Pneumothorax flera gånger?

Nu har jag åkt på Pneumothorax (Lungkollaps) för tredje gången och nu sitter jag här och nojjar upp mig och hittar inget om det är vanligt att man får det flera gånger.
Alla gångerna så har det varit en spontanpneumothorax. Vill verkligen inte det skall hända igen, jag var verkligen helt säker på att jag skulle dö igår.
Det svartnade för ögonen och jag hade en jävla kramp i hela kroppen och jag kunde inte andas allt varade i kanske 20 sekunder. Hade precis varit ute och kört bil, en jävla tur att det inte kom under tiden jag körde.
Glömde fråga när jag var på sjukhuset så jag kollar med er här om ni varit med om det flera gånger.

Har man väl råkat ut för spontanpneumothorax en gång löper man ökad risk att drabbas av det igen. Eftersom du har råkat ut för det tre gånger är det sannolikt att det kommer hända igen. Jag tycker du ska ta kontakt med sjukvården för att få prata med en lungläkare. Man kan göra en operation där man tar bort lungsäcken och då kan man inte få pneumothorax mer. Nackdelen är som du förstår att det är en stor operation, men eftersom du drabbas av det så ofta kanske det är värt det. Som sagt, en lungläkare har koll på detta.

Lycka till!

Har två bekanta som drabbats flera gånger. Den ene fem gånger, den andre två gånger och det enda som gjorts, förutom det vanliga dränaget, är att man i det ena fallet har fäst lungan vid lungsäcken.

fått det ca. 10 gånger senast i maj, det blev dränage sist och om(när) det händer nästa gång ska de svetsa lungan för mig så jag slipper skiten.

dock aldrig fått några liknande symptom som dig, det är endast den där sjukt äckligt jävla smärtan jag råkar ut för varje gång

En sanning med modifikation. Man brukar beskriva lungsäcken som två blad, ett inre och ett yttre. Man tog nog inte bort lungsäcken, men små delar av det inre lungbladet för att provocera fram en inflammatorisk reaktion mellan lungan (på dom ställen där man tagit bort små delar av det inre lungbladet) och yttre lungbladet som är fäst invid toraxväggen.

Denna "limning av lungsäcken" kan också åstadkommas genom s.k. kemisk pleurodes, då man helt enkelt sprutar in ett retande medel som framkallar en inflammation etc. Den kemiska pleurodesen är om jag minns rätt betydligt vanligare i Sverige.

Jo jag vet, tänkte att det var onödigt att gå in på de exakta anatomiska förhållandena i thorax då dessa var av mindre betydelse för diskussionen. Dessutom har du fel. Pleurodes gör man främst vid pleurala utgjutningar, inte vid recidivierande pneumothorax utan då gör man en pleurektomi som jag skrev tidigare.

Nu när jag röntkade mig igen idag så kunde dom inte hitta något hål. Läkaren trodde jag kunde fått ett epileptisktanfall. Har fortfarande ont i bröst,axlar,armar och rygg.

Är man medveten under ett epileptiskanfall? Jag har för mig det och jag var medveten under mitt anfall.
Jag godkände för mig själv att nu skulle jag dö och tänkte på hur lång tid det skulle ta om jag inte lyckades ringa någon innan dom hittade mig.
Känns som man är en annan människa efter detta.
En bekant till mig sökte hjälp för något som läkarna skickade hem honom och kallade det panikångest 2 dagar efter dog han av att pulsården sprack.

Fan kunde det inte ha varit pneumthorax så jag fått reda på va det va för fel.
Nu oroar jag mig hela tiden när jag inte vet. Jag vill fan inte dö ännu!

Har haft ett flertal Spontan Pneumothorax (mer än 10st) och den första kom i början av 1990-talet och den senaste för en vecka sedan (suck...).
De 7 första resulterade i en inte helt kollapsad lunga, utan den gick samman med en luftspalt på omkring 7-10 cm. Lungsäcken har efter några veckors vila återhämtat sig utan insättande av dränage.

De senare har resulterat i en total kollaps, där hela lungsäcken gått ihop och där har man blivit tvungen att sätta in en s.k. Heimlish-Ventil (stavningen?) - det är en liten backventil som sätts in mellan 3-4 revbenet eller om det är 4-5 revbenet, under nyckelbenet på bröstet och som ventilerar ut den luft som kommit ut mellan pleura-hinnorna vilket tagit 5-7 dagar. Man kan vistas i hemmet med denna backventil och man blir inte sängbunden, som vid vanligt dränage med flaska och pump. Jag har haft ont utav denna ventilen som dragit och nypit och på så sätt orsakat väldig smärta, samt att slangen som sitter ner i bröstet har skaft när lungsäcken efterhand har expanderat.

Allt som har med pleura-hinnorna och lungsäck och bröstkorgens inre att göra - ska man veta att det är ett mycket smärtkänsligt område.

Vid min andra total-kollaps i vintras (2008-2009) sa läkaren (en lungspecialist i Gävle) att vid nästa lung-kollaps måste en s.k. Pleurodes utföras.

Pleurodes är en "limning" av lungsäcken mot bröstkorgens insida, som gör så att lungsäcken - vid en pneumothorax - "hänger" kvar och på så sätt inte kollapsar. Det fungerar, för i förra veckan fick jag efter att ha nyst ytterligare en Pneumothorax och lungan kollapsade inte, utan den hängde kvar och behöver, efter konstaterad röntgenundersökning, inte ventileras med någon form av dränage.

Pleurodes kan utföras på två sätt - antingen på kemisk väg, där man sprutar in ett retande ämne i brösthålan som framkallar en sår-yta på revbensväggens hinna, där lungsäcken sedan växer fast. Resultatet av detta ingrepp har tydligen varit skiftande m.a.a. att limningen inte blivit 100%-ig.

Det andra sättet att utföra denna Pleurodes är på kirurgisk väg - där man via ett snitt i sidan av bröstkorgen går in och "skrapar upp" en såryta på revbensväggens insida. Det finns några fördelar med denna metoden, där dels den sår-yta man vill uppnå kan överblickas, så att skrapningen sker där man vill ha den, samt att man lättare kan få en överblick om man vill titta på hur lungsäcken ser ut för övrigt. Om man vid denna översyn av lungsäcken ser att det finns Alveoler (lungblåsor) som är defekta - t.ex. Emfysem-bildning - kan man klämma ihop dessa, så att man (åtminstone på dessa) slipper framtida bristningar och det gjordes vid mitt Pleurodes-ingrepp.

En orsak till att dessa emfysem-blåsor uppstår kan vara en genetisk brist på ett ämne som bildas i levern och heter "Alfa1 Anti Trypsin" och det kan man via en blodprovstagning se om man har brist på. Jag är precis mitt uppe i en sådan utredning nu och väntar på svar inom några veckor.

Behandling sker iform av medicinsk behandling genom att läkemedel sätts in och förhoppningsvis så ska man slippa dessa emfysem-bildningar och därmed också kanske dessa Spontan Pneumothorax.

När det gäller Pleurodesen, som utfördes på Uppsalas Akademiska Sjukhus, så verkar den ha fungerat väl rent operativt, men jag kan berätta lite om min upplevelse på sjukhuset och tiden fram tills idag. Jag vill också nämna om att vi människor har olika smärt-tröskel och upplever således smärta på olika sätt.

- Efter att ha samtalat med kirurgen och narkosläkaren om hur själva ingreppet skulle gå tillväga och alternativa vägar att utföra de på (nämdes ovan om kemisk pleurodes), så bestämde jag själv att få ett kirurgiskt ingrepp och operationen kunde nu sättas igång.
Operationen utfördes under ca 2.5 timmar och jag vaknade efter det på IVA med smärtor som jag inte kan beskriva. Jag smärtlindrades dock med Morfin som gavs intravenöst genom en pump. Smärtorna som jag upplevde uppkom efter själva "skrapningen", men också i operationssåret, som var ett ca 15cm långt snitt.
Jag vårdades därefter på vårdavdelning under ytterligare 4 dagar och sedan skickades jag hem till Hudiksvalls sjukhus för eftervård i några dagar och sedan hem.

Det har nu gått ungefär 1.5 månad efter operationen och jag är ännu inte helt smärtfri, men klarar mig med Alvedon vid behov och det brukar vara till natten.

Ser med stor tillförsikt på kommande provresultat och eventuell behandling och resultat av dessa.

Det var det om detta jag hade...

Torbjörn

Epilepsi visar sej på så många sätt. Och det finns stora och små anfall (Grand mal resp. Petit mal)
Små anfall visar sej vanligast som frånvaroattacker - man får "minnesförlust" för kanske några sekunder-minut. För att sedan fortsätta med det man gör. För omgivningen märks det på att man "stannar upp i det man gör för att sedan fortsätta som vanligt". Kanske lite förvirrad och trött efter.

Vid stora anfall är man vanligen medvetslös, faller ihop och krampar.
MEN man kan vakna till medvetande före krampen släppt och det är MYCKET plågsamt med krampen!
Dock så gäller att det är stora variationer både mellan symtom och patienter.

Har du möjligen muskelvärk/-ömhet i delar av kroppen idag? Extra trött? Huvudvärk?

Jag hoppas du får en remiss för EEG-undersökning. Brukar vara det första i en utredning.
Mvh

Långt sen du skrev sist men undrar hur det gått? Har själv fått två pneumotorax och funderar på att operera mig i förebyggande syfte. Läkarna säger det blir titthålsoperation i så fall men med lite otur kommer de inte åt och måste gå in stort via ryggen med betydligt mer smärta. Någon mer som gjort denna operation? Har haft dränage en gång (Tru close) och en gång läkte det själv.. men man går ju på spänn hela tiden mer eller mindre.

Jag har gjort denna operation (med mekanisk skrapning som Tobbe67, fast med titthål, inte öppet snitt). Operationen skedde i maj 2010, i Spanien (jag bodde utomlands - drabbades av 4 pneumothorax under våren 2010). Att operationen skedde med titthål gör att det endast blir tre små ärr i sidan, som säkert växer bort med tiden. Ett för kameran, ett för instrumentet och ett för dränet.

Jag hade aldrig någon allvarlig smärta vid mina kollapser (något som alla verkade förbryllade över, pneumothorax "ska" göra ont - vilket dock inte bekräftas av andra drabbade som jag talat med). Min smärttröskel är nog ganska (men inte extremt) låg.

I vart fall, efter operationen gjorde det ont, helvetiskt ont. Jag fick följande smärtstillande, allt på en gång:
* Ryggbedövning (kopplades in innan operationen, satt i 3-4 dagar efter operationen)
* Fentanylplåster (Durogesic, 12 µg/h, mycket starkt smärtstillande (även narkosmedel) som framför allt används av cancerpatienter, men jag hade den svagaste dosen)
* Paracetamol, 3 g/dag (maxdosen är 4 g/dag)
* Nolotil (metamiprazol), vid behov - detta smärtstillande är förbjudet i Sverige pga hög risk för allvarlig biverkning (agranulocytos)

Trots detta batteri av smärstillande gjorde det alltså ont. Mycket ont, när jag tog djupa andetag. På morgonen efter operationen råkade någon dra ur elsladden som reglerade min ryggbedövning, och under den tid (1-2 timmar?) det tog innan detta upptäcktes, låg jag och grät av smärta - jag ville andas, men det gjorde så helvetiskt ont att andas att jag nästan ville låta bli. Jag fick också biverkningar av smärtstillande i form av att jag inte kunde behålla maten. Detta gick över efter drygt ett dygn. Smärtan lugnade sig också efter 1-2 dygn - något som är viktigt att tänka på: Det kommer (kanske) att kännas överjävligt direkt efter operationen, men det blir relativt snabbt bättre.

Smärtorna gick alltså ner efter några dagar, och när jag lämnade sjukhuset hade jag fentanylplåster som byttes var tredje dag + 3g paracetamol per dag. Efter rekommendation av svensk läkare slutade jag med plåstret och gick upp till 4 g paracetamol, som jag trappade ner under cirka 2 veckors tid. Sedan var jag relativt smärtfri.

Jag får fortfarande känningar då och då (vilket skulle vara normalt cirka 1 år efter op), men ingenting som jag behöver ta piller för. Ett ytterligare problem jag har är att jag har riktigt tjockt slem, med stora klumpar i som jag hostar upp (färgen är gulbrun på slemmet, rödbrun på klumparna). Detta hade jag av och till 3-4 månader innan min första pneumothorax, och det har alltså inte slutat - har någon svar på varför? Min doktor sa i oktober att det inte är farligt, och att det kan fortsätta ett tag till.