Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Starkt gjort att hälla ut resten! Och bra att det var en usel upplevelse så att säga

Hallå.

Jag mår inte så bra nu. Varit nykter i 7 års tid, och blev bjuden på litet. Litet blev mer och nu är det obegränsat som går ner. Vet inte vad jag skall göra egentligen. Skäms naturligtvis, slängt bort alla dessa produktiva nyktra år då man har kunnat hjälpa andra etc. Thx.

Du har inte slängt bort 7 år, sikta på 7 nya år.
Ett återfall är bara ett återfall, går att resa sig ifrån.

Du kan inte ändra det som varit, men du kan ändra på det som ska komma.
Inse skillnaden.

7 års nykterhet är fantastiskt bra jobbat.
Var det något speciellt som hänt i livet som gjorde att du började på "the slippery slope"? Stress, sorg, eller nåt annat?


Men du, har du klarat sju år (!) Har du gjort det en gång, så kan du göra det igen. Kämpa på!

Tja, Nej inget speciellt som hände mer än jag blev bjuden sommaren 2004. Sedan har det blivit en bergochdalbana efter det. Trodde jag skulle kunna klara det denna gången, men Nej. Får söka hjälp på måndag.

Det var ett väldigt bra beslut. Hade jag inte hällt ut det så hade jag druckit upp det jag hade samt kompletterat med mer från bolaget för att har nåt att "landa på". Idag sprang jag milen vid 08.00 och precis tränat på gymmet vilket inte hade varit möjligt om jag valt första spåret.

Den lilla mängden jag drack var en hemsk upplevelse, glad för att jag kände så. Nu blir det tvätt och städ (vilket jag också hade struntat i om jag valt första spåret)

Edit: Även om jag dricker mindre och mindre för var år som går så ligger skiten där bak och lurar. Går inte att ha någon alkohol hemma, dricker upp det direkt. Räcker med några svaga sekunder på ett dygn så är det kört om det finns alkohol.

Har ni något bra tips till mig som är orolig för min bästa vän? Jag vill inte inskränka och skada vår relation genom att trigga någon självförsvarsmekanism men jag kan inte längre blunda för min väns problem, som jag bryr mig om väldigt mycket. Jag har väldigt försiktigt försökt plantera små ideér och även tatt avstånd från alla alkoholtillfällen med denne senaste året utan att ge den riktiga orsaken till varför. Det har dock gått för långt nu för min vän och det börjar bli tydligt för andra som är mindre insattas i dennes liv.

Hur kan jag som vän bidra i denna situation på bästa sätt enligt er?

Tack på förhand

Härligt att höra!

Nej, det är såklart svårt att ha alkohol stående hemma. Jag har ju min fru som håller koll på mig, så för mig är det nog lättare än om man bor ensam.


För din skull tycker jag du skall vara helt öppen och ärlig.

Din vän kommer förmodligen skoja bort det eller kanske troligare bli förnärmad och kränkt. Ta det inte personligt bara, det är beroendet som känner sig attackerat och oftast tror ju vi alkisar att inget märker att vi har problem. Kanske kommer vännen undvika dig efter detta, eller rent av säga upp kontakten. Men alkisar måste få höra hur vi sårar andra, att andra inte accepterar vårt drickande. När man är uppe i beroendet är man ju mest en marionettdocka men de runtomkring är ju lika viktiga de också. De har också känslor som måste komma till tals.

Så jag tycker du kan vara brutalt ärlig. Att "sockra" det hela tjänar ingenting till. Om vännen slutar supa så kommer denne garanterat tacka dig. Men denne måste själv komma till insikt först.

Jag instämmer med ladicius. Det är inte lönt att linda in budskapet. En alkoholist kommer garanterat ”välja” att inte förstå eller tolka budskapet som något annat än vad du vill säga. Sätt dig ned med hen när hen är nykter (helst) eller bakfull, inte under en pågående fylla. Se hen i ögonen och säg att du är ganska säker på att din vän dricker alldeles för mycket och att du tror att det inte längre finns någon kontroll över drickandet (om det är vad du menar). Säg också att drickandet påverkar din och omgivningens bild av vännen på ett negativt sätt. Att du uppskattar er vänskap väldigt mycket och att du kommer att finnas där för hen men att hen behöver ta tag i problemet. Första reaktionen kommer förmodligen vara att skämta bort det eller bli arg, det är en helt naturlig försvarsmekanism. Men då har du åtminstone planterat tanken i vännens medvetande.

7års nykterhet är ju helt fantastiskt. upp i sadeln igen bara det fixar du!

Du har inte slängt bort dessa år.
Du har fått något och säkert gett en massa oxå.
Du fick också av återfallet - en djupare insikt i att det inte är bra att dricka, att du inte vill det.
Så upp på hästen igen.
vad gjorde du för sju år sedan som lyckades så bra?

Druckit nu i 3 dagar i sträck. Inga jättemängder men börjar känna den där sköna känslan som jag iaf får när man druckit några dagar i rad. Att man kan dricka mer, under längre tid och med en jämnare effekt. Också känslan av va snitsigt det är med starksprit. Då går det ju snabbare också och man behöver inte dricka så mycket... Är nykter nu eller inte full iaf, men mest bara vafan håller man på med egentligen?

Tänkte knata ner till ett AA-möte imorgon och kolla läget. Känner att vardagen ganska mycket handlar om att få nån form av effekt av saker, oavsett om det gäller att kedjeröka några cigg eller dricka alkohol. Känns som jag hoppar runt mellan destruktiva grejer på ett jävligt osunt sätt. Kan inte riktigt sätta fingret på varför. Är väl nån grundläggande känsla av att man inte pallar umgås med sig själv.

Aja får se hur AA är imorgon. Har varit där i omgångar tidigare och ryggar lite tillbaka av att alla är så jävla hetsiga och frälsta. Man ba lugn vafan, haha...