Den psykologiska slakten av Hitler - Nutidens losers

"Om Hitler hade levat i någon annan tid hade han varit en loser för resten av sitt liv".

Det är nästan ett mantra som upprepas av historiker, experter på ämnet, psykologer etc.
Även om man bortser från de osannolika och mer eller mindre motbevisade skrönorna om Hitler är de flesta ense att han hade psykiska problem och var praktiskt handikappad i många avseenden.

För nationalsocialister och ett litet antal andra är han däremot en stark och ofelbar ledare. En slags övermänniska pågrund av vad han åstadkom.

Själv tror jag att sanningen finns någonstans mittemellan. Jag tror att Hitler var en drömmare som inte klarade skolan och kanske "aldrig" hade blivit någonting om inte omständigheterna varit de rätta. Han levde till stor del i sin egen fantasivärld.
Ett klassiskt sätt att angripa de misslyckade och hatiska människorna är just att anklaga dem för att "inte leva i den verkliga världen och därigenom aldrig ha en chans att lyckas.".
Även om jag håller med om att Hitler levde i en förvrängd verklighet så anser jag inte detta som ett hinder för att "lyckas".
Jag förstår heller inte favoritargumentet att någon med ett sånt uppblåst ego som Hitler, eller lasermannen eller vem som helst av likartad typ, per automatik genom sitt ego är mer "misslyckad" och "sämre" och att detta fantasiego med mindervärdeskomplexkänslor och självhat i grunden är orsaken till deras misslyckande.

Jag förstår inte varför svag verklighetsuppfattning och uppblåst självbild ska vara ett hinder. Hitler "lyckades" men psykologerna och historikerna vill inte erkänna detta. De försvarar det med att det aldrig hade kunnat inträffa i någon annan tid än just den kaotiska tid då Hitler levde.

Jag tror att dessa människor som mentalt fungerar ungefär som Hitler kan ha mycket att ge men att man definitivt och tveklöst motarbetar all form av rehabilitering genom att hoppa på dem på det grova sätt med arroganta övertoner som vissa normriddare och mobbare gör.

Jag anser också att det idag finns Hitlerkopior lite varstans. Dessa människor har inget att vinna på att historiker och psykologer förminskar kanske den enda framgångsrika människa, som inte är en fiktiv karaktär, de kan identifiera sig med och till viss del känna igen sig själva i.

Kanske hade det gynnat folkhälsan att låta Hitler vara en FÖREBILD för dessa människor, att hylla det han faktiskt lyckades med och visa att även drömmande oduglingar som har problem med självbilden kan lyckas. Det hade säkert kunnat förhindra ett och annat skolmord om just den typen av barn fick veta att "det är okej, Hitler var som du och han lyckades rätt bra".

Isåfall tror jag att man skulle kunna ta någon annan som har lyckats. Inte en man vars ideer ledde till en människoslakt.

T.ex. för ADHD ungar kan man ta Michael Phelps.

Hitlertyperna är ju de enda som saknar förebild. De tillåts inte ha en förebild och de får lära sig att de är patetiska. Många blir skolmördare och dylikt. Varför inte ta till vara på Hitlers goda kvalitéer och låta honom vara förebild? Utan en förebild och en känsla av att "även jag kan lyckas" trycker man bara dessa narcissistiska lasermän längre ned i skiten. De blir galna och massmördar eller tar sina egna liv.
Det är så fel tycker jag.

Jag förstår personligen inte hur man ens kan ta de psykologiska teorierna om Adolf Hitler på allvar, med tanke på hur mycket de genomsyras av politisk korrekthet och svaga värderingar.

/Teutonic Warrior

Ja det kanske det är. Jag har inte tänkt på det så mycket. Sen tror jag att det ligger mycket sanning i vad du säger. Men i dagens samhälle så tror inte jag att det skulle fungera. Hitler förknippas av 99% av befolkningen med ww2 och judeslakten, och inte med sina psykiska problem respektive framgångar.

Om man skulle använda Hitler som förebild och ta tillvara på det som du vill så tror jag att man måste ändra synsätt på Hitler i hela samhället. För risken är påtagligt stor att dessa människor jämför sig med Hitler i alltför stor utsträckning och sedan tar till sig hans människosyn, och syn på demokrati/yttrandefrihet.

Du har en felaktig bild av Hitlers psykologiska profil. Hur mycket har du egentligen läst förutom den info du matats med av skolan och media?

Var hitler en drömmare? Absolut. Han hade storslagna visioner och var i många avseenden en idealistisk drömmare. Men var han galen? Mitt svar är nej. Hans drömmar grundade sig på dom nationalsocialistiska principerna kring folket, rasen och nationen. Precis som Stalin hade drömmar uppbyggda runt kommunismens principer och de flesta idag bygger sina drömmar enligt demokratins principer. Den vision du bygger upp bottnar alltid på din ideologiska grund. Att Hitler, Stalins eller Kim Jong Ills grund inte är lika med din betyder inte att automatiskt är galna eller psykiskt sjuka.

Hitler var väldigt duktig i skolan och hade mycket lätt för sig. Han hade dock svårare att nå acceptans inom konsten. Lärarna sade åt honom att inrikta sig mot arkitetur, vilket han så småningom också gjorde.

Hitler hade tvärtom en väldigt starkt verklighetsuppfattning. Hans analyser av människans psykologi, samhället och historia är ofta förbluffande skarpa. Då ska man komma ihåg att han var helt självlärd. Dock är allt färgat av nationsocialismen, vilket innebär att teorierna är svåra att ta till sig rent moraliskt om man är humanistiskt skolad (vilket vi i västvärlden är). Dessutom ser världen och samhället annorlunda ut idag vilket försvårar det ytterligare. Det gör vi idag lätt kan se det som en konstig, galen eller svag verklighetsuppfattning. Men den som fördjupar sig i ämnet kan inte tveka på hans skarpsinnighet och intelligens.

Som sagt så har du helt fel uppfattning. Därav faller också dina teorier. Man kan tycka vad man vill om nazimens och dess bieffekter, men faktum är att Hitler var en mycket kompetent och handlingskraftig person. Hade han inte engagerat sig inom politiken hade han troligtvis nått framgång inom något annat område.

Hitler var intelligent och kunde se sociala och politiska samband, det säger jag inte emot men han lärde sig troligen denna konst genom sin introverta tankevärld där en hel del annat i verkliga livet blev lidande.

T.ex kunde Hitler inte köra bil själv. Han var inte heller enbart "målare" utan han var också arbetslös under långa perioder och levde på sin pappas militärpension. Han ska också ha haft fantasier om att vinna på lotteri för att slippa arbeta, något han faktiskt var rätt dålig på eftersom han föredrog att drömma och ge form åt sina introverta tankegångar genom timslånga monologer inför bara ett fåtal lyssnare. Han var beroende av att ha en chaufför som skjutsade runt honom redan under sin tidiga politiska karriär. Han beskriver själv känslan av att bli skjutsad i automobil som roligt och fascinerande, som ett barn som kunde ägna sig åt att studera landskapet och drömma medans en vuxen man satt bakom ratten och körde åt honom.

Åren efter ölkällarekuppen höll sig Hitler isolerad och det var hans medarbetare som var tvungna att ge honom en "spark i röven" för att han skulle ta sig utanför dörren och börja kampanja på allvar. Nazistpartiet låg på is under dessa år och Hitler ägnade sig åt verklighetsflykt och dagdrömmeri på den bayerska landsbygden. Väldigt mycket det beteende man skulle se hos t.ex en högfungerande asperger med schizoida personlighetsdrag. En John Ausoniustyp.

Vi har olika uppfattningar om hur Hitler måste ha varit som person men jag vidhåller att han var den enda allmänt kända "losern" som lyckats ta sig till toppen i historien. Något som historiker och psykologer försöker bortförklara så gott det går.

Intressant inlägg. Jag håller med om att Hitler var en något kufisk person, men som du säger så skiljer sig våra uppfattningar delvis åt. Ska man imponeras av hans geniala sidor, eller se ner på de problematiska och udda sidorna? Gör man främst det senare så kan jag förstå "loser"-stämpeln. Det är dock ett faktum att han tog sig från botten till toppen av Tyskland genom åratal av strävan. En omöjlighet för en förlorare.

Och förresten, drömmer inte alla om att vinna på lotto och ha egen chaufför?

Inte alls så dumt skrivet, speciellt inlägget 20:44 tycker jag har klara poänger.

Dock...
Vid Dunqurke så avvslöjades hans vekhet.
Omedelbar kapitulation eller fullständig utrotande skulle varit alternativen, och den brittiska regeringen skulle fått ngn timme på sig...
Istället så stannade man på Ledarens order...
Efter detta kom misstag på misstag på misstag.
Vi kan se vad "ledarprincipen" kan orsaka. Operation Barbarossa och krigsförklaringen mot USA Tyder på en kraftigt fel i bedömningsförmågan.
Hade inte Hitler lärt sig av Karl XII, Napoleon?

Att sen Churchill knappast vann ngn större seger i ww2 är en annan femma.
Med tanke på hans, och Englands, intressen hade en fred varit självklar.

Känner du dig smart av att vara efterklok, va? Faktum är att alla stridande parter gjorde misstag, och Adolf Hitler, hans generaler och de andra generalerna på alla sidor under kriget hade inte tillgång till en bok som hette "Facit till Andra Världskriget".

Barbarossa såg faktiskt väldigt lovande ut till en början, och det fanns en chans för en tysk seger under operationen; hade Tyskland väntat med ett anfall å andra sidan, så hade Ryssland växt sig betydligt starkare än vad de var under 1941, med tanke på att deras tillgång till manskap och naturresurser var betydligt större än Tysklands. Men då detta givetvis inte hände så är det svårt att säga vad som hade hänt, men med tanke på att tiden arbetade emot Tyskland så är det nog självklart att säga att ett uppskjutande av Barbarossa inte hade varit till Tysklands fördel.

/Teutonic Warrior

Nu var det ett beslut av Hitler personligen att stanna, att inte utrota varanda Tommy... Den militära ledningen, soldaterna, alla öht ville ju klippa nrä fåret var i fållan och man kunde krossa. men Hitler hade trilgen hopp om att söka fred, iden var juu att GB fick stora delar av världen, Tyskland tog resten, som broder och herrefolk kunde de existera sida vid sida.
Det hade varit en väldig vinst för det brittiska Emperiet som sen föll samman.
Man får lära av historien. Manskap spelade mindre roll. Naturresurserm, ja, men de hade heala Europa att hämta från, inkl Sverige och Finland.
Jag har läst om Napoleons fälttåg, har du? Borde inte Hitler lärt?
Och dessutom få ett tvåfrontskrig, sen bjuda in Usa med de små resurser de hade? Man hade wundervaffen på G. Ryssarna hade man kunnat ta hannd om senare, låta finnarna få hemligt stöd och prova...
Föruom detta saknade man försölrjningslinjer, man gav allt för at ta "staligrad" pga namnet, Hitler gav väl förs Paulus en marskalstav, sen förnedrade honom totalt. Var fanns vinterberedskapen?
Plus tvåfrontskriget och att man ju måste vetat att Japan tänkte anfalla US och där brann det helt. Mn hade stöd av araberna, man kunde startat terror i USA som skulle visa på att det var kommunister...
Man kundde gett betydande bidrag till isolatisterna.
Men efter Dunqurke tror jag det brunnit i furerns skalle.

Men, Htler hade ju samma tanke som du visar i din "underlline". När han insåg att det gick fåligt var det tyska folkets fel, de skulle utrotas.
Allt förstöras. Mogentahau var mer välvilligt inställd.

Han blev en looser.

Håller inte med. Han var på toppen av internationell politik i 12 år. Han förlorade kriget men på det personliga planet var han en av historiens mest framgångsrika bara genom sin roll i historien.

Just hans strategiska misstag är inte förvånande eftersom han verkar ha saknat vissa delar av logiskt tänkande. Att läsa människor, situationer och kunna "se folks själ" har egentligen ingenting med logik att göra.
Hitler var den borderline-schizoidtyp som gamla mytologiska väsen ursprungligen baserades på. Halvgudarna som ligger på Olympen eller någonting, och ser mänskligheten genom andra ögon. De är lata och odugliga i många avseenden men har just den där sociala och introverta överkänsligheten som gör att de kan se vissa samband djupare.
Att Hitler knappt kunde byta en glödlampa själv stöder idén om orsakerna till hans strategiska misslyckanden men säger egentligen ingenting om hans andra förmågor.

Att inte se det positiva i en drömmande schizoid och bara fokusera på konkreta lösningar och förmågan att klara av skolan är just det som trycker Hitlertyperna långt ned i desperation.

I asiatiska kulturer har Hitlertypen traditionellt erhållit mer respekt som religiösa och sociala ledare eller "heliga män". De drar sig undan och sitter under ett träd, formulerar djupsinniga tankar och tänder rökelse och gör inte så mycket mer men i de traditionella asiatiska kulturerna, innan moderniseringen, stod dessa personer högt i rang och steg ofta till väldigt höga positioner inom samhället.
Precis som Hitler hade dessa präster och heliga män andra som gjorde det fysiska jobbet åt dem och omvandlade idéerna till fungerande lösningar ur praktisk och matematisk synvinkel.
Att kalla ett helt kulturellt fenomen i Asien för "misslyckat", bara för att vi i väst inte är tillräckligt andliga för att se betydelsen i en Hitlertyp, är väldigt trångsynt.

I västerlandet idag är vi dåliga på att ta tillvara på just den personlighetstypen. De får inte möjlighet att utvecklas på sitt eget sätt och blir krigiska, desperata och "patetiska".

Ett mycket lustigt faktum är att även den traditionella ortodoxa judiska kulturen styrts av "Hitlertyper".
I det tidiga 1900-talets Polen var det verklighetsfrämmande rabbiner av högfungerande aspergertyp som styrde judiska samhällen, som sociala och andliga ledare. De levde på församlingens bidrag och ägnade liten eller ingen tid åt världen utanför de andliga grubblerierna. Den "ultraortodoxa" judendomen i sekulära västerlänningars ögon sett, lustiga karaktärsdrag, har uppstått som ett resultat av dessa ledare.
Någonting som också är intressant är att högfungerande aspergers inom chassidisk judendom "inte existerar" om man ser till diagnosteringen även om vissa forskare menar att just den folkgruppen, tillsammans med japaner, har de största genetiska anlagen för den typen av människor samtidigt som det finns en överrepresentation.
De verklighetsfrämmande, drömmande ortodoxa judiska barnen växer upp i en miljö där det är "normalt" att leva på socialbidrag och där deras andliga talanger tas till vara. Där de får "vara sig själva".

Kanske var Hitler avvundsjuk på dessa judar för att han inte fick vara som dem. För att de tilläts av sina föräldrar att flumma medans han blev slagen och tillsagd att "göra något vettigt av sitt liv".

Jag tror att Hitler mentalt hade mått bra av att födas som ortodox jude eller japansk otaku och fått social acceptans i högre eller lägre grad, i alla fall inom den egna subkulturen. Inte tvingats kämpa mot mindervärdeskomplex och ett intolerant samhälle hela sitt liv, för att nå toppen och kunna genomföra ett folkmord.
Hitler är kanske världens mest framgångsrika "skolmördare". Han fick sin revansch men till vilket pris, både personligt och för resten av världen?