Jag skrev några tämligen långa inlägg här för ett tag sen om mina försök att sluta, men naturligtvis sket det sig. Dock har jag druckit mindre per tillfälle och haft fler uppehåll, med undantag av de senaste två veckorna. Så nu är det dags för ett nytt försök!
Inledde nyktert igår utan större problem och trodde att det skulle skita sig idag, för det är nästan alltid helgen som sabbar de nyktra perioderna, trots att jag varken går ut eller träffar polare. Det är liksom för tragiskt att sitta hemma och göra ingenting. Men hur jävla tragiskt är det då inte att sitta ensam och dricka? Etter värre.
Nu ligger jag nedbäddad i sängen och är sjukt glad över att jag lyckats vänta ut Systembolagets öppettid (20.00 här, tyvärr).

Är trött som ett as efter konstant sömnlöshet i månader. Tyvärr sover jag ännu sämre när jag INTE dricker (naturligtvis på grund av själva drickandets biverkningar), vilket inte direkt motiverar en att sluta. Men glädjen jag känner av att vakna icke bakfull, om än tröttare än ett vrak, är obeskrivlig. Den vill jag känna varje dag.
I morgon ska jag försöka ordna en tid på Vårdcentralen för att träffa nån och åtminstone diskutera vad man
kan göra. Har till slut insett att jag uppenbarligen inte kan lita på min egen styrka efter en lång arbetsdag när man bara vill hem och få "belöning" för sitt slit. Att ångesten går över rätt snabbt glömmer man lätt bort när jävulen själv sitter på axeln och viskar härligheter i ens öra.
Ge upp tänker jag
aldrig göra så länge jag lever. Hoppas det går bra för er andra där ute! Imorgon ska jag gå upp tidigt och spela hög musik när grannarna ligger bakfulla.