Ungdomars arbetslöshet

Bland män och kvinnor upp till 26 år, råder det en arbetslöshet på uppemot 20% har jag läst. Nu undrar jag vad ni tror det beror på. Är det så enkelt som att bristen på arbetslivserfarenhet gör att de inte lyckas komma in på arbetsmarknaden och knyta kontakter (ond cirkel alltså), eller är det så att lagar om anställningsskydd gör att de hela tiden hamnar utanför när det blir nedskärningar... Eller - och nu kommer det mer kontroversiella - tror ni att det är något fel på åttiotalsgenerationens syn på livet och därmed gör dem lite mindre attraktiva på arbetsmarknaden?

Verkar som att många som är födda på åttiotalet vill ha ett fiiiiint jobb med hög lön direkt, men inte vill jobba sig upp till det. Jag har vänner runt 25-30-årsåldern som hellre går arbetslösa än tar "skitjobb" då de inte vill "smutsa ner sitt CV" med Burger King och liknande, vilket jag blir så förbannad över. Vadå "smutsa ner"? Är det bättre att ha en lucka på tre år?

Detta handlar inte bara om arbete, utan mycket annat också. Man ska gärna ha ett komplett hem redan när man flyttar från mamsen, och det duger inte med begagnade möbler utan det ska helst köpas dyrt på avbetalning, och att börja med en etta med kokvrå? Ha, löjligt! Nej, en trea mitt inne i stan ska det vara.

Detta gäller såklart inte alla, men det verkar mest gälla de som är födda på åttiotalet har jag märkt. Man vill ha en hög standard, men är inte beredd att jobba för det.

Mjo, kanske ligger något i det faktiskt. Det kanske till stor del är självvald arbetslöshet? Det tänkte jag inte på. Alltså, precis som du säger, att arbetslöshetsstatistiken bland åttiotalisterna beror på att de inte är beredda att ta vilket jobb som helst.

Själv bor jag visserligen inne i Stockholms stad, men i världens minsta lägenhet :-D

Man märker inte det minst på forumet här, och även andra liknande forum, där tråden ofta handlar om en person som inte har något jobb men "kan tänka sig vad som helst då jag är desperat". Sen kommer det förslag på förslag om jobb som personlig assistent, städjobb, Burger King, TM etc. och TS lyckas alltid hitta på ursäkter för att varför de jobben inte duger. Vilket jag tycker är konstigt då TS ett inlägg tidigare kan "ta vad som helst då jag är desperat". Konstigt beteende.

Men nu vet jag inte om det är just åttiotalister som är i majoritet i de här fallen.

Fast om man ska börja fundera om det har något med generation att göra så bör man ju tänka på att sjuttiotalisterna är betydligt värre, vet inte hur många sjuttiotalister jag har träffat som har varit antingen långstidsarbetslösa eller långstidssjukskrivna alternativt sjukpensionärer för utbrändhet, depression eller fibromyaligi( stavning).

Tror att det är en kombination mellan arbetsbrist och lata ungdomar

Menmen, får väl skylla på att blattarna tar alla jobb

En viss förväntan samt svårigheten att få jobb idag står säkerligen för det hela stora.

Jag tror att många 80-talister förväntar sig att få glitter och glamour-jobb och står hellre över kneget som telefonhora eller tidningsbärare.

Lågkonjukturen gör det säkerligen inte bättre heller då det är svårt att konkurera om jobb utan någon erfarenhet öht.

Jag själv är född på 80-talet och kommer inom kort att bli arbetslös. Sökt många jobb utan lycka. Jobb som jag anser klarar av, jobb som är för "dåliga" för mig, jobb som är för svåra för mig, jobb som är långt ifrån vänner och familj et.c.. Antingen skriver jag dåliga CV´s eller så är det väldigt stor konkurens om jobben i dagsläget. Känns som att dom får in många ansökningar per tjänst och då väljer man ju någon med lite mer erfarenhet.

Sen så vet jag att många resonerar som så, att om dom inte får ut mer än a-kassan så tar dom inte jobbet. Det är ju lite fel, hellre ett dåligt betalt jobb som man kan fylla ut sin CV med än att inte kunna göra det.

Det beror nog mycket från person till person, men vem fan vill ha ett skitjobb?
Inte jag iaf, men jag tar det jag får (vilket är noll då det kan vara flera hundra som söker samma jobb)

80-tals generationen tendar nog att vara mer bortskämda och vill så att säga ha mer fritid men ändå tjäna enkla pengar, en matematik som för vanliga knegaryrken helt enkelt inte går ihop.

Sen är det brist på erfarenhet i många fall också men även att 80-tals generationens ungdomar söker jobb som de inte har kvalifikationer för, i tron att de ska få en tjänst med bra lön direkt i början på deras arbetsliv.

Anställningskydd kan också vara ett problem men detta måste ju finnas. Ungdomar som har lägenheter att betala och andra räkningar måste också ha rättigheter till ett visst skyddsnät. Varför ska det egentligen vara legitimt att sparka ut ungdomar från arbetsplatser hur som helst när de också är myndiga individer.

Det ligger definitivt något i det du säger, och då talar jag som en 88a. Kanske börjar det bli lite väl att tro att folk inte nöjer sig med 1r dock, för det tror jag de flesta gör. Men att saker ska helst vara nya till lägenheten, att man inte vill ta ett "tråkigt" 8-17 jobb osv, är saker som jag upplever som jävligt sanna rent allmänt faktiskt. Själv pluggar jag och har därmed lyxen att inte behöva jobba mer än när jag har tid och vill (see what I did there?)..

Frågan man kan ställa sig dock är om det kanske bara är så att de yngre generationerna säger emot mer och vågar försöka leva sina liv som de faktiskt vill (men inte alltid lyckas med ändå). Kan knappast tro det finns någon som tycker det är kul att jobba på ett lager varje dag i flera år liksom.

I vissa yrken anser jag att Las är förlegat som t.ex. lärarkåren och sjuksköterska utbildningen. Där man kanske skall se de som kommer ut med ny kunskap på ett bättre sätt, än vad man gör i dagsläget.

Sedan så tror jag att man också skall släppa lagen om provanställning med 6 månader. Hur kul är det för ungdomarna att få ett skitjobb och sedan när man har kommit in i det få gå, eftersom arbetsgivaren tjäna pengar på detta sätt. När det sedan har gått 6 månader tar det in en ny. Den lagen anser jag skall förbjudas och att man minst skall få en visstidsanställning på ett år istället. Där man förbjuder att någon ny ungdom kan få komma in sen efter ett år och ta nuverande ungdomens plats. En sak om ungdomen inte själv vill jobba vidare, men en annan sak om han/hon vill jobba vidare.

Det enda sättet man kan få ett jobb som ungdom idag är kontakter genom sina föräldrar, eller andra ungdoms föräldrar. Dessutom skulle jag avråda alla ungdomar som bor hemma hos sina föräldrar att registera sig på ams, eftersom det är större garanti att lyckas få ett jobb om man tar hjälp av flashback, än ams.