Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Är det någon mer än jag som får extrem dödsångest av missbruket under nyktra stunder?

Hur har du råd att supa? Hembränt eller blir du alltid bjuden?

När jag blev nykter insåg jag hur jävulusiskt mycket pengar jag hade lagt på alkoholen så jag började lägga undan pengar för att jag ska ha en buffert och kunna köpa en ny TV, dator eller nåt kläesplagg utan att behöva låna.

kram, fortsätt kämpa...

Alkohol är ju den fattige mannens nöje så det är ju inte dyrt med öl om man skippar krogen.
Har man några hundralappar över efter räkningarna är betalda och lite mat inköpt så har man råd att supa på helgerna.

Idag har jag varit nykter i 57 dagar och det känns väldigt skönt

Sådant är skönt att höra och det ger även en stark motivation att sluta dricka.

Mitt beteende började i 15 års åldern, mestadels för att kunna hantera en otrolig olycklig kärlek (vilket fortfarande inte har löst sig efter ett antal år. Det är konstigt, jag vet). Nu, många år efter detta så förstår jag verkligen att det är dags att styra upp livet. Jag ha förstått att saken bara blir värre när jag dricker. Det bedövar känslorna undertiden fast dagen efter, den dödångesten och den otroliga ensamheten jag känner tar verkligen död på mig, bokstavligen talat. Jag har testat diverse olika mediciner (Xanor och diverse Benzo) för att bedöva känslorna, fast jag har inte fattat samma tycke om dessa som jag har gjort om alkohol.

Under alkoholruset så mår jag bra, jag vågar prata med människor och helt enkelt vara mer social överlag.

Men nu är det dags att sätta stopp för detta. På Måndag kör gymmet och arbetsförmedlingen igång för mig. Så jag hoppas på det bästa och jag ska göra vad jag kan. Just nu har jag inte rört en droppe på 5 dagar och det skall fortsätta vara så.

Jag har förlorat en hel del vänner och respekten från min familj pga. detta. Men nu jävlar ska jag sätta stopp för det här beteendet, nu är det slut på det roliga (misären).

Jag blir väldigt glad när jag känner att jag inspirerar någon annan.
Jag känner igen det du skriver och jag är glad över att slippa det. Jag drack dagligen i cirka 10 år och min historia innefattar även den dödsångest, självmordtankar, förstörda relationer och dålig ekonomi. Under förutsättning att jag inte var full dygnet runt (det hände någon vecka lite då och då) så var varje dag var bara en längtan till kvällen så att jag kunde supa mig full igen.
Precis som du så kan jag sammanfatta mitt liv som aktiv alkoholist med ordet misär.

Jag är idag 27 år gammal och jag uppskattar att jag ligger 7-8 år efter i min utveckling och karriär jämfört med om jag inte hade druckit. Jag har dock ett bra läshuvud och jag uppskattar att jag ligger på ungefär samma nivå som andra i min ålder. Det hade dock kunnat vara mycket bättre.

Jag måste dock inse att det som har hänt har hänt. Det finns ingen anledning att se bakåt annat än för att påminna mig om varför jag aldrig någonsin bör dricka ens en liten öl.
Det enda jag kan göra i övrigt är att se framåt och försöka göra det bästa av min situation här och nu. Som tur är har jag det arbete som jag drömde om som ung, inga ekonomiska problem, körkortet kvar, bara några noteringar i belastningsregistret och framför allt sambo och barn. Det är ett under att jag har allt detta.

År av dåliga vanor har dock satt sina sår och jag är dock fortfarande i dålig form fysiskt. Det enda som är som det ska med min kropp idag är psyket och levern.
Att jag är i dålig form är dock inget olösligt problem och nästa steg efter att sluta dricka är att komma i form. Det är dock viktigt att ta en sak i taget och jag är tveksam till att det är en bra idé att försöka ersätta alkoholen med träning. Givetvis är det bra om det lyckas, men jag tycker inte att du skall sätta allt hopp till träning.

Jag har idag varit nykter i 61 dagar och jag upplever att jag håller på att vinna tillbaka mitt liv. Eftersom att nästan samtliga av mina problem var relaterade till alkoholen så upplever jag mig idag som relativt problemfri.
Givetvis kan jag fortfarande få problem av olika slag, men så länge som jag är nykter så är de i alla fall hanterbara.

två månader och tjugoniodagar<-nykter med antabus fast mår skit. hade ingen aning man kunde må såhär dåligt 'bara' för man låtit alkoholen täcka hjärnans ångest i ex antal år tycker synd om alla andra som också mår dåligt. hoppas på att det blir bättre! önskar alla som kämpar lycka till. det går om man bara vill ju!

Grattis!

Måste kännas fantastiskt. Själv debuterar jag på detta forum. Det är nu 45 timmar sedan jag senast drack och jag har ägnat en stor del av tiden att läsa igenom hela denna tråd. Mycket kloka inlägg, tips och stöd kändes det som. Min sambo lämnade mig i fredags (för andra gången på dryga halvåret..) så nu har jag bestämt mig för att det får vara nog! Tufft att vara nykter i normala fall, inte direkt lättare i rådande läge... I nuläget räknar jag timmar. Siktar på att övergå till att räkna dagar.... Håll tummarna för mig

Jag håller tummarna för dig.

Idag känner jag att jag vill lägga av med alkoholen. Jag har inte känt så tidigare. När jag läser era inlägg i tråden blir beslutet starkare. Vad har jag sysslat med egentligen? Fan vad alkoholen har sabbat mycket för mig.

• Jag har gått upp i vikt
• Jag känner mig slut och allmänt trött.
• Jag undviker sociala kontakter.
• Jag undviker förhållanden.
• Jag har slutat träna.
• Jag har fått dålig självkänsla.
• Jag får ångest.
• Som bakfull kan jag tillbringa en hel dag liggandes i sängen surfandes på Flashback.
• Jag går alldrig ut i naturen.
• Jag vill inte "hitta på något".
• Jag har inte ro att läsa en bok längre (läste mycket tidigare).
• Jag äter dåligt, ibland ingenting, ibland alldeles för mycket.

Jag mår helt enkelt skit. Nu är jag inte säker på att allt är alkoholens fel, men enda chansen att ta reda på det, är att lägga av och se ifall det blir bättre.

Tack för stödet Mutbar och lycka till!

Uppe i 61 timmar nu, tror värsta abstinensen är över även om jag fortfarande har ångest, svettas samt har svårt att sova. Började motionera samtidigt som jag slutade dricka och det har varit till stor hjälp måsta jag säga.

Jag känner igen precis varenda punkt som du nämner i ditt inlägg! I mitt fall kan du också lägga till:

Fyllecell för ca 1,5 år sedan med tillhörande kontakt med socialen (notera att jag är i 40-årsåldern med ett bra jobb så det känns liksom helt förnedrande att diskutera med soc....)
Dömd till 1 månads fängelse för grovt rattfylleri i våras (tidigare ostraffad), väntar nu på hovrättsförhandlingarna. Mister väl körkortet om jag blir dömd.

Säger som dig, vad har man sysslat med egentligen?

Just nu är jag faktiskt mest orolig för att abstinenssymptomen ska försvinna för då brukar jag trilla dit igen. Intalar sig att nu mår jag bra och vad duktig jag är, borde förtjäna en belöning... Får inte ske denna gång!!

Hoppas det går bra med abstinensen och i rätten! Brukar det inte bli fotboja för ostraffade?

Ska tillägga att jag gjorde en liknade idiotgrej på fyllan. Som tur var blev det ingen polisgrej av det. Dagen efter fyllgrejjen gick jag till läkaren. Jag var chockad över mitt beteende men nämnde inte alkohol för läkaren. Jag blev skjutskriven för att ha gått in i väggen (nåja en pappvägg) och ordinerades KBT-terapi. Jag var då övertygat att min idiotgrej berodde i grunden helt på ångest/utmattning/överarbete, nu är jag inte lika säker längre.