Hallå alla starka nykterister!
Detta måste vara ödet att jag av ren slump hittade denna tråden.
Nu är jag kanske inte en fullt "utvecklad" alkoholist, men denna dryck har många gånger satt käppar i mitt relativt korta liv.
Min bakgrund i korta drag:
Mormor & Morfar är nykteralkoholister, Mor & Far dricker mycket, på gränsen skulle jag säga.
Jag själv har aldrig haft någon spärr, ska det drickas så ska det fan drickas. Ni vet.
Många snedsteg som uppstått på grund utav ölen. Hade min alkoholdebut i 12-13 års åldern.
Spriten har präglat mitt självförtroende då jag alltid har fått enorm ångest dagarna efter fylla.
Men för en vecka sedan så fick jag lära mig en dunderläxa. I fyllan ramlade jag naken ner från ett tak på 4 meters höjd. Bröt hälen, sabbade svanskotan och komprimerade en kota. Sitter nu med "rygg-ställning" och kryckor. Men jag kunde lika gärna dött eller blivit förlamad.
Aldrig mer, det har jag sagt många gånger. Men nu får det fan va. Denna eskapad är hittills den värsta.
Självklart har jag samma rädsla som alla andra, vad kommer hända med min sociala krets?
Antar att dem vänner som står krav är dem "riktiga" vännerna.
Ville bara skriva av mig, tackar till er som läst