Kom till insikt för ca 3 veckor sedan att jag måste ta tag i mina alkoholvanor. Allt har varit en nedangående spiral det senaste året. Jobb - Stress - Alkohol - Kärlek - Ångest. I vilken ända allting började i låter jag vara osagt.
Ringde första veckan och sjukanmälde mig, skyllde på feber, jag insåg själv att jag skulle inte klara av att avstå alkoholen om jag körde på med jobbet. Dag 4 så hade jag möte på beroendemottagningen, var riktigt skör och enorma sömnproblem, fick lite propavan utskrivet. Ska få ny tid till alkoholteurapeft. Efter detta mailade jag chefen och sa som det var, det kändes i sig som en lättnad. Dock så har jag pratat med både kuratorn och husläkaren om min ångest men de säger både att det var svårt att utreda just nu pga mina alkoholproblem och att det kan vara det som ställer till det

, vilket jag själv inte vill tycka fullt ut då jag mådde dåligt redan innan alkoholen var med i bilden, blev ju delvis självmedicinering.
Faktum är att min sömn har varit fruktansvärt dålig väldigt länge, de dagar jag dricker så sover jag i ett sträck tills väckarklockan ringer, hur bra sömnen är låter jag vara osagt. Men de dagar utan alkohol som delvis är lätträknade så somnar jag men vaknar efter 1-2h och har drömt några surrealistiska drömmar och kan sen inte somna om.
Och nu när jag är inne på 3 veckan (lyckades få 2v till av husläkaren för utmattningssyndrom) har haft två alkoholbakslag, käkar campral för fullt men känner inte att det är någon mirakelkur men jag biter På. Dock hjälper propavanen föga, sömnen helt katastrof, jag kan knappt ens somna ej heller sova längre sträckor. Vad har ni för tips, vad har hjälpt er?
Jag vet att stirra upp i det vita taket hela dagarna inte tröttar ut en allt för mycket men det är allt jag orkar just nu.