Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Tror jag dricker för att slippa självförakt. Tycker inte om mig den människa jag är. Speciellt inte den onyktra människan. Moment 22...

Glad midsommar på Er alla. Blir en alkoholfri öl till sillen och sedan bara njuta av denna sällsynt vackra midsommarafton

Tack detsamma. Dagar som dessa, trots att det har blivit några i nykterheten, är det lite lättare att känna tacksamhet över att inte destruktivt behöva berusa mig. Om jag hade velat göra det så hade ingen kunnat stoppa mig, men idag valde jag att inte dricka.

Många dricker nog för att "hamna i nuet" men det är en förrädisk känsla tror jag minsann, det enda som händer är att man flyr bort från sig själv och sina problem, efterverkningarna kommer sedan. Då jag sitter nykter är det jag som är i nuet, det är mindfulness i sitt rätta element.

Att inte dricka, det är ett beslut som man måste ta mer eller mindre varje dag och man skall inte ta så hårt på återfall,det är bara att spotta i nävarna och fortsätta att kämpa. Man kan för övrigt lova både sig själv och andra att inte dricka, man kan gå på AA möten och ha full insikt och känna en brinnande samhörighet med bröder & systrar och ge uttryck för djupa tankegångar och full självinsikt om sitt alkoholproblem, man ge högtidliga löften och till och med svära på Bibeln att man aldrig mer skall dricka, men inget av detta är egentligen något större värt om man inte på allvar bereder väg för riktig och varaktig förändring, och den förändringen kommer inifrån.

Nej. Jag är shockad till att öppna ögonen. Det handlar om att se sig själv, se sina tankar med tillförsikt. Man måste lita på sig själv och inte överlämna ens välbefinnande till alkohol eller andra personer.

Jag har slutit dricka för nu lyssnar jag på mig själv. Jag har aldrig varit bekväm med att köpa alkohol, utan köpa/dricka är mer som en nödlösning för att tysta intensiv inre olust med mig själv. Jag lyssnade inte på mig själv. Jag tog min själv inte på allvar. Många gånger har jag hamnat i klistret för att jag inte lyssnar på min inre röst av sunt förnuft.

Det här husdjuret såg sjukt och svagt ut när jag såg det vid olika tillfällen hos säljaren. Säljaren hade samma förklaring varje gång, att det inte är något egentligt fel på det utan det är bara stressat. Jag tänkte varje gång spontant Vad är det för jävla dravel? Det är upp till mig som köpare att erbjuda en stressfri atmosfär, sade säljaren. Tyvärr, som vanligt, så slutade jag lyssna på mig själv utan bara gjorde som säljaren sade åt mig. Jag köpte husdjuret och erbjöd stressfri atmosfär, provade olika mat, vilka husdjuret inte var intresserad av, och hade krystat bajsande med mestadels svart eller blodig pluttrig diarre. Det svalt ihjäl, typ. Jag visste hela tiden att något var väldigt fel, men jag blev upplärd hemifrån att jag har alltid fel och jag ska bara hålla käften, annars jävlar dödar jag dig unge.

Jag inser nu att det är ofarligt att ta mitt eget parti, att inte tillåta mig bli ett enkelt mobboffer som vanligt. Det är ofarligt att stå stark och separera andras åsikter och skitprat från mina egna tankar om vad som är rätt och fel. Man kan säga till mobbare, Varför säger du så? Vad hoppas du uppnå med ditt sjuka beteende? Jag har ögonen på dig, råtta. Jag tänker inte göra som du vill. Du snackar bara en massa skit.

Så av den anledningen har jag ingen lust att köpa mer alkohol nu. Jag lyssnar på mig själv nu. Det är bara så sorgligt att det krävdes det här oskyldiga husdjurets traumatiska död för att jag skulle tvingas att vakna upp från min livslånga dvala. Husdjuret hade förstoppad ändtarm sade veterinären.

Vilket steg du tog! Det låter som att du vaknade upp som en ny människa

Som Grynet sa: "Ta ingen skit!"

Ni som anser att ni druckit för mycket, var det då varje dag? För mig är liksom klassiska alkoholmissbrukaren den där som sitter på parkbänken varje dag med en flaska explorer.
Jag själv håller mig oftast till helgen och kanske någon dag i veckan, har inga problem att sköta jobb eller vardagen.

Jag har insett att jag dricker alldeles för mycket. För ofta och för stora mängder, gärna 10-12 stora starköl. Gjort bort mig rejält då jag kombinerat det med spel, där alla spärrar släpper och jag kan dra iväg tiotusentals på minuter. Allt handlar om jakten på dopamin...

När man konstant också misslyckas med att begränsa sitt drickande, vad gör man? Vill helst inte hamna i vårdens rullar med en alkoholist-stämpel. Då måste jag först göra ett ärligt försök att sluta själv.... Men fan vad svårt det är när man hållit sig undan i någon vecka så tycker man att "nu kan jag dricka lite igen, jag har inga problem"

Jag låg ett par år i fasen "drängfylla fredag + lördag" samt återställare söndag, och så ett par öl mitt i veckan". Livet fungerade ju hyfsat men min familj led. Därefter blev det i princip varje dag, åtminstone ett sexpack folköl för att inte gå under. Då var det riktigt illa, några droppar till i bägaren och det hade nog blivit parkbänken för mig med (eller träfrack).

Precis som du har ju jag också problem med spel - det är en förödande kombination. Vi har ju setts i den andra tråden (tyvärr). När jag först slutade med alkoholen på egen hand 2022 så eskalerade spelmissbruket enormt, för att "kompensera upp" antar jag. Men efter min volta på psyket 2023 så har jag hållt upp med alkoholen helt och nästan klarat mig undan spel (haft ett återfall).


Jag tror nog att det är viktigt att gå på själva pudelns kärna, själva suget/begäret. Att arbeta på att kunna säga nej till inte bara spel eller alkohol utan alla former av begär. Att inte låta de styra oss som marionetter utan med stoiskt lugn bara konstatera att "Jaha, där kom den igen.. snart försvinner det". Att inte dras med i känslostormar, att inte skrida till handling på impulser utan sitta still i båten. Kommer man dit är nog mycket vunnet, tror jag. (Som en bonus tänker jag mig att man då också får svårare att hamna i nya beroenden).
Men det är lätt att säga, svårare att leva efter!

Känner igen mig mycket i det du skriver och jäkligt strongt att ha tagit dig ur det destruktiva mönstret. Någonting som skiljer från förut är att "glädjen" inför att dricka har försvunnit. Jag känner mig väldigt färdig. Med det sagt kommer jag så klart att dricka igen antagligen, men det här "fest fredag lördag söndag" och sen någon dag i veckan om det är AW eller fotboll eller något är ju en väg in i förvärvet. Än så länge har jag inte hamnat där men jag förstår ju att det är så det börjar precis som din story.
Jag gillar inte heller personen jag blir med alkohol i kroppen, mer impulsiv och risktagande, vilket i kombination med spel och börsen kan sabba en jäkla massa på kort tid. Jag började också hålla på med derivat med rejäl hävstång ett tag vilket är något jag aldrig annars skulle röra.
Börsen är ju öppen på fredagkvällar i USA vilket är en perfekt storm.

Jag har öl i kylen men jag känner avsmak inför den... Det var länge sedan det hände, så någonting har förändrats inom mig. Jag tänker ta det här tillfället i akt och uppmuntra den nya uppfattningen.

Tack för ditt svar och din bra text! Jag känner igen mig i mycket.

Tack! Och det låter verkligen som att du också fått en insikt: Känner man avsmak för alkoholen och tänker i de banorna du gör nu (du ser problemet tydligt) så är man på helt rätt väg!

Jag har inte druckit en droppe nu på över 2,5 år och det är nog det bästa "beslutet" jag någonsin gjort. Det kändes såklart inte så första tiden, för suget är lömskt och bidar sin tid - men efter ett år nykter ungefär så blir det ett sådant lugn inombords. Inte ens omedvetet törsta jag längre. Vid en kris så vet jag inte hur jag kommer reagera såklart, men så länge allt tuffar på som vanligt i livet med upp- och nedgångar så känner jag inget sug alls efter att dricka.