Ska ha det i åtanke, dock har min lillebror Concerta sedan många år tillbaka och funkar bra för honom, dock går han på 200 mg om jag inte minns fel och går skitbra för honom.
Vi är helsyskon och reagera någorlunda likadant på Strattera ( d.v.s värdelöst ), kan det vara något liknande på Metylfenidat?
Eventuellt OT, skriver det ändå då det tynger mig lite just nu:
Problemet är, officiellt har jag inte börjat med Concerta ännu, har fått det utskrivet men skulle inte ta det förrän jag fått svaret från EEGV'n, svaret har skickats på post och bör komma snart men skulle vänta tills dess. Jag hämtade dock ut det och min nyfikenhet tog över och körde som jag skrev tidigare.
Har tröttnat på Strattera och de problem jag får utav den och hoppades på att Concertan skulle hjälpa men icke hittills. Vågar inte ta 6 tabletter imorgon ( blir 108 mg ) och hittills tagit 9 tabletter när jag inte ens skulle ha rört burken med 30 tabletter från början.
Kan man ljuga för läkaren och säga att man inte kände på första tabletten och tog en extra och sedan kände inget då heller och tog en till? Så att det sedan blir en vettig förklaring varför tabletterna tog slut långt innan de ens skulle, för jag vill inte att de inte tror att jag försöker missbruka/få något sorts rus för nöjets skull, för det gör jag inte - jag har bara tröttnat på min ständiga okoncentration, trötthet, abstinens och skitmedicinen Strattera..
Skulle helst undvika medicin men klarar mig inte utan den. Har vanligtvis rökt på istället och hjälpt mig mycket men är olagligt i Sverige och om jag blir tagen är konsekvenserna allt för stora just nu och får istället mata i mig sånt här, för att klara av min vardag, mitt studerande och snart mitt nya jobb i ett nytt land.
Får hoppas min läkare inte ser detta, då förstår de nog ganska fort vem jag är men får väl ta den risken.
Tack för all hjälp hittills i alla fall!
M.v.h
Kan han verkligen gå på 200 mg, någon som vet om det är möjligt för det låter mycket?
Kort update på hur det gick i måndags tills min avtändning på Concerta just nu, reserverar för konstiga meningar eller missat eller vad som nu kan ha hänt i mitt sinnestillstånd, har suttit i 3 timmar och börjar ta mig fan om hela tiden men orkar inte mer. Allt inom spoiler har blivit ett klotterplank och är säkert massa strunt men läs inte om ni inte vill. Jag ska nu ta mig till en släkting, försöka äta och komma bort från mitt betongfängelse till lägenhet.
Har ni frågor så PM'a eller ta det i tråden om det är om Concerta eller Ritalin.
3 tabletter i måndags, ingen effekt, timmarna gick, ännu ingen effekt, klockan blir runt 24 och känner mig trött/sliten och tänkte sova, ack ville min hjärna annat - vet inte om det är medicinen men jag var för pigg i huvudet, inte pigg som "nu städar/pluggar/jobbar vi"-pigg utan tankarna for runt i huvudet i 150 km/h.
Jag är dock van med sömnproblem sedan flera år tillbaka och tog till varje knep jag kunde och timmarna for iväg till 2 - 3 på natten och gav upp. Orkade inte med tvånget att bita på naglarna, röra på tån, rulla fram och tillbaka och allt vad jag nu gör för att bara göra något och satte mig upp. Timmarna gick tills runt 7 igår morse och somnade i 1,5 timme. Höll mig vaken ett tag efter det, drack lite vatten och sedan somnade om till runt 13. Vaknade upp, gjorde mig i ordning och under hela tiden kände jag mig lika trött, seg, okoncentrerad och "energisk" i fingrarna att "göra något".
Drog sedan iväg och fick lite luft/sysselsättning, rensade lite i kropp och själv.
Kom sedan hem och trött som jag var satte jag mig i soffan och slocknade, vaknade av ett samtal runt 19.00 och visste att nu hade jag knullat till sömnrytmen totalt. Sysselsatte mig med gud vet vad, tiden gick och klockan blev runt 24 - 01 men vet att jag kan inte sova om jag sovit för mycket, d.v.s jag måste vända rätt på dygnet genom att förbli vaken till mellan 19.00 - 22.00 nästa natt, för att vända tillbaka dygnet. Klarar inte av att somna om jag sovit för mycket, ligger bara och rullar.
Jag var osäker i början, ville egentligen inte först men eftersom jag lidit utav sömnproblem förr så vet jag hur jag blir när jag genomgår sånt här, d.v.s den "känslokalla jag" eller ångest. Det är tufft och jag levde såhär förr, ett dygn att förstöra, två dagar för att jobba tillbaka normal sömnrytm och repeat, om och om igen i månader. Jag vill inte tillbaka, jag har kommit för långt och tänkte "om jag ökar dosen så kan jag nå det alla pratar om", så jag tog 4x18 = 72 mg som de var, ej delat eller något. Gick 1 - 1,5 timme och inget hände, hade t o m ätit ett par mackor samt druckit vatten i samband med pillren ( vilket jag hört ska hjälpa aktivera magen ) men inget hände och valde då i ett tappert försök ta ett till piller i orört format.
Nu var jag uppe i 5x18 = 90 mg. Runt 3 - 4 surfa jag runt på FB, fann en tråd om ens värsta arbeten och tänkte dela med mig, det bara slog mig att jag ville skriva och där satt jag och skrev en bra stund och texten bara flöt på. Sedan fick jag för mig att kolla runt i AÄ och fann en länk till en annan tråd, som där i fann en länk till en annan tråd och jag gick bara ner mig, läste längs vägen och försökte bara "go with the flow". Det var inte så att jag var så speciellt koncentrerad på texten eller snappade upp något ( har inte den blekaste nu vad jag läste i natt ) men tiden bara försvann.
Jag vet inte hur jag ska förklara, jag var inte som folk förklara, att man helt låser in sig på ett ämne och man verkligen kan koncentrera sig utav helvete, eller att man känner mer. Jag var likgiltig, inte kall eller hade ångest som tur var men jag bara stirrade på skärmen och jag leddes vidare medan tiden försvann. Till slut fick jag för mig att jag skulle återuppta skrivandet men behövde läsa om texten, för att "plocka upp tråden" igen men så fann man fel, skrev om stycket, fann ett annat fel, skrev om, musiken dog och tog en låt, kom tillbaka och läste om ett viss stycke och helt plötsligt ångrat mig och skrev om. Såhär pågick det säkert i timmar, något smått fångade mitt synfält och fick läsa om, vilket jag ångrade mig och skrev om.
Jag var bara inte helt nöjd men det höll mig sysselsatt, timmarna försvann och långt innan jag visste om det så var klockan 10.45 och hade inte gjort mig ordning för ett möte klockan 11 och det tar 10 min att gå. Jag reste mig upp och då kom "tungheten", jag var så in åt helvete trött, seg och varm.
Jag fixade dock till mig och gav mig iväg, det var dock väldigt tufft och kroppen var tung, jag frös enormt ( även det är lite plus ute och tjock jacka ) "smyghuvudvärk" som gnager på insidan, muntorrhet, minnet var lika med guldfisk, jag var uppe i varv i kropp och knopp och kände mig extremt spänd.
Väl på mötet så babblade jag på som fan, som om jag skulle dö snart och om jag inte sade det nu så skulle det gå förlorat för all framtid - jag var verkligen i taket och inte ens punktlistan med exakt allt nerskrivet så blev jag många gånger helt "tom" och tappade allt, vilket jag fick ibland sitta i någon minut och tänka. Minnet och huvudvärken har spelat mig ett spratt ända sen i natt och det är inte behagligt alls..
Såhär i efterhand minns jag få saker från mötet, vissa saker så klart men allt känns så blurrigt och dröm-aktigt.
Jag var i alla fall uppstressad, rädd och på gränsen att spricka utav känslor som ville ut när jag väl kom ut ur hela huset. Inte för att mötet var jobbigt utan för stressen, huvudvärken, min ekonomi, min sits just nu med utomlandsflytt, hinna med medicinering, att må bra innan dess, alla frågor, ångesten - allt måste besvaras och/eller bli klara nu, jag hinner inte ta det lugnt. Det gnager på mig och för varje dag som går får jag ångest, som att ytterligare en dag försvunnit och att jag inte hinner med.
Vanligtvis kan jag ändå tänka "det fixar sig", för det säger min "kontaktperson" ( lång historia, hjälper mig nu med mitt välmående och medicin p.g.a hur lågt jag sjönk ) och hans kollegor. Jag lyssnar vanligtvis men blir så jävla svag när mina murar briserar och det räcker med för lite sömn och en avtändning på Concerta så attackerar alla mina frågor, stressen, ångesten och allting samtidigt - hela min värld attackerar mitt huvud och kropp och jag vill bara hitta svaret på alla frågor och problem, vilket tär på mig.
Jag är ingen missbrukare, jag gör mitt bästa att sköta mig, jag har följt varje regel som läkaren satt på mig till punkt och pricka och om så att köra en strap-on i röven på mig för avföringsprov vore en regel så skulle jag bara luta mig fram och sära. Jag har slitit i månader med en skitmedicin som förstörde mig långt mer än vad jag var innan och när jag väl satt där i måndags med Concerta och drömde mig bort till att "nu kommer alla dessa års slit vara borta" så kunde jag inte hålla mig - jag är desperat och vill bara bli botad från mina plågor. Det var dumt att trycka i mig så mycket och har stort ånger för mina handlingar, jag skulle ha börjat lugnt och mjukt men det känns så stressigt, att jag inte hinner det och när jag åker om en månad så är allt kört. Det är ingen ursäkt för mina handlingar och den som jag gjort mest besviken är mig själv - efter att ha skött mig, byggt upp min framtid och utbildning strikt och följt varje liten regel så gjorde jag mig själv besviken genom att ge efter.
Citat:
Ursprungligen postat av Centitri
...
Tack för ditt svar, jag har sån tur att när "allt kom" ( känslorna ) så fanns min "kontaktperson" där och kämpande i över 1,5 timme med att lugna ner mig men mår mycket bättre nu. Jag har en plan och allting kommer återgå till det vanliga.
Citat:
..
Planerade att göra så.
Tack för ditt svar.
Citat:
Ursprungligen postat av uh-huh
..
Vänligen lugna ner dig, jag lyssnar mer än gärna på dina åsikter, rekommendationer och ord men att kasta dem mot mig i en otrevlig ton kommer inte få mig att lyssna mer på dig.
För övrigt, undvik att spela hobbypsykolog när du läst ett par av mina inlägg - jag svarar gärna på dina/andras frågor om ni undrar något om mig och mina problem men ha gärna överseende att alla inte vet allt och att jag således valde att korta ner mitt inlägg till möjliga mån, för att hoppas på att någon orkar läsa och svara.
Citat:
Ursprungligen postat av Johanna2013
Kan han verkligen gå på 200 mg, någon som vet om det är möjligt för det låter mycket?
Jag är osäker, tror det var 200 mg men har inte sett min bror på några år och tog nyss kontakt med honom och ska se honom för första gången på fredag på en väldigt lång tid, kan alltid fråga honom och återkomma. Vill dock markera att jag kan ha fel.
Citat:
Ursprungligen postat av Johanna2013
200mg concerta verkar ändå på tok för mycket om man inte är ute efter att bli pundig!
Han har kraftig ADHD, vi snackar den typ där allt blir kolsvart för honom och han tar till tillhyggen som dammsugare, kniv, hammare, nävar, allt som kommer i hans väg och haft mycket med psykiatrin samt polis att göra. Nu för tiden mår han finemang tack vare Concerta och kan leva normalt.
Det jag menar är att han tänder till frän 0 till 100 och tillbaka och är som "varför är ni rädda för?" När han för mindre än någon timme sedan hotade en med kniv. Han är en go och snäll kille men han hade otur att få denna besvärliga diagnos som gjort han yngre liv till ett helvete. Nu för tiden är han nyvuxen och pluggar och gör bra ifrån sig och slipper alla problem han hade förr.
Och nej, han har aldrig skadat någon fysiskt mer än mig och det är jag glad för. Och nej, han har inte skadat mig värst mycket då jag är starkare. När han blev arg förr så rymde/sprang ham iväg för timmar, uppemot 10 15 timmar. Innan han kom till den åldern att han var stark nog att nyttja våld mot någon så fick han medicin och det är jag glad för.
Han har också bipolära drag, vilket inte precis är ett plus på hans ADHD.
__________________
Senast redigerad av Award 2014-03-26 kl. 17:09.
Anledning: La till via telefon i slutet, ser säkert förjävligt ut men ha överseende.
Jag ska byta medicin från equasym till amfetamin 5mg pga av sjuka biverkningar i form av ångest och dåligt humör. Till saken så har jag cirkus 7 askar equasym kvar, vill ju inte slänga skiten men vad fan skall jag göra med dem? Är typ rädd för att ta dem eftersom jag vet vilken sjuuuuuk ångest jag får, även tvångstankar/handlingar blir värre än vanligt. Funderar på att prova ta tillsammans med lyrica och se hur det känns? Tips?
Hej ska precis få börja om med medicin efter ett återfallsrace, dock blir det Medikinet istället för Ritalin, låg tidigare på 150mg per dag, bör väl vara samma sak med dosering på Medikinet?
Jag ska byta medicin från equasym till amfetamin 5mg pga av sjuka biverkningar i form av ångest och dåligt humör. Till saken så har jag cirkus 7 askar equasym kvar, vill ju inte slänga skiten men vad fan skall jag göra med dem? Är typ rädd för att ta dem eftersom jag vet vilken sjuuuuuk ångest jag får, även tvångstankar/handlingar blir värre än vanligt. Funderar på att prova ta tillsammans med lyrica och se hur det känns? Tips?
Jadu, är väl lika bra att behålla dem så kanske du kan byta dem mot ngt annat kul knark =) Känns inte som nån större ide att ta dem om du mår dåligt av de.
hej jag har precis fått en utskrift på 18mg concerta, tog första pillret för 3 timmar sen, har inte känt någonting öht... är det normalt?
Ja, tog officiellt min första idag med och har inte känt ett piss. 18 mg är en start, för att din kropp ska vänja sig. Om en vecka ska du nog förmodligen in igen för blodtryck, puls och något till och samtidigt öka till 36.
För övrigt, undvik att testa dig fram, det är inte så roligt och har biverkningar än idag.. Följ bara läkarna och med tiden kan du leka lite, då är den kropp van.
Tips?
