Kärlek & Tjack=Kaos?

Nu står jag här undrande, nyfiken och vädjande. Jag vänder mig till alla er som har ett förhållande/sambo och samtidigt lever mitt i ett amfetamin missbruk. Jag vill veta hur ni gör för att det ska vara drägligt för er partner att stanna kvar vid eran sida!?! Är det så att båda helt enkelt måste dela samma dragning/beroende till tjacket?

Jag är enkelt sammanfattat: En sprutnarkoman.
Han är enkelt sammanfattat: En stoner.

Vi lever tätt inpå varandra i en ganska så liten lägenhet. Vi båda två är utan sysselsättning så näst intill all tid spenderar vi med varandra. Problemet är att han hatar mitt missbruk. Framförallt sprutorna. När det är dags för mig att komma till skott, låser han in sig i ett annat rum med en joint. Vi älskar verkligen varandra men vi bråkar väldigt mkt om, framförallt mitt, missbruk. Mitt injicerande triggar honom att ständigt hålla sig stenad för att slippa grubbla.

Efter flera dagars försök till en kompromiss kom vi fram till att jag får ta amfetamin IV en gång om dagen. Idag (dag 2) fixade jag det inte längre. Det resulterade i att han gick sin väg, besviken och sårad. Om jag inte följer den överenskommelse vi har så kommer han inte tillbaka.
Jag känner mig själv (tyvärr) tillräckligt mkt för att veta att detta inte var sista gången. Jag behöver skjutsen upp, mina verktyg och mitt amfetamin. Men jag älskar ju honom...

Och nu vill jag veta följande: Hur gör du? Är det så att båda måste dela samma missbruk? Har du levt tillsammans med någon som varit "nykter"?
Hur fan kompromissar man med sitt beroende när man inte ens vill?

Jag vet att jag inte kan få det, men olika delar av min kropp behöver dem båda! Hjärtat skriker till mig och undrar vad fan jag håller på med. Kroppen skriker efter en panna.

Blir aldrig bra om båda håller på och oftast inte om en i heller. Många dåliga erfarenheter av det . Många andra med mig med. DET GÅR ALLDRIG BRA

Tycker att om bara man själv håller på så går det att få det att fungera utmärkt, om man sköter sig någorlunda. Men om båda håller på så brukar det mest bli bråk och tjafs vilket resulterar i att man aldrig egentligen får njuta av drogen. Detta är enligt mina erfarenheter i alla fall som har haft längre förhållanden på båda sätten.

Och där har du svaret. Om du älskar honom, som du säger, så vet du vad du ska göra.

Hmm det låter onekligen sorgligt! Jag menar att ni båda är medvetna om att ni passar och trivs ihop, men at han inte kan acceptera den sidan hos dig som du just inte kan ändra på. Inte ens för hans skull liksom, jag förstår vad du menar.

Jag vet inte hurvida ni har diskuterat det tidigare, men jag antar att det bästa sättet för er att "fungera ihop" skulle vara om ni kunde knarka tjack ihop också, och om man inte tänker etiskt sett nu; har du försökt få honom att skjuta med dig?

annars, försök ändra "en gång om dan" till två gånger om dan, så kanske det går lättare?

Jag vet att mitt tjack missbruk drev iväg min första kärlek, och det SÖG!
lycka till

Eller så försöker du trappa ner på det, hur svårt det än är. Eller att du snortar det istället för att du tar en macka? Då kanske han kan gå med på det och då slipper du även din abstinens.

Sen att just stoner vs tjackare är en kass kombo enligt mig. (hatar glappkäftar när jag är stukad)

Mitt tips är: Inse att tjacket inte ger dig något i längden. Kärleken, däremot, gör detta. Om du älskar honom så kanske det är dags att fundera på en ny livsstil, och densamma för honom? Har man äkta kärlek ser inte jag någon anledning till att syssla med droger i någon större utsträckning alls.

Du har ju ett val att göra, låter det som, droger eller kärleken.

Vem är du, och vem vill du vara?

Valet är ditt - Förverkliga fritt

Lycka till och må väl

betyder han mycket är det väl bara försöka sluta med sprutorna. och helst av allt allt som säger missbruk. hos er båda.

hoppas det löser sig!

ursäkta mitt banala språk, men är du HELT jävla dum i huvudet? du tycker alltså att den bästa lösningen vore om han också blev beroende sprutnakoman? att ens överväga tanken... herregud.

(beroende sprutnakoman känns lite som en taftologi, men för att vara tydlig)

Att ni inte använder er kraft för att minska på ert bruk bägge två? Sätt er ner och snacka ihop er om nån hobby eller fritidssysselsättning. En som tar kraft och tid och engagemang. Danskurs, bowling med syfte att bli bra, bågskytte, jakt med målsättning att ta jägarexamen, körsång - ja, vad fan som helst, bara att ni engagerar er för att verkligen ta hobbyn till er.
Sen kommer ni överens om tidpunkt för drogandet - bestämda dagar nån gång då och då. Och då kör du ditt och har kör sitt. Och sen håller ni detta - inget tjuvpundande emellan. Ni kommer bägge att se fram emot tillfällena då ni får tända på. Vardagen har ni ett annnan gemensamt intresse. Jag vet att det kan vara svårt att hålla igen och att inte tända på "när andan faller på". Men klarar du det kommer du att få en annan tillfredställelse, nämligen den att du kommer att känna självsäkerhet genom att du styr drogen, inte att drogen styr dej. Med detta självförtroende, som sakta kommer att växa, kommer du att kunna sätta nya höga mål i livet och också känna dig säker nog på att du kan komma dit du vill i livet!
Notera att jag på inget sätt själv är drogfri - jag har däremot full kontroll över drogandet och ett rikt liv även utanför drogerna.

Utifrån min egen situation kan jag konstatera, att det är komplicerat, även när båda två går på samma drog. Man beter sig ju litet olika på avtändning och påtändning, om man säger så. Av någon anledning är allting perfekt under ruset och sedan kommer problemen och de onödiga grälen på avtändningen. Vi bor också i en trång liten lägenhet, för övrigt.

Men jo, för att besvara din fråga, så behöver nog inte båda gå på samma drog, men det funkar ju inte, om han inte tål ditt missbruk över huvud taget.

Vad är viktigast för dig?

Tror hon gjorde det ganska klart i sitt inlägg. Killen valde att kompromissa om hennes missbruk, till en panna om dagen. Hon ville ha mer och han drog(höhö). Och kommer troligtvis - enligt henne dra för gott, om hon inte följer hans ultimatum.

Men alla som har umgåtts med tjackbrudar vet att de aldrig får nog.