Sirius Orden?

QUOTE=Ambelain|59977094]Nej faktiskt inte.

Det du tänker på är något annat.

Ordenssällskapens uppsving under senare hälften av 1800-talet var mer en föreningshistoria.
Ordenssällskapet, med dess struktur och funktion, uppbyggnad osv, blev helt enkelt det sätt man organiserade sig på då.
Nykterhetsföreningar organiserade sig med ordenssystem som organisatorisk bas, liksom intresseföreningar osv.

SOm jag beskrev i länken till andra tråden var det i huvudsak från USA det kom.
Det var i USA som varje liten skithåla startade upp intresseföreningar med kända och okända, äldre och nyare, ordensförebilder som ramverk.
Bla startades många Frimurarloger. Men själva frimureriet hade underordnad funktion - det var bara en mall, ett ramverk att organisera sig på, som Frimurarorden försökta kapitalisera på.
Dvs kapitalisera på det plötsligt uppblossade intresset att organisera sig i brödraskap/systerskap

I USA startades då också massa "konstiga" ordenssällskap, där de bar fezere och gav sig bombastiska namn som tydligt anspelade på Frimurarnas mysterietradition (men med en tydlig glimt i ögat).

Denna eras ordenssällskap var "bara" sk vänskapskorruption (som du nedsättande beskriver det).
Men så var det inte för Dem.
Tänk, som jag sagt, på att det på den tiden inte Fanns några fackföreningar, inte fanns några federala, statliga regleringar och/eller lagstiftning som folket kunde vända sig till

Ensam var inte stark helt enkelt.
Men i flertal fanns styrka.
Afroamerikaner startade upp Frimurarloger, alla med det tydliga målet att hjälpa varandra i det allmänna livet.
Liksom de övriga minoritetsgrupperna gjorde detsamma.
Och majoritetsbefolkningen med.

Bröderna, medlemmarna, sökte aktivt efter nya medlemmar med lämpliga egenskaper och kvalifikationer som kunde gynna Gruppen. Tex människor på maktpositioner, som lokalpolitiker, borgmästare, sheriffer, domare, tidningsredaktörer osv etc.


Även KKK var/är ju ett ordenssällskap, glöm inte det även om du inte gillar det ...

Idag i USA finns många av dessa loger fortfarande kvar, men de har förändrats mer till sällskapsföreningar med välgärenhet på schemat.
Det statliga skyddsnätet har tagit över ordnarnas ursprungliga funktion och betydelse.
Dvs det är inte många som idag söker medlemskap i någon småstads ordenssällskap i syfte att förbättra sin sociala ställning i samhället.

Så gör vi inte heller i Sverige, även här har det statliga skyddsnätet tagit över.

---

Men det jag menade var ju att ordenssällskap har andra fun ktioner jämfört med vanliga föreningar.
Ordenssällskapet har ett långsiktigt åtagande bland medlemmarna som står i fokus.
Föreningar däremot, de ställer inga krav på något åtagande alls.
Hela idén med "brödraskap" ger ju en mycket mer intim och seriöst menad inramning, det är som en ny familj medlemmen låter sig invigas in i.

Idag har vi väl bara de kriminella gängen som motsvarighet, som Hells Angels tex.
Men Hells Angels tillhandahåller mycket av det värde som dessa ordenssällskapen gjorde för sin samtid.
Det är en väldigt intim gemenskap och ett genomgripande fokus på gemensmakens bästa, där alla bidrar gemensamt. Och detsamma i frågan om "identitet". Medlemskapet och de "ritualer" som följer är indentitetsskapande.


Uppenbart finns det alltså fortfarande ett behov, annars hade sådant som Hells Angels osv aldrig nått den framgång de uppnått.

Men ordenssällskapen var aldrig "utanför samhället", utan istället med samhället, i samhället och för samhället. Konstruktiv medborgaruppbyggelse helt enkelt.

Inte ens moderna Frimureriet har något kvar av allt detta faktiskt.
Frimureriet är på sin höjd "historisk reenactment", men erbjuder inget av den gemenskap och identitet som förra seklets motsvarigheter gjorde.
Allt för mycket har "förfulats" av den starkare och starkare växande staten, som inte velat se några konkurrenter.
Den moderna staten tillåter en uppfostrare - och det är staten, eller hur ...



Men samtidigt är den moderna människan mer vilsen och ensam än någonsin tidigare, identitetssökande och rastlös.
Det finns inte längre några traditionella identitetsskapande riter kvar, inga "rites de passage" som hjälper individen att känna sig säker på sig själv och sin identitet.
Inga föreningar kan ju erbjuda något beständigt eftersom det baseras på frivillighet utan engagemang.


Så visst tusan finns det behov



PS
Varför är det du kallar "vänskapskorruption" något fult?
Är det inte något "vackert" att hjälpa sina vänner?
När blev det fult egentligen?[/quote]