Kärlek & Tjack=Kaos?

Precis...

Om det fanns något annat som drog hälften så mycket skulle det vara toppen. Då skulle jag kanske kunna hålla knarkandet på en mer vettig nivå och inte krascha allting annat. Omgivningen uppskattar oftast ihärdigt övande på guran mer än att du injicerar amfetamin...

Hur menar du nu?

Precis det jag skrev.

Folk i ällmänhet uppskattar väl att man ägnar sig åt något kreativt istället för destruktivt. Öva och bli grym på gura VS Injicera tjack och sabba sitt liv... hm.. Tror gitarrlirandet vinner i en folkomröstning över vad som anses vara hälsosammast.

Hans cannabis (miss?)bruk är ju inte mer okay än ditt affemissbruk. Ett förhållande blir aldrig med droger i bilden, spelar ingen roll vad för sort, alkohol som heroin.

Nu har jag ju inte läst alla inlägg och så, utan spånat igenom lite, men vela bara få mitt sagt.

Det tycker inte jag heller, egentligen. Men mitt är ju mycket mer kostsamt, både för plånboken och hälsan. Har ju varit nära att stryka med ett par gånger och ändå fortsätter jag. Riskerna och komplikationerna är större med ett amfetamin IV missbruk än när man röker holk.

Vad jag läst så är det sprutorna som kör ihop! hmm..

testat?

https://www.flashback.org/showthread.php?t=318946

Näe, har inte tagit min assvirginity... Av någon okänd anledning tar det emot. Vi får se i framtiden... Hehe

Står du ibland maktlös inför drogen?
Du är på botten av bottnarnas botten, steget över en containerpundare och inser inte ens att du är maktlös? Maken till självkännedom har jag aldrig varit med om...

Vad hindrar dig från att lägga in dig på behandling och försöka göra något vettigt av ditt liv?

Dessutom är det inte drogen som gör missbrukaren egoistisk som någon annan än du skrev, det är missbrukaren som av naturen är förskräckligt egoistisk...

Ok, att skriva "ibland" var lite slarvigt. Menade mer att ibland är jag mer maktlös än annars då jag fortfarande är maktlös men inte totalt underkastad.

Det som hindrar mig från att lägga in mig är/har varit följande;

1. Soc! Det har gått 2,5 månad sen vår första kontakt, vi har träffats ett tiotal ggr och jag har varje gång varit påtänd. Under denna tid har bla detta hänt: Jag har fått tre lvm-anmälningar från oberoende håll, haft tre streptokock-infektioner, en akut men tillfällig blodförgiftning och förstört nästan alla nära relationer. De hävdar fortfarande att jag inte har problem.

2. Missbruksvården! Jag har försökt göra två seriösa avgiftningar. Första gången fick jag bara vara kvar i 2 dygn. (De ville skriva ut mig redan efter 12 h.) Andra gången var det jag som avbröt efter en vecka. Jag hade blivit lovad behandling så fort jag var ren (inget hände) samt att de satte mig på en avd. för tonårs killar-alltså helt fel och jävligt jobbigt.

3 Missbruksvården(igen)! Vårdköer. Svårt att hålla vårdgarantin (hjälp inom 3 mån).

4. Min motivation! Efter många turer och mycket bråkande/kämpande har jag börjat tröttna. Det är helt enkelt mindre krävande att knarka än att söka och få hjälp. Jag har inte helt gett upp (har nu mail & tele-kontakt med ett hem som jag försöker övertala att ta emot mig) men jag är långt ifrån lika flitig som jag varit.

Hoppas detta besvarade några av dina tankar.

Att jag är egoistisk är inget jag sticker under stol med. Det är jag, men det betyder inte att jag inte bryr mig om andra eller har någon empati...

Jag fattar mig inte på vissa människor, sitt inte och säg att du älskar honom för då hade du försökt sluta. Du vill förmodligen inte vara ensam i ditt missbruk, du pratar bara om hur du ska lösa situationen med knarket kvar. Man hör att du inte har en tanke på att sluta, det får mig att undra hur fan du tänker? Tänker du överhuvudtaget, vill man att den man älskar ska behöva genomlida oro, sorg och att sitta och se på en när man tänder av och svänger i humöret.

Jag personligen tycker det är fruktansvärt själviskt, och det var en stor drivkraft för mig att sluta själv. Jag palla helt enkelt inte vara en belastning för människorna jag påstod älska. Tjejen jag hade vid tillfället fråga alltid om jag hade tagit nåt och jag hade lovat mig själv att inte ljuga. Så det blev att man fick dras med skuldkänslor varje gång man tagit och tillslut sluta jag pga det.

Men på dig verkar det som du inte har något samvete, ska du knarka hela livet? Du kan inte leva vanligt, tycker det låter som en dålig ursäkt och framförallt ett hån mot alla människor som faktiskt kämpar och går igenom ett helt liv rena från både sprit och droger.

Allt är inte svart eller vitt. Jag är inte den första som vill äta kakan och ha den kvar. Jag är ensam i mitt missbruk. Om min kille väljer att stanna när jag gett honom flera chanser att gå tänker jag inte bokstavligen kasta ut honom. Jag har aldrig lovat guld och gröna skogar. Och när det kommer till att tända av så är han jävligt mkt grinigare när han är utan röka än när jag är utan tjack.


Det är själviskt att missbruka, visst är det det. Men har jag någonsin lovat att sluta eller viga all uppmärksamhet åt honom? Nope! Jag ska inte ha skuldkänslor över det när alla korten låg på bordet redan från början. Han har inte köpt grisen i säcken.


Du känner inte mig och har, som är väldigt tydligt, ingen aning om hur jag är. Jag har ett väldigt stort samvete men också en egen vilja. Jag hånar inte på något sätt alla nyktra personer. Snarare är jag imponerad av dem, att man orkar hantera världen utan hjälp eller bedövning.

För övrigt kan jag tillägga att det var 2,5 månad sen detta var som mest aktuellt. Mycket har hänt sen dess. Innan du anklagar mig för att skita i allt och alla så borde du uppdatera dig.

i helvete heller.. tjack är det enda drogen som gör mig mer intresserad av vad jag tycker är roligt och vad jag vill göra, det är en av effekterna man får av en kraftigt höjd dopaminnivå.. röker jag en fet så vill jag bara pyssla om min omgivning och se till så att allt är nice, städat och fan vet allt.. tar jag mig en snok så vill jag bara göra saker som roar mig, andras förslag, så länge det inte faller inom mina intresseramar såklart, är relativt ointressanta.. visst att alla idéer är bra när man är påtänd men det gäller faktiskt bara om det passar en själv.. sen att människan i sig är en egoistisk varelse är en annan disskution..