Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Verkligen intressant att en svensk jurist anställd vid "rättsvårdande myndighet" kan skriva detta i ett forum som kan läsas av alla. Låter som något en jurist MÖJLIGTVIS skulle kunna säga till kolleger vid avecen efter en brakmiddag med öl, vin och sprit. Säger allt om svenska myndigheters och offentliganställda juristers syn på individens rätt:

.

Att jobba med liv o död på en akutmottagning i Sverige är inte heller nån svensson-semestergrej. Lumpen är dessutom på låtsas, det vet alla om.

http://www.expressen.se/ledare/marteus/1.2673103/narkoslakaren-och-orattvisan

Mja, men ibland händer det att personalen inte tänker på att patienten inte ätit något och inte kommer med näringsdrycker, mackor och dylikt. Det brukar vara en klar fördel att ha anhöriga som kan säga till om sådant. Det händer ibland att personalen inte gör mer än vad som absolut behöver göras enligt vad de tidigare fått skriftliga eller muntliga instruktioner om att göra.

Dropp brukar man vara rätt restriktiv med att ge. I alla fall mer restriktiv än i amerikanska filmer och TV-serier. När en patient opererats kan patienten vara kopplad till näringsdropp ibland när vederbörande rullas in på avdelningen. Detta brukar man dock vilja koppla bort så snart som möjligt och ersätta med vanlig mat så att patientens tarmfunktion inte avstannar. Men detta är väl en annan sak än vad jag diskuterade ovan.

Noterar förresten att en släkting ville att babyn i det i denna tråd aktuella fallet skulle få mat via en sond kort innan dödsfallet skedde.







Begreppet ”induktionsanestesi” har jag inte sett tidigare i tråden. Har inte tidigare hört i tråden att man inte skulle behöva ange vilket läkemedel som getts. Med tanke på de risker som annars generellt torde föreligga för överdosering och att läkemedel som är olämpliga att kombinera kombineras så antar jag att reglerna föreskriver att man skall ange vilket läkemedel som getts.

Har också tidigare i tråden hört försvaret att babyn fick tiopental i korridorerna och att man då inte hade tid att skriva upp att babyn fick detta. Man brukar dock vid sådana tillfällen skriva upp vad som getts på handen och senare föra in denna info i journalerna.

Så jag tycker mest att förklaringarna till varför tiopentalinjektionerna koms på först senare och inte förts in i journalerna mest liknar bortförklaringar.







Det där var ju en rätt förvirrad redogörelse från din sida.

Det du eventuellt vill säga verkar vara följande:


1. Om redovisningränsen (du använder ordet detektionsgräns) för fenobarbital hos det finska labbet är mindre än 10ug/g så innebär detta per definition på något sätt att när man skall räkna baklänges tillbaka till det ospädda provet så innebär detta automatiskt noll fenobarbital i det ospädda provet.

Mitt svar på detta är för det första att 10ug/g inte var någon ”detektionsgräns” utan en redovisningsgräns eller ”utskriftsgräns” som man uttryckte det. Mätningen gav positivt utslag för fenobarbital (d v s man konstaterade att det fanns fenobarbital). Men man fick inte någon redovisning av hur mycket, bara att halten var under 10ug/g.


2. Eftersom de klarade att mäta upp tiopentalkoncentrationen i det 10 ggr spädda provet och sedan kunde räkna baklänges tillbaka till ett ospätt prov för detta ämne så borde de ha kunnat göra detta även för fenobarbital.

Mitt svar är att uppenbarligen var det bästa de kunde åstadkomma för det 10 ggr spädda provet att få fram en tiopentalhalt i siffror men att det inte gick att få fram någon mer precis information än max 10ug/g fenobarbital. Visst hade det varit bra om de lyckats få fram ett siffervärde även för fenobarbitalet i det 10 ggr spädda provet. Men den information man fick fram räcker i alla fall till att konstatera att man med ett MAXIMALT spädningsfel ändå hamnar på minst 3 ggr laglig dos. Detta faktum struntar dock tingsrätten i att diskutera. I stället låtsas man på något sätt som om finnarnas fenobarbital-värde för ett ospätt prov skulle vara under 10ug/g när denna gräns i själva verket avser det spädda provet.








Jo, jag förstår det.








Du menar alltså att Socialstyrelsens rättsliga råd sagt detta?

Detta stämmer i alla fall inte med upplysningar Bergakungen tidigare gett i tråden om vad Socialstyrelsen sagt:

https://www.flashback.org/sp25348329

Har inte sett att någon sagt emot Bergakungen i denna fråga i denna tråd.







Och ändå sade rättens oberoende expert Mörland att det var svårt att avgöra om babyn dog av morfinet eller tiopentalet (vilket innebar att man justerade åtalet med att införa den alternativa brottsrubriceringen försök till dråp).

Jag struntar i att ge mig in i diskussionen om provanalys m.m., men vad sjutton vill du ha sagt med detta? Att bara för att vårdavdelningar eventuellt kan göra fel med matutdelning någon gång, är det OK med att en arrest bara struntar i anhållna som vill få sin middag, frukost och lunch?

Inte alltför vågat att gissa att Stefan Bengtsson inte heter så i verkligheten?

Oavsett vilket hans riktiga namn är så är han fullständigt verklighetsfrämmande och man kan fråga sig om han är rättshaverist. Ett par saker:

- Hans beskrivning av första veckan i värnplikten är fullständigt felaktig och saknas alla verklighetsförankring. Bengtsson fabulerar utan att veta ett dugg. Då kan man fråga sig om han även fabulerar i andra avseenden.

- Att åklagare Brandt varit okunnig om, och spårat ut över det faktum att Linnéa fått Natriumkloridlösning viftar han bort med att åklagaren kanske visste att Linnéa visat sig inte tåla denna lösning när hon fått den vid ett tidigare tillfälle. Denna inställning är fullständigt idiotisk av flera skäl; alla med sunt förnuft klarar nog att lista ut dem alla.

- Hela inlägget är tendentiöst och tillvridet för att fria åklagare, polis mm och för att ifrågasätta läkaren.

En riktig bottennotering. Det förvånar mig att ett sådant inlägg inte ifrågasätts mer av tidningen själv.

Det här har du som signaturtext:

"Eutanasimord och liknande på svårt hjärnskadade barn är ett allvarligt problem oavsett om det sker i Nazityskland eller om det råkar ske i dagens Sverige."

Det där är ju så insinuant och tarvligt att det är inte sant. Skriver man något sådant har man inte alla hästar i stället.

Lite mindre galet (men fortfarande rätt skevt) vore att jämföra rättsvårdande myndigheters behandling av läkaren (speciellt det där med tänd lampa dygnet runt och väckt varje halvtimme vilket, om det stämmer helt klart faller under beteckningen tortyr) med hur fångar behandlades i Sovjet.

Seså; dags att vakna upp!

Jag tror att det som man bör ta till sig ur hans inlägg är att det handlar om en partsinlaga och som sedan är tillrättalagd av en (kan man anta) något litet partisk journalist. Givetvis skall påståendena granskas, men det finns ett par rätt enkla förklaringar till ett par av påståendena:

Förhörsledare berättar eller visar vanligen inte för sitt förhörsobjekt vad de känner till eller inte om det ena eller andra. Att läkaren då förväxlat normal förhörsmetodik med total okunskap är inte så konstigt. Den som skulle höras om vårdslöshet i trafik skulle kunna få frågor som bara går att förklara med att polisen som frågar absolut inte har körkort och aldrig varit i trafiken, men så fungerar nu en gång förhör. Den misstänktes berättelse granskas, gång på gång och alla möjliga och omöjliga frågor ställs. Det betyder inte att förhörsledarna vet mer, eller ens något, om medicinsk vård. Men det är inte tjänstefel att ställa dumma frågor.

Det andra är historien om att visiteras (naken...) och övervakas. Om man nu tror att man gripit en läkare som sysslat med dödshjälp, så måste man förstås vara noggrann. Ragnar Toss är kanske bekant, även om situationen visade sig vara något annat då den klarnat?

Personligen tycker jag att det är mycket viktigt att vi inte får ett så hårdfört rättsvårdande system att det måste mötas med stränga restriktioner mot omhändertaganden, gripanden och anhållanden. Sedan kan man förstås tänka sig att både införa "Miranda" (Viveka?) och ha jourdomstolar och -åklagare (det finns) för häktning och annat för att minimera längden på frihetsberövanden.

Nu frihetsberövades VL bara 7 dagar innan hon släpptes igen, så den biten var väl hyfsat OK och fungerade som det är tänkt. Misstanken gällde ju ett rätt allvarligt brott.

Samma "jurist ..." har tydligen även kommenterat Bustophers artikel på newsmill. Lyckades inte få till någon länk till kommentaren vid artikeln men kommentaren går att läsa via hans användare
http://newsmill.se/user/stefanbengtsson

Det köper jag, vi har all anledning att påminnas om detta om och om igen.


Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna säger bla

"Envar, som arresteras, skall snarast möjligt och på ett språk, som han förstår, underrättas om skälen för åtgärden och om varje anklagelse mot honom."

det är ju praktiskt om polisen åtminstone låtsas ha ambitionen att uppfylla denna (och andra) punkt.

Dessutom, när polisen förhör så finns det ingen anledning att vara ("spela") totalt okunniga och korkade. Vid ett trafikbrott löser det ingenting att fråga "Bil, är det en sån där fyrkantig sak med runda grejer i hörnen?" Den vägen kommer man ingen vart.

Något elegantare formulerad på den senare platsen, får man nog säga.

Kan sen inte låta bli att kommentera ett avsnitt i Stefan Bengtssons inlägg på läkartidningen. Han skriver

När det gäller misstänkta mord så är det naturligtvis av största vikt att polis och åklagare får tillgång till all relevant dokumentation och övrig bevisning och att eventuella vittnen inte ska kunna påverkas av den misstänkte. Att gripa den misstänkte på dennes arbetsplats, som dessutom utgjorde den påstådda brottsplatsen, torde vara föreskrivet förfarande enligt formulär 1A.

Med tanke på att den misstänkte och vittnet polisen ville förhöra hade jobbat ihop sedan det ev brottet så var det väl redan kört om den misstänkte ville påverka vittnet. Ville de ha tillgång till relevant dokumentation (journaler?) borde det ju inte vara några svårigheter att via annan läkare och tex systemansvariga se till att de "fick ut" alla handlingar som kunde tänkas vara relevanta.

Brottsplatsen. Jag har kommit i kontakt med poliser i olika sammanhang och en av de saker jag uppfattat är att brottsplatsen och tidpunkt för brottet är viktigt. Dokumentera brottsplatsen borde tillhöra "formulär 1A" under förundersökningen. Rätta mig om jag minns fel, men fick inte åklagarna en pik från försvaret under rättegången för att de inte hade dokumenterat "brottsplatsen" och inte ens hade sett hur det såg ut på en sådan sal? Pinsamt för polis/åklagare är ju bara förnamnet!

Jag har för mig att läkaren uppmanades lämna ifrån sig inloggningsuppgifter till sin egen dator och till sjukhusets datorsystem vid ett av de första förhören. Jag anser att det måste vara på gränsen till tjänstefel att använda den misstänktes inloggningsuppgifter för att komma in på datorn (datorsystemet) eftersom det då kan finnas inlagt raderingsfunktioner och material kan vara dolt för den användaren (gäller främst den egna datorn). Sjukhusets datorsystem kan man rimligen komma åt (som nämts ovan) med hjälpa av systemansvariga.