2011-01-16, 17:21
#13
Citat:
Min första Pneumotorax gjorde förbannat ont. Fick den i samband med spirometri. Otroligt tryck över bröstet och panikkänslorna kom. Tittade omkring mig så det fanns folk som skulle se om man föll ihop. Trodde det var hjärtat för hade ingen aning om pneumotorax då. Men har fått det en gång till efter det och då visste man ju var det var och hade inte lika ont men symptomen samma alltså tryck över bröstet/ryggen men mer obehagligt än smärtsamt.
Ursprungligen postat av jolindbe
Jag har gjort denna operation (med mekanisk skrapning som Tobbe67, fast med titthål, inte öppet snitt). Operationen skedde i maj 2010, i Spanien (jag bodde utomlands - drabbades av 4 pneumothorax under våren 2010). Att operationen skedde med titthål gör att det endast blir tre små ärr i sidan, som säkert växer bort med tiden. Ett för kameran, ett för instrumentet och ett för dränet.
Jag hade aldrig någon allvarlig smärta vid mina kollapser (något som alla verkade förbryllade över, pneumothorax "ska" göra ont - vilket dock inte bekräftas av andra drabbade som jag talat med). Min smärttröskel är nog ganska (men inte extremt) låg.
I vart fall, efter operationen gjorde det ont, helvetiskt ont. Jag fick följande smärtstillande, allt på en gång:
* Ryggbedövning (kopplades in innan operationen, satt i 3-4 dagar efter operationen)
* Fentanylplåster (Durogesic, 12 µg/h, mycket starkt smärtstillande (även narkosmedel) som framför allt används av cancerpatienter, men jag hade den svagaste dosen)
* Paracetamol, 3 g/dag (maxdosen är 4 g/dag)
* Nolotil (metamiprazol), vid behov - detta smärtstillande är förbjudet i Sverige pga hög risk för allvarlig biverkning (agranulocytos)
Trots detta batteri av smärstillande gjorde det alltså ont. Mycket ont, när jag tog djupa andetag. På morgonen efter operationen råkade någon dra ur elsladden som reglerade min ryggbedövning, och under den tid (1-2 timmar?) det tog innan detta upptäcktes, låg jag och grät av smärta - jag ville andas, men det gjorde så helvetiskt ont att andas att jag nästan ville låta bli. Jag fick också biverkningar av smärtstillande i form av att jag inte kunde behålla maten. Detta gick över efter drygt ett dygn. Smärtan lugnade sig också efter 1-2 dygn - något som är viktigt att tänka på: Det kommer (kanske) att kännas överjävligt direkt efter operationen, men det blir relativt snabbt bättre.
Smärtorna gick alltså ner efter några dagar, och när jag lämnade sjukhuset hade jag fentanylplåster som byttes var tredje dag + 3g paracetamol per dag. Efter rekommendation av svensk läkare slutade jag med plåstret och gick upp till 4 g paracetamol, som jag trappade ner under cirka 2 veckors tid. Sedan var jag relativt smärtfri.
Jag får fortfarande känningar då och då (vilket skulle vara normalt cirka 1 år efter op), men ingenting som jag behöver ta piller för. Ett ytterligare problem jag har är att jag har riktigt tjockt slem, med stora klumpar i som jag hostar upp (färgen är gulbrun på slemmet, rödbrun på klumparna). Detta hade jag av och till 3-4 månader innan min första pneumothorax, och det har alltså inte slutat - har någon svar på varför? Min doktor sa i oktober att det inte är farligt, och att det kan fortsätta ett tag till.
Jag hade aldrig någon allvarlig smärta vid mina kollapser (något som alla verkade förbryllade över, pneumothorax "ska" göra ont - vilket dock inte bekräftas av andra drabbade som jag talat med). Min smärttröskel är nog ganska (men inte extremt) låg.
I vart fall, efter operationen gjorde det ont, helvetiskt ont. Jag fick följande smärtstillande, allt på en gång:
* Ryggbedövning (kopplades in innan operationen, satt i 3-4 dagar efter operationen)
* Fentanylplåster (Durogesic, 12 µg/h, mycket starkt smärtstillande (även narkosmedel) som framför allt används av cancerpatienter, men jag hade den svagaste dosen)
* Paracetamol, 3 g/dag (maxdosen är 4 g/dag)
* Nolotil (metamiprazol), vid behov - detta smärtstillande är förbjudet i Sverige pga hög risk för allvarlig biverkning (agranulocytos)
Trots detta batteri av smärstillande gjorde det alltså ont. Mycket ont, när jag tog djupa andetag. På morgonen efter operationen råkade någon dra ur elsladden som reglerade min ryggbedövning, och under den tid (1-2 timmar?) det tog innan detta upptäcktes, låg jag och grät av smärta - jag ville andas, men det gjorde så helvetiskt ont att andas att jag nästan ville låta bli. Jag fick också biverkningar av smärtstillande i form av att jag inte kunde behålla maten. Detta gick över efter drygt ett dygn. Smärtan lugnade sig också efter 1-2 dygn - något som är viktigt att tänka på: Det kommer (kanske) att kännas överjävligt direkt efter operationen, men det blir relativt snabbt bättre.
Smärtorna gick alltså ner efter några dagar, och när jag lämnade sjukhuset hade jag fentanylplåster som byttes var tredje dag + 3g paracetamol per dag. Efter rekommendation av svensk läkare slutade jag med plåstret och gick upp till 4 g paracetamol, som jag trappade ner under cirka 2 veckors tid. Sedan var jag relativt smärtfri.
Jag får fortfarande känningar då och då (vilket skulle vara normalt cirka 1 år efter op), men ingenting som jag behöver ta piller för. Ett ytterligare problem jag har är att jag har riktigt tjockt slem, med stora klumpar i som jag hostar upp (färgen är gulbrun på slemmet, rödbrun på klumparna). Detta hade jag av och till 3-4 månader innan min första pneumothorax, och det har alltså inte slutat - har någon svar på varför? Min doktor sa i oktober att det inte är farligt, och att det kan fortsätta ett tag till.
Din story får mig ju att tvivla på att göra en operation i förebyggande syfte men kanske det är värt med 1 dags skitliv om man sen blir bra. Jobbigt att gå att tänka på och begränsa sig för denna skit.
Beror inte det där slemmet på vätska i lungorna som bildas just vid pneumotorax? Tror de kan suga ut sådant via titthål om kroppen inte själv kan hantera det.
Själv har jag fått ett knastrande bubblande ljud när jag andas in efter mina pneumotorax. Ingen läkare jag pratat med verkar ta det som ett problem utan svara mest "jaha jaja".