Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Det här med omfördelning (eng redistribution) av tiopental postmortalt är komplicerat av flera skäl. Om vi börjar med att titta på vad som händer i en levande patient så måste man beakta inte bara omfördelningen utan också att tiopental metaboliseras och successivt försvinner ut ur kroppen. Price har i sitt diagram (http://tinyurl.com/5v5s74h ) beskrivit den tidiga delen av förloppet fram till cirka ≈4 timmar (256 minuter) efter en bolusinjektion. Då skulle ungefär 55% av den injicerade mängden befinna sig i muskulatur (lean tissue), 40% i fettvävnad (fat), 3% i inälvor (viscera) och 2% i blodet (pool). Price har här uppenbarligen inte tagit hänsyn till metabolism och utsöndring (eftersom andelarna summerar till 100%). För att korrigera för det kan vi utgå från en halveringstid på 11,5 timmar för eliminationen. Då skulle efter 4 timmar ung. 78.5% fortfarande finns kvar i kroppen. Om vi antar att detta minskat mängderna i muskulatur och fettvävnad proportionellt men lämnat halten i blodet och inälvorna på samma nivå så får vi istället 43% av dosen kvar i muskulatur och 32% kvar i fettvävnaden.

Under en tid kommer sedan andelen tiopental i fettvävnaden att fortsätta att öka på bekostnad av muskulaturen för att sedan minska och till slut bli försvinna helt. Så låt oss anta att den som högst når upp rill 50% av den totala dosen. Om vi då utgår från anatomiska data för en levande fullvuxen man dvs 70 kg, blodmängd 7% av kroppsvikten och fettvävnad 17% av kroppsvikten kan vi uppskatta halterna i respektive loci. Vi sätter för enkelhetens skull den injicerade mängden till 100 ”enheter” och antar att 50% av dosen nu hamnat i fettvävnad och 2% i blodet och får då följande koncentrationsvärden: fettvävnaden 0,5*100/(0,17*70) och blodet som 0,02*100/(0,07*70). Fördelningskoefficienten för tiopental mellan fettvävnad och blod skulle då bli (Halten i fettvävnaden/halten i blodet): 50*0,07/(0,17*2) = 10. Price har själv uppgett siffran 11 vilket också är den siffra som Mørland uppger. Men, i det aktuella fallet är det inte det värdet som är intressant utan det är den fördelning mellan fettvävnad och blod som kan tänkas råda 24 dygn efter att flickan avlidit som saken gäller. Situationen blir då betydligt mer komplicerad.

Låt oss anta att flickan avlidit redan 5 minuter efter injektionen. Enligt Price’s diagram skulle då 55% av dosen befinna sig i muskulaturen, 30% i inälvorna (inkl hjärnan), 10% i fettvävnaden och 5% i blodet. Här behöver vi inte korrigera för metabolism och utsöndring eftersom det gått så kort tid efter injektionen. (Detta styrks också av t.ex. Yasudas uppgift om att man vid analys av en patient som avlidit just 5 minuterefter injektionen inte funnit någon tiopental i urinen). Det som nu händer är ett helt annat förlopp än det som jag beskrev ovan i en levande patient. Här kommer nämligen den tiopental som finns i kroppen att stanna kvar eftersom någon metabolism inte sker post mortem men omfördelas mellan blod, organ och vävnader. Exakt hur är oklart eftersom vi kommer in på ett område där det tycks helt saknas forskningsresultat, speciellt för en så lång tidsrymd som 24 dygn post mortem och i en kropp stadd i likomvandling. Det tycks emellertid råda viss koncensus om att under en inledande fas sker en omfördelning genom diffusion från blodet till inälvor, muskulatur och slutligen fettvävnad. Hur lång denna fas är oklart. Sedan finns en falang, bl.a. i kretsen kring Koniaris, som hävdar att senare vänder denna omfördelning och tiopental återvänder till blodet. Andra, bl.a. tiopental-auktoriteter som Heath, Stanski, Gorner och Dershwitz, är av motsatt uppfattning och menar att detta skulle innebära diffusion mot rådande koncentrationsgradienter vilket inte stämmer med vedertagen syn på diffusion. Det förefallr därför rimligast, i avvaktan på bevis för motsatsen, att anta att vedertagna principer för diffusion gäller även i detta fall.

Nu kan man ändå göra en räkning som jag tycker har ett visst intresse i det aktuella fallet eftersom kontamination av blodprovet med starkt tiopentalhaltig fettvävnad har anförts som möjlig förklaring till det höga tiopentalvärdet. Bl.a. har prof. P-A Lönnqvist hävdat att det kan uppstå en koncentrationsskillnad mellan blod och fettvävnad på 580 gånger. Om vi utgår från samma antaganden som ovan kan vi uppskatta hur stor del av den tillförda mängden tiopental som måste finna i fettvävnaden för att detta ska uppnås. Det visar sig då att det kräver att mer än 99% av den tillförda mängden omfördelats till fettvävnad och att samtidigt väsentligt mindre än 1% skulle finnas kvar i blodet. På den punkten syns alltså prof. Mørland ha rätt i sin kritik. Nu kan det tänkas att siffrorna skulle bli litet annorlunda om man istället använder anatomiska data för ett tre månaders spädbarn eftersom andelen fettvävnad som procent av kroppsvikten kan avvika mer eller mindre från en 70 kilos man men jag tror inte att det ändrar slutsatsen.