Citat:
Oj vad jag känner igen mig på dina beskrivningar.
Är 61 år gammal, alltså antagligen gubbe här på fb. Hursomhelst alkohol har jag missbrukat i hela mitt vuxna liv, mer eller mindre mängder. På 70-talet kom pancreatiten med 3 månader på sjukan med dropp och nära döden. Nykter sedan i ca 2år pga rädsla. Började lite lätt igen och så var det igång igen (klarat mig från pancisen som tur är). Många år gick och allt funkade rätt bra med alkoholen. År 2000 på en semesterresa till Teneriffa köpte jag Imovane på apoteket, detta för att kunna sova utan att vara berusad på sprit. Det var receptfritt där på den tiden och det fanns många apotek. Funkade kanon ett några år (många resor till T blev det också). Var ju jättebra att ta en Imo om var lite bakis upptäckte jag och intaget ökade stadigt. Till slut funkade dom dåligt, men då hade internet kommit. Hittade Stillnoct, Valium, Tramadol, Xanax och andra piller som blev mina vänner. Detta tillsammans med alkohol då.
2009 rasade jag ihop med dille. Blev akuten och beroendecentrum. Lyckades lura dom att jag bara drack. Pillren var min egen HEMLIGHET. Funkade ju bra utan alkohol när jag hade pillren. Kunde vara med överallt, bara jag hade dom. Började igen med lite öl....
September 2012 rasade allt. Brevbäraren kom inte i tid och akut abstinens gjorde mig helt hjälplös. Blev dille igen, akuten 2 vändor, korttidsboende en vecka.
Min arbetsgivare grep in och betalade för behandlingshem i 6 veckor (Vårnäs) och 1 års efterbehandling (Ljung & Sjöberg).
Oj det blev lång text det här... Borde väl sluta för ingen orkar läsa. Vad blev då vändning för mig?
Jo på Vårnäs sa jag att jag var alkis och tablettmissbrukare. En i personalen (Uffe K) frågade mig vad en tablettmissbrukare var. Funderade ett bra tag på frågan, jag var fortfarande dimmig i skallen. Till slut ramlade polletten ner: Narkoman!
Här var jag alltså 60 bast gammal och Alkis och Narkoman, var det OK? Ville jag se mina barn och barnbarn igen? Osv många tankar. Det var då jag gav upp alla egna försök att bli nykter/drogfri. Jag la mig platt och gjorde vad dom andra sa.
Det har varit en oerhört jobbig resa tillbaka på alla sätt, men klart värt att nu 15 månader senare känna sig som en hel människa igen. Jag ska aldrig glömma vad jag är: Alkis och Narkoman, fast jag behöver aldrig mer bli sjuk igen. Puh
Är 61 år gammal, alltså antagligen gubbe här på fb. Hursomhelst alkohol har jag missbrukat i hela mitt vuxna liv, mer eller mindre mängder. På 70-talet kom pancreatiten med 3 månader på sjukan med dropp och nära döden. Nykter sedan i ca 2år pga rädsla. Började lite lätt igen och så var det igång igen (klarat mig från pancisen som tur är). Många år gick och allt funkade rätt bra med alkoholen. År 2000 på en semesterresa till Teneriffa köpte jag Imovane på apoteket, detta för att kunna sova utan att vara berusad på sprit. Det var receptfritt där på den tiden och det fanns många apotek. Funkade kanon ett några år (många resor till T blev det också). Var ju jättebra att ta en Imo om var lite bakis upptäckte jag och intaget ökade stadigt. Till slut funkade dom dåligt, men då hade internet kommit. Hittade Stillnoct, Valium, Tramadol, Xanax och andra piller som blev mina vänner. Detta tillsammans med alkohol då.
2009 rasade jag ihop med dille. Blev akuten och beroendecentrum. Lyckades lura dom att jag bara drack. Pillren var min egen HEMLIGHET. Funkade ju bra utan alkohol när jag hade pillren. Kunde vara med överallt, bara jag hade dom. Började igen med lite öl....
September 2012 rasade allt. Brevbäraren kom inte i tid och akut abstinens gjorde mig helt hjälplös. Blev dille igen, akuten 2 vändor, korttidsboende en vecka.
Min arbetsgivare grep in och betalade för behandlingshem i 6 veckor (Vårnäs) och 1 års efterbehandling (Ljung & Sjöberg).
Oj det blev lång text det här... Borde väl sluta för ingen orkar läsa. Vad blev då vändning för mig?
Jo på Vårnäs sa jag att jag var alkis och tablettmissbrukare. En i personalen (Uffe K) frågade mig vad en tablettmissbrukare var. Funderade ett bra tag på frågan, jag var fortfarande dimmig i skallen. Till slut ramlade polletten ner: Narkoman!
Här var jag alltså 60 bast gammal och Alkis och Narkoman, var det OK? Ville jag se mina barn och barnbarn igen? Osv många tankar. Det var då jag gav upp alla egna försök att bli nykter/drogfri. Jag la mig platt och gjorde vad dom andra sa.
Det har varit en oerhört jobbig resa tillbaka på alla sätt, men klart värt att nu 15 månader senare känna sig som en hel människa igen. Jag ska aldrig glömma vad jag är: Alkis och Narkoman, fast jag behöver aldrig mer bli sjuk igen. Puh

Haha, han är för skön Uffe. Hatade honom(hatade allt och alla och allra mest mig själv) under min första vistelse på Vårnäs men när jag var tillbaka en andra gång var det annorlunda, eller JAG var annorlunda. Han sa precis likadant till en tant som envisades med att presentera sig som tablettmissbrukare när jag var där. Det blev ett uppvaknande för henne att hon var narkoman också...