Existens har ett enda villkor, att någon observerar.

Ingen observation utan påverkan - ja, det ligger i mätinstrumentets natur. Men det finns vissa experiment som kan göras utan uppenbar påverkan.

Se https://www.flashback.org/showpost....&postcount=416
med mera i fysik-avdelningen för Elitzurs och Vaidmans bombtest.

Tillspetsat, och i en multiverse-tolkning, testar man en bomb genom att spränga den i ett alternativ universum. Taskigt för dom, och ingenting händer här

Se även http://en.wikipedia.org/wiki/Weak_measurement

--------

Det finns en rad missförstånd kring kvantfysiken, och ett av de vanligaste, ur filosofisk synvinkel, är att rent filosofiska föreställningar skulle uppträda nakna i kvantfysiken.

Man anser alltså att kvantfysiken skulle ge ett svar på frågor om solipsism är korrekt eller inte, om vad existens är o.s.v.

Detta är en farlig fallgrop. Vad kvantfysiken i stället kanske lär oss är att varje fullständig teori behöver beskriva sina mätningar, och relationen mellan fenomenen i teorin och vilka fenomen den mäter.

Denna beskrivning har man hoppat över, och sluppit ägna sig åt, i klassisk fysik. Där har man kunnat se teorin som rent abstrakt, låtit bli att diskutera mätproblem överhuvudtaget och - det grövsta misstaget - omedelbart översatt teoretiska begrepp till existerande, atomära fenomen i verkligheten.

Inte samma observatör som observatören som avses i tankeexperimentet. Det är som sagt en paradox som illustreras, och kanske en lite löjlig sådan (i samma kategori som solipsism möjligen). Men ja, man kan tänka som du menar, och då är det inte katten som får ett kvanttillstånd, utan allt som inte finns i lådan. Då skulle resultatet "Död katt" innebära universums undergång. Lyckligtvis har den här killen inget riktigt cyanid i sin låda, annars hade han (efter ditt resonemang) utsatt din - och resten av jordens invånare tillsammans med hela universum och eventuella utomjordiska civilisationers - existens på spel, med 50% chans för total undergång av allt som finns utanför lådan.

Eller rättare sagt, så länge katten sitter i lådan, existerar universum, livet och allting utanför; i ett kvanttilstånd av varande- och icke-varande, samtidigt. Med katten som observatör, existerar endast insidan av lådan med säkerhet, vilket jag tycker är lustigt då katten är beroende av att bli placerad och utsläppt ur lådan av den mänskliga ovservatören. Här är en mindre satirisk, mindre tecknad och mer sansad video från BBC-programmet Atom som förklarar det igen: http://www.youtube.com/watch?v=EN-jCuV7BoU

Du har helt rätt, man kan inte veta, men det rimligaste blir att anta att världen existerar permanent (eller hur man ska uttrycka sig).
Jag förnimmer världen och har inte sett några tecken på att det skulle vara en stor illusion.
Man kan gå på Humes (?) linje om att orsak och verkan inte är en säkerhet och således vara lycklig varje gång dörren öppnas för att du drar i den men empirin pekar på att den kommer det, då det inte finns någon anledning att tro annorlunda så..

Tycker att man borde seperera den naturvetenskapliga förklaringen som handlar om en partikel från den som handlar om universum.

Det låter, som någon tidigare påpekade i tråden, som någon slags idealism. Kant och Schopenhauer var antagligen de mest framstående filosoferna som tänkte i sådana banor, borträknat Platon och liknande. Kolla in dem om du vill se hur dina tankar ser ut när man utvecklar dem till fullo. Det är sannerligen väldigt intressanta tankar, men den egentliga frågan är om man har någon tillräcklig grund för att anta att det upplevande subjektet betingar den upplevda objektvärlden, snarare än tvärtom. Hur förenar man en sådan syn med den kunskap vi nu besitter om vårt universum? Subjektets ålder är verkligen marginell när man sätter det i relation till hur länge universum har existerat. En lösning skulle vara att ett ursubjekt (Gud) alltid existerat, men hur fan når man kunskap om detta ursubjekt? Nu införde visserligen Schopenhauer ännu en idé, nämligen den om den blinda viljan som genomsyrar och föregår precis allting, men det gör inte det hela klarare enligt mig.

Nä, det är allt trassligt i metafysikdjungeln. Bättre att låta bli att haka upp sig på att nå någon slags kunskap om vad verkligheten till syvende och sist är och i stället tänka på annat.

http://www.economist.com/science/dis...ry_id=13226725

Verkar ha släppts en ny studie på området. Slutsatsen är att verkligheten finns även om den inte observeras/mäts/petas på.

Så bra då gäller det ju bara att sluta kolla efter tumörer så försvinner cancer.

Det är väl lite för sent nu? Vi har ju redan observerat/skapat dom...