliknande läkemedel) kräver dosjustering. Dosjusteringen för morfin är dock inte av den naturen att man t ex brukar behöva mångdubbla dosen på en dag p g a dosjusteringsbehov. Däremot kan det hända att dosen efter tre veckor är den dubbla p g a dosjusteringsbehov. Så det framstår inte som trovärdigt att man plötsligt skulle behöva mångfaldiga morfindosen. Speciellt med tanke på att personalen påstått att man i princip inte gett något morfin mot slutet ( ) , vilket signaturen letsdoit ironiserat en hel del över tidigare i tråden.

Jag tror att du själv tillhör kategorin vårdpersonal (eller har någon närstående som tillhör den kategorin) och vet precis som jag vad som egentligen hände med den här babyn. Skillnaden mellan dig och mig är att du tycker att det var rätt gjort, att man bör fortsätta göra på det här viset och att det också är rätt att i smyg sluta ge cancersjuka långliggare blodförtunnande så att man till slut tar kål på dem. Anledningen till att jag fortsätter svara i den här tråden är att jag blir så förbannad på sådana som dig och dina läkarkompisar i den här tråden.

Notera vidare att signaturen Pentyl, som själv jobbat i vården, antytt att h*n sett olagligheter av den typ jag pekar på. Mitt intryck är väl dock att Pentyl inte verkade syfta på att man slutade ge blodförtunnande i smyg utan mer på saker typ överdoser av morfin i livets slutskede som Pentyl verkar osäker på om man bör se mellan fingrarna med eller inte.

till PCurie

Spädbarn går inte att jämföra med vuxna. Man måste visst mångdubbla doserna! Man doserar tills kramperna upphör. Man vet då inte om man har lyckats eller om patienten dog. Har patienten död vet man inte om det beror på medicinen eller på kramperna.
Har du sett en släkting ha svåra kramper? Jag har det. Jag har själv som anhörig gett mitt barn medicin tills kramperna upphörde.

Blodet som man spädde med vet man inte om det var kliniskt rent eller om det var kontaminerat.

Med okalibrerat blod menas att det blod man blandade med inte var analyserat ordetligt och därmed vet man inte vad det tillförde blandningen.

Det är inte försvaret som anser att metoden itne är tillräckligt väldokumenterad. RMV kunde inte visa upp någon dokumentation alls. Därmed är den inte dokumenterad överhuvudtaget.

Man var ev godkända för detektion om man hadde gjort det enligt en godkänd metod, på ett kalibrerat instrument och med verderbörlig protokollföring. Man gjorde ingendera.

Och sen visar du återigen att du inte har fattat att finska RMV inte har analyserat något blod. Därmed har de fortfarande inte kommit fram till någonting alls när det gäller flickans blod.

Du har även fel när du hävdar att man har påvisat en jättetop. Man har påvisat något som kan vara en eller flera toppar på ett instrument som inte var kalibrerat och därmed inte heller kan garanteras.

Sen har du lika fel som vanligt. Jag har aldrig någonsin varit anställd inom vården. jag har inga anhöriga anställda där heller (dock bekanta).

Jag har dock tillräcklig naturvetenskaplig utbildning för att kunna slå håll på dina påhittade argument rätt enkelt.

Du har fortfarande itne redovisat vad en överdos av morfin är.

Tja, alltså det man säger att babyn skall ha fått är 20 mikrogram morfin per timme och kg bebis. Morfininfusionen skall ha pågått under drygt 5 timmar. Dosen verkar vara inom ramen för vad man brukar ge bebisar som håller på att avlida, kanske dock litet i underkant enligt docent Krister Nilssons yttrande till Socialstyrelsen.

Eftersom babyn skall ha vägt ca 3,5 kg ger detta 20 * 5 tim * 3,5 kg = 350 mikrogram. Signaturen Bustopher (Ingvar Ericson) anger siffran 370 mikrogram eftersom morfinet stod på drygt 5 timmar.

Samtidigt var uppmätt halt i blodet 5700 mikrogram/kg, vilket med 2,5 dl blod i babyn (som väger ungefär 0,25 kg) ger 5700 * 0,25 = 1425 mikrogram.

1425 mikrogram är nästan 4 ggr så mycket som 370 mikrogram. 1425/370 ≈ 3,85.

Storleksförhållandet ovan, d v s att babyn måste ha fått i sig åtminstone 3,85 ggr så mycket morfin som de sammanlagda infusionerna tar inte hänsyn till vare sig nedbrytning eller utsöndring av morfinet. Bustopher anger själv en halveringstid för morfinet om 6,8 timmar. Bustopher anför som jämförelse ett fall där den halt som uppmätts i blodet i det här fallet skulle motsvara en totalt tillförd dos om 10 mg, d v s 10 000 mikrogram, alltså 10 000/1425 ≈ 7,02 ggr så stor dos som den teoretiska minimidosen 1425 mikrogram. Totalt skulle alltså dosen med det här exemplet som förlaga ha gett en dos som var 10 000/370 ≈ 27 ggr så stor som den angivna dosen.

Så någonstans mellan 3,85 och 27 ggr angiven dos bör alltså babyn ha fått.

Noteras kan att Bustophers infallsvinkel på problemet snarast är att eftersom mätvärdet för morfinet eventuellt indikerar en överdos som är så pass stor som 27 ggr angiven dos så bör man sätta frågetecken framför om mätvärdet verkligen är riktigt. Bustopher har i många inlägg använt sig av en liknande infallsvinkel när det gäller tiopentalöverdosen: Eftersom mätvärdet är så pass högt bör man utgå ifrån att något är fel. Själv tycker jag att det skulle vara konstigt att svenska och finska RMV mätt fel BÅDE när det gäller tiopentalöverdosen och morfinöverdosen. Jag tycker inte att detta verkar speciellt sannolikt.

Vi kan också som sagt notera att man valde att inte åtala för morfinet, sannolikt p g a att det var svårare att knyta någon speciell person till morfinöverdosen och p g a att RMV:s P R-A öppnade för litet rabatt genom att säga ”det kan behövas rätt mycket mot slutet”. Min gissning är att P R-A visste att det brukar skarvas litet på sluttampen i sjukvården genom att ge morfinöverdoser. Signaturen Pentyl, som jobbat i sjukvården, har som sagt också antytt att h*n sett dylika saker under sin tid i vården. Har också tidigare i tråden sett försvar i tråden för dylikt av en läkare som påstått sig ha gett en överdos morfin till en panikslagen lungcancerpatient som råkat ut för en blödning i lungan och legat och hostat blod i sängen. Min egen observation är dock som sagt att man utsträckt denna morfinöverdos-praxis långt utöver fall typ lungcancerpatienten ovan. Detta är också ett skäl till att jag fortsätter svara i den här tråden och inte ger mig. Dessutom har jag påpekat att man också använder sig av riktiga fulingar som att journalföra blodförtunnande utan att ge det, vilket garanterat blir plågsamt. Detta var också vad som hände min anhörige som var en dyr långliggare (och som var jobbig och äcklig att sköta) som man ville kapa vårdtiden för med några månader.

När det gäller frågan om slaktblodet var kontaminerat eller inte så verkar tingsrätten inte ha använt sig av det argumentet för att fria den åtalade läkaren. Sannolikt beror detta på att spädning med slaktblod är en vanlig standardmetod och att man inte använt någon annan typ av blod i detta fall än vad man normalt brukar göra. Så skulle man ha underkänt spädningen med slaktblod så skulle en prejudicerande dom i högre instans sannolikt ha inneburit att ”riktiga” bovar och banditer som inte är läkare skulle ha fått ett rättsfall som de kunnat ta hjälp av för att också slingra sig fria.

Frågan om kontaminering av slaktblodet med tiopental har också diskuterats tidigare i tråden. Då framkom det tydligen att tiopental bara användes vid slakt av hästar men att detta var ovanligt och att hästblod var ännu ovanligare. Och en gnutta hästblod i det slaktblod RMV fick skulle antagligen inte ha gjort någon större skillnad. Dessutom testade tydligen RMV det slaktblod man fick in. Ett försvarsvittne verkade dock hävda att dessa tester inte var tillräckligt noggranna. I vilket fall som helst verkade dock inte tingsrätten använda sig av detta argument för att fria, sannolikt av det skäl jag angivit ovan.







Alltså, rättens oberoende expert Mörland konstaterade att babyn avlidit av tiopentalöverdosen men att babyn också teoretiskt kan ha avlidit av morfinöverdosen. I övrigt, om det är fråga om en överdos eller inte hänvisar jag till mitt svar till swerog ovan. Jag konstaterar också att ingen påstått att babyn blivit så pass tillvand under några timmars sammanlagd användning av morfin att någon dosjustering kan ha krävts. Speciellt inte om det skulle ha varit fråga om en dosjustering av storleksordningen 3,85 till 27 gånger.

Däremot är det riktigt att ett försvarsvittne klagat på brister i dokumentationen. Jag vet inte vad du menar med att ingen dokumentation fanns alls. Det verkar dock i alla fall ha funnits så pass mycket dokumentation att försvaret kunnat kritisera enskildheter i RMV:s förfarande. Nåväl, trots dessa eventuella kvalitetsbrister kom svenska RMV fram till ungefär samma tiopentalhalt som finska RMV, d v s cirka 2000 mikrogram/gram, vilket sannolikt motsvarar litet mer per kg än vad amerikanska dödsdömda fångar fick som mest (det här har diskuterats fram och tillbaka även de senaste veckorna i tråden).

När det gäller den jättetopp svenska RMV detekterade på det ospädda blodet så ansåg alltså ett av försvarets vittnen att man av någon slags principiella skäl inte kunde dra någon slutsats överhuvudtaget om resultatet utanför kalibrerat mätområde. Jag antar att man t ex inte får göra detta i vetenskapliga uppsatser, i alla fall inte om inte tidigare forskning kunnat visa att man i alla fall får vissa minimivärden på toppar som kapats. Men för den som på allvar lutar åt att det kan vara fråga om spädningsfel när det gäller det spädda blodet kan det ju ändå ligga en poäng i att reflektera över det faktum att även det ospädda materialet indikerade en jättetopp av något slag. Sannolikheten för att det vara fråga om ett spädningsfel eller inte hos finska RMV (som bekräftade svenska RMV:s värden) har jag diskuterat en hel del de senaste dagarna. Jag vill i detta sammanhang återupprepa att om om man nu trots allt tror att det skulle kunna vara fråga om något slags spädningsfel så var det maximala, teoretiska spädningsfelet ca 5 ggr. Jag noterar också som sagt att tingsrätten valde att inte låtsas om detta faktum och inte heller låtsades om att det förväntade mätvärdet för fenobarbitalet (med vilket ett eventuellt spädningsfel kunde fastställas) med den påstådda spädningen låg under utskriftsgränsen 10 mikrogram/gram. Tingsrätten låtsades att detta inte var väntat och skrev dessutom att detta mätutslag pekar ”åt ett annat håll” än att mätvärdet skulle kunna vara riktigt. Detta är en fräckhet fullt i klass med när man friade en rattfyllerist med hänvisning till att Alfons Åbergs låtskompis Mållgan kan ha kört bilen eller i klass med när HD gav en kusin arvsrätt utan att testamente fanns trots att t o m lagtexten säger att kusiner inte har arvsrätt utan testamente.

Vi har inofficiell dödshjälp i Sverige, du får en "stor" sista dos morfin när du är i dina sista timmar för att du ska få dö lugnt och utan smärta.

Att smärtlindra är inte olagligt, inte heller att bedriva palliativ vård precis som den läkaren gjorde. Hon sövde ner flickan i hennes sista timmar för att minska lidandet och ge henne en lugn färd. Det man tjafsat om här är en familjs meningslösa kamp mot fakta: Deras barn var döende, det dog och uppenbarligen så var det den onda läkaren på avdelningen som mördade barnet.

Barnet var döende och hela den här jävla farsen till rättegång är ett exempel på människor som trots fakta inte kan acceptera vissa saker och väljer att polisanmäla. Dvs man kan inte acceptera fakta och försöka hantera sin sorg utan måste se någon vandra i fängelse för det.

Jag är otroligt glad för att läkaren friades.

Det är sant: vissa människor är bättre och mer värda än andra. Läkare, akademiker och forskare är mer värda än lågutbildade poliser, nämndemän och en tingsrätt som inte kan bedriva rättegång för att de inte besitter kunskap att läsa en obduktionsrapport.

Kort sagt: Kunskapen har vunnit över batongen.

SKitsnack. Det du talar om är stämpling och medhjälp till mord. Att en läkare skulle "be dig" om detta är bara löjligt eftersom han själv skulle kunna ta personen av daga. Man obducerar som regel inte människor med svåra sjukdomar likt cancer. Dock finns det en massa människor som inte kan acceptera livets slut och som gärna plågar sina gamla i månader efter månader tills de imploderar och dör. Sådana som dig som antagligen inte ser den lidandes syn på saken. Att ligga i timmar i en sjuksal och vänta på besök är oerhört plågsamt.

Därför väljer jag personligen den enkla metoden självmord, så jag slipper ligga mina sista timmar i en pipande sjukhussal full av människor jag inte känner. Och få besök av sådana som dig, som tjafsar och tjatar och jävlas med läkare och sjukhusledning, som ska sitta där och klappa en på huvudet för att det får dig att känna dig viktig.

Det finns många gamla som ligger i åratal in och ut på sjukhus som inte har NÅGON, de är HELT ENSAMNA i världen, de dör inte...de bryter benen osv. Om jag hade fått cancer och legat som ett kolli så hade jag tackat den läkare som symboliskt tände ett ljus bredvid mig, tog mig i handen och tryckte in nålen i katetern....

Att få välja och bestämma över sin egen död är en rättighet som bara galna kristdemokrater vill ta ifrån oss, med Göran Hägglund i Spetsen. Att avsluta sitt eget liv är att ta makten över sjukdomen, över guds vänlighet att ge oss cancer i tarmvredet, över våra livsöden och mest av allt. Det är ett fuck you till samma Gud, som låter en dö i en vårdapparat som är:

1. Överbelastad.
2. Underbetald
3. Saknar plats för gamla på vårdhem

osv.

Tydligen så är det bättre, mer humant att man får dö i en korridor surrandes av människor man inte känner, i ett sjukhus som skeppar ens halvdöda kropp mellan hemmet och sjuksalen, en sjukvård som till slut ser en som en belastning...

Du har fortfarande inte presenterat vad en överdos utan enbart svamlat. Möreland har inte kommenterat något angående uppmätt halt i flicka då det inte finns någon sådan den här gången heller.

För det första så är det fortfarande inte ett vittnes uppfattning utan ett fakta att RMV själva har svarat att man inte har någon dokumentation, än mindre en akreditering för den.

Den analys som gjordes på flickans blod kanske pekar på en jättetopp eller femtio toppar straxt över kalibreringsområdet. Eftersom den är kapad så kan man inte dra någon som helst slutsats av det heller så nej, man har ingen jättetopp här heller.


Varken Svenska eller Finska RMV kom fram till något alls när det gäller flickans blod.
Deras analyser är gjorda på blodpudding som inte har någoon relevans alls. Finska RMV har enbart arbetat med blodpudding och inte spätt nått råblod alls.

Sen ska jag med spänning se fram emot faktabaserade specifikationer på hur du får fram ett max spädningsfel när du inte vet vad man har spätt med eller ens om man tog rätt mängder. Detta då man som sagt inte använde ett testat blod eller en dokumenterad metod. I vekligheten går det inte att säga om det är 0 eller 100000 gångers förorening i detta steg.

Du vet att RMV ägnar sig åt rättsvetenskap va? Dvs det är just ventenskapliga krav som gäller.
Ett rättsintyg ska vara av sådan kvalitet att det är ställt bortom allt rimligt tvivel att det är rätt.
RMV klarar som sagt inte de krav som gäller för Achmeds godis och tidningar ens.

Därmed konstaterar rätten att RMV:s arbete är så undermåligt att inga som helst slutsatser kan dras av analyser på blodpuddingen och dumpar helt riktigt dessa resultat.

DEL 1






Alltså din attityd är väl en del av de problem jag pekar på.

Jag har också tidigare upplyst om att jag först gick till polisen för att höra om de var intresserade av att utreda det min anhörige utsatts för. Den polisman jag fick diskutera med typ suckade och stönade och sade typ att det här var väl knappast något man ville avsätta resurser för. Därför var det väldigt bra att polis och åklagare i det här fallet faktiskt reagerade. Att resultatet i slutändan blev att man friade trots att man med liknande teknisk bevisning torde ha fällt i samtliga andra fall om gärningsmannen inte varit läkare offret inte en svårt sjuk patient är dock väldigt olyckligt eftersom det sänder signaler om att man kan komma undan med nästan vad som helst. Notera att riksåklagaren konstaterade att det torde aldrig ha hänt att en svensk domstol underkänt RMV:s mätresultat.

Måste också påpeka att en hel del, i alla fall när de är friska, säger att de inte vill ligga med en massa slangar och dö som ett vårdpaket. En del sjukvårdsanställda intalar sig också att alla funkar på det viset (eller så intalar de sig detta eftersom patienten är jobbigt och äcklig och sköta och eftersom cheferna vill kapa vårdköerna). Men många patienter vill faktiskt inte det. I alla fall inte så länge man ger dem en väl avvägd smärtlindring och medel mot illamående. Ibland händer dock att vårdpersonal t ex inte ger medel mot illamående och inte ger blodförtunnande trots att det journalförs så att patienten skall bli mer medgörlig eller dö av sig själv. Det här tycker jag alltså är ett problem som den här domen riskerar att förvärra även om babyn naturligtvis inte kunde prata själv.

Sannolikheten för att svenska RMV (och finska RMV) skulle ha mätt fel BÅDE när det gäller tiopentalet och morfinet framstår nog även i vårdpersonalens ögon som så gott som obefintlig. Jag skulle också tro att mer vårdpersonal än signaturen Pentyl i denna tråd tidigare sett saker som väl troligen egentligen är olagligheter. I ljuset av detta lär det väl inte framstå som mindre sannolikt att RMV:s uppgifter faktiskt stämmer.








Några kommentarer:

● Rättens oberoende expert Mörland sade i sitt utlåtande att babyn dog av en massiv överdos av tiopental men teoretiskt även kan ha dött av morfinöverdosen.

● Det är sant att försvaret riktat kritik mot den dokumentation RMV hade. Men det blir ju som sagt löjligt att påstå att de inte hade någon som helst dokumentation eftersom försvaret kunnat kritisera enskildheter i RMV:s förfarande, som t ex att det gått för lång tid sedan man senast kalibrerat mätapparaturen. Notera dock som sagt RMV trots det försvaret framhåller som allvarliga kvalitetsbrister kom fram till samma mätvärde för tiopental som finska RMV.

● Enligt vad jag minns så talade man om en enda topp när det gällde det ospädda provet. Kritiken mot det ospädda provet grundade sig på att det av någon slags principiella skäl skulle vara fel att dra några som helst slutsatser utanför kalibrerat område även om det framstår som tämligen uppenbart att toppen fortsatte långt över det område som apparaturen var kalibrerad för. De spädda proven underkände man av andra skäl, nämligen att det skulle kunna vara fråga om spädningsfel. Jag har kommenterat detta ovan och gör det en gång till nedan.

● Det är riktigt att finska RMV mätt på spätt blod. Tingsrätten underkände finska RMV:s bekräftelse av svenska RMV:s tiopentalvärde för det spädda provet med hänvisning till att det skulle kunna ha varit fråga om spädningsfel. Låt mig rekapitulera mina kommentarer beträffande tingsrättens synnerligen märkliga resonemang när det gäller risken för spädningsfel. Svenska RMV hade mätt upp fenobarbitalhalten i ett spätt prov och hade vid jämförelse med fenobarbitalhalten i babyns blod den dag babyn dog kunnat konstatera att den spädning man angivit stämde med den mängd fenobarbital som fanns i ett provet. Tingsrätten tyckte dock tydligen att det behövdes ett fenobarbitalvärde även på det prov som hade den spädning som finska RMV fick. Visserligen kunde man av det faktum att fenobarbitalhalten (som väntat med den spädning man uppgett) hamnat under den finska apparaturens utskriftsgräns om 10 mikrogram/gram dra slutsatsen att spädningsfelet kan ha varit max 5 ggr. Men det nämner naturligtvis inte tingsrätten eftersom man då ändå hamnat på ”olagliga” tiopentalhalts-nivåer. I stället skriver man helt fräckt att det faktum att fenobarbitalhalten hamnade under utskriftsgränsen pekar ”åt ett annat håll” än att mätvärdena stämmer (trots att det förväntade resultatet alltså var att man skulle hamna under utskriftsgränsen).


FORTS NEDAN

DEL 2



/FORTS



● Alltså, det spädningsfel det teoretiskt, maximalt kan ha varit fråga om med ledning av fenobarbitalvärdet är ca 5 ggr, inte 100 000 ggr. Ju mindre fenobarbitalhalt, desto mer måste provet, logiskt sett ha varit spätt. Och ju mer måste då tiopentalhalten ha underdrivits. Så det spädningsfel som är intressant för att fastställa miniminivån av tiopental är alltså spädningar som varit för snåla, och som gjort att fenobarbitalhalten överdrivits. Eftersom man fastställt fenobarbitalhalten för spädningssteget innan och då kommit fram till 20 mikrogram/gram och sedan spätt 10 ggr så borde fenobarbitalhalten hos finska RMV ha hamnat på 2 mikrogram/gram, alltså klart under utskriftsgränsen 10 mikrogram/gram. Att man hamnade under 10 mikrogram/gram var alltså det förväntade resultatet. Och om provet hade spätts mer än 10 ggr, så att man fått en halt fenobarbital som var lägre än 2 mikrogram/gram så hade det inneburit att tiopentalet också spätts ut mer varför finska RMV:s mätvärde för tiopental i så fall hade underdrivits. Det intressanta är således för snåla spädningar som resulterat i en fenobarbitalhalt upp till utskriftsgränsen 10 mikrogram/gram. Teoretiskt kan man ju ha gjort ett spädningsfel som resulterat i en fenobarbitalhalt om typ 9,99 mikrogram/gram och som därför teoretiskt kunnat hamna under utskriftsgränsen. Det maximala, odetekterade spädningsfelet skulle således vara 9,99/5 ≈ 5 ggr.

● Om tingsrätten valt dina motiveringar för att underkänna RMV:s resultat och påstått att RMV inte ens kunnat typ kalibrera vågen hos Achmeds godis, typ, så hade nog detta inneburit problem med att fälla även andra bovar med en prejudicerande dom.

Möreland pratar fortfarande om resultatet av blodpuddingen. Inte av blodet eftersom det inte finns någon dos fastställd i flickans blod.

RMV har fortfarande ingen som helst dokumentation av sina metoder. Man har inte heller ett protkoll på hur man gjorde spädningen och inte heller bevis på att den hanteringen inte påverkar analysen.

Instrumenten och dess hanteringen av dessa är en helt annan fråga. Sköter man det seriöst (vilket RMV ju inte gjorde) så sätter man en klisterlapp på det kalibrerade instrumentet med datum för kalibrering/kröning (dvs godkänande) och när det senast ska vara gjort nästa gång. Du kan se sådanna lappar i vareviga hiss, bensinpump och våg. Med andra ord så var det bara att titta om lappen satt där och vad datum sa för att kolla instrumentet.

Enligt vad du förstår ja. Utan att att se toppen kan man inte säga att det är en topp eller flera. Man kan tro, man kan anta men man kan inte veta. Ett väldigt konkret exemepel är Kebnekaise. Tittar du bara på de 10 nedersta metrarna så vet du inte hur det ser ut längre upp. Du kan tro att det är lika spetsigt hela vägen och jättehögt eller så kan det ha två toppar och vara hyffsat plant däremellan.
I bergets fall vet vi hur det ser ut då vi kan se hela berget. pga RMV:s slarvande vet vi inte hur analysresultatet ser ut i verkligheten.


Du fortsätter med en dåres envishet att hänvisa till resultat som härrör från blodpuddingen. Då den fortfarande inte är gjord på ett veriferbart sätt, från ett garanterat korrekt spädningsmatrial så saknar det fortfarande relevans och kan mycket väl vara förorenat med precis vad fan som helst. Hadde RMV analyserat det på ett korrekt sätt på ett korrekt instrument så hadde vi vetat men RMV bommade ju det med. Därmed saknar finska RMV:s arbete fortfarande all relevans då det inte är baserat på flickans blod.

Det är inte en fråga om man har valt något. RMV tvingades genomföra en revison där stora brister framkom. Bland annat hadde man okalibrerade instrument och ett okalibrerat instrument duger inte för bevisinsamling. Ett exempel på detta är att polisbilar måste kalibrera sina hastighetsmätare årligen så att man kan vara säker på att de visar rätt när de mäter fortkörare.

Som jag skrev tidigare så är sakkuninga djupt oroade över RMV:s slarv då det är mycket stor chans att detta har påverkat både rättegångar och behandlingar. Det positiva är att domstolarna har fått upp ögonen för detta så att kraven på korrekt bevishntering kommer att höjas

Du påstår att RMV inte hade någon dokumentation alls av sina metoder i stället för otillräcklig dokumentation som försvaret verkar hävda (försvaret ville antagligen lägga ribban på den nivå man brukar ha i vetenskapliga artiklar snarare än vid normala tillämpningar av naturvetenskapliga metoder som t ex Rättsmedicinalverket eller Livsmedelsverket pysslar med). Men det är riktigt att RMV självt i viss mån tagit intryck av kritiken, självmant gått igenom sina rutiner och metoder och sagt att man skall vara litet mer omsorgsfull i vissa avseenden. Jag antar att detta t ex inbegriper saker som att kalibrera instrumenten oftare.

Nåväl, trots att RMV själv tycks anse att man kan lägga ribban litet högre även med de resurser man har så kan vi konstatera finska RMV trots detta kom fram till samma tiopentalhalt som svenska RMV när det gällde det spädda provet. Därmed lär det väl vara ganska osannolikt att det var fråga om något slags kalibreringsfel hos svenska RMV. Då återstår i princip följande felkällor:

1) Väldigt höggradig kontamination av slaktblodet med tiopental. Jag har diskuterat detta ovan häromdagen. Risken för denna felkälla torde vara så gott som obefintlig. Att förlita sig på detta argument för att skriva ihop en trovärdig motivering i domen hade därför varit svårt. Det var antagligen därför tingsrätten inte valde denna variant.

2) Spädningsfel. Jag har även diskuterat denna möjliga felkälla häromdagen. Jag påpekade då att det maximala, teoretiska spädningsfelet var ca 5 ggr. Om man tittar närmare på saken och då ser att finska RMV hade en annan spädning på sitt prov än den spädningsnivå svenska RMV hade på det prov där man fastställde fenobarbitalhalten så ser man detta. En journalist på TT eller en annan journalist med en deadline att hålla sätter sig sannolikt inte i fallet så pass noga att man upptäcker detta av sig själv eller lusläser Flashback och upptäcker detta där. När vi upptäckte det här på Flashback var väl heller inte det här rättsfallet någon het nyhet längre. Nyhetsvärdet var alltså ytterst begränsat. I det skedet skulle det här kanske kunna vara något som uppmärksammas av kolumnister i större tidningar typ. Och denna krets rör sig väl kanske om ca 20 pers. Så sannolikhen för att någon som "räknas" skulle upptäcka den här fulingen var väl ganska liten. Det är också ganska mycket som passerar domstolarna utan att uppenbara fel uppmärksammas. Jag har tidigare påpekat HD-domen där en kusin i strid med lagtexten fick arvsrätt utan testamente. Den här grejen upptäcktes inte förrän flera år senare av en juridikstudent på en lektion. Spridningen av den här historien kom sedan att ske genom att elever som var närvarande på lektionen senare i livet spred historien vidare genom att berätta det här som en liten anekdot. De som blev lärare och föreläsare nämnde väl också det här för sina elever. Det var så jag fick reda på det här. Min föreläsare radade upp några exempel på mer uppenbart feldömda rättsfall där domarna skulle kunna betraktas som prejudicerande p g a att det det var fråga om hovrätts- och HD-domar. Det här var ett av de exempel som fastnade i mitt huvud. Ett annat exempel var en forskare som lurats av sina kompanjoner i bolag som pysslade med ofrivillig barnlöshet. Det här exemplet kräver väl dock litet mer juridikkunskaper för att man skall se att det var feldömt, juridiskt sett. Det man gjorde i det här fallet var sannolikt att man skrev en medvetet felaktig dom eftersom man tyckte synd om forskaren som lurats av sina kompanjoner. Jag tror själv att domaren och nämndemännen i det fall som diskuteras i denna tråd tyckte synd om den åtalade läkaren och tyckte att det var bakvänt att en läkare skulle hamna på Hinseberg för dråp eller försök till dråp på en baby med 80 % av hjärnan borta. Jag tror också att man inte brydde sig om faran med de signaler den här domen kunde sända. Antingen tänkte man inte på detta eller så tyckte man - tyvärr - som en hel del i denna tråd att man gott kan skarva litet på slutet med långliggare som ändå skall dö om några månader.

Sedan har vi det där med jättetoppen på det ospädda provet. Jag kan alltså inte uttala mig om detta ämne. Det du verkar mena är att flera toppar som ligger över den synliga basen kan ha radats upp bredvid varandra och därför skapat illusionen av en enhetlig topp. Jag vet inte om sannolikheten för detta diskuterades under rättegången. Uppenbarligen verkar även tingsrätten luta åt att toppen föreställer tiopental. Frågan är vad sannolikheten är för att jättetoppar avseende något annat ämne liksom byggts på ovanför den bas som tydligen identifierades som tiopental. I vilket fall som helst verkar man inte basera domen på resonemang kring detta. Ämnesområdet är dock intressant. Jag hade gärna sett synpunkter från litet olika håll på sannolikheten för en sammansatt topp.