En eller ett tågräls

"Urinvånarna var analfabeter", en klassiker som håller.
(Uttalas urin-vånarna var anal-fabeter)

Sorry för off-topic.

Jag är inte helt grammatiskt handikappad men måste trots allt erkänna att jag använder mig av "ett" istället för "en" i det här fallet. Då har man lärt sig något nytt då. Det är bara att ställa sig i hörnet med mössan över huvudet.

Det där påminner lite om jämtskan där de gärna stoppar in bestämda artikeln "en" framför mansnamn och "a" framför kvinnonamn, t.ex. "en Erik" (den där Erik) och "a Agda".

Jag misstänker att du inte lämnar ditt hus speciellt ofta.

Godis är väl egentligen plurale tantum, dvs. det existerar bara i plural (godiset). Godisen är väl egentligen inget riktigt ord, utan bara en kortning av godisbiten.

Mm, men det är faktiskt inte den obestämda (sic!) artikeln i det fallet. Förleden i n' Erik och a'Agda konner inte från artikelparet en och a, utan från pronomenen han och hana (äldre ackusativer av han och hon, som också återfinns i talspråkskonstruktioner som [i]jag slog'an/slog'na på käften[/b]). Den etymologiska betydelsen är alltså "honom Erik" och "henne Agda". I själva verket stoppas ju den där partikeln in i alla sammanhang utom vid direkt tilltal, vilket gör att vi får följande kasusparadigm med tre former: n'Erik/a'Maria i nominativ och objektskasus, n'Eriks/a'Marias i genitiv och Erik/Maria i vokativ.

Det heter varken en tågräls eller ett tågräls, hela sammansättningen tågräls känns väldigt tveksam, räls är räls oavsett om tåg är inblandade eller inte. Att sätta en/ett framför räls är som att säga "ett höns" eftersom det heter en höna. Räls är alltså ett mängdord som beskriver en obestämd mängd.
"Han tog en sked majs": ett majskorn,
"Han köpte höns till gården": en höna,
"Han lade sig på rälsen": en räl.
Istället för att lära dina söner såna hemskheter tycker jag att ni borde säga t.ex. "ett spår" eller "ett järnvägsspår".

Så ett litet sidospår:
Det här med att bilda sammansättningar på tåg- för begrepp som tillhör järnvägen är ett okynne som media håller på med. Tåg har ingenting med järnvägen att göra. Ja, visst, tåg färdas på järnvägsspåren men det är också den enda gemensamma nämnaren. Ofta kan man läsa saker som "tågspår", "tågräls", "tågledning" (som syftar på kontaktledningen), "tågstation" (detta får väl nästan anses vara korrekt idag) och "tågövergång". Gillar man att sätta ihop ord med tåg- så rekommenderar jag att man håller sig till det ämnesområdet, t.ex. "tåghjul", "tågdörr", "tågtak", "tågkupe" m.m.

Visst kan man säga "ett höns". Det har jag ofta hört och NE bekräftar:
Jag förstår inte argumentet. En väg är en väg oavsett om bilar är inblandade eller inte, icke desto mindre kan man säga "bilväg".

Inte i den betydelse det används idag.
Vad ord har betytt när de för länge sedan lånades in och försvenskades kan man ju inte klänga fast vid för evigt ("Man kan inte äta ett kex! Kex kommer från cakes som är plural!").

Den som är lyhörd för trender fattar sina beslut med örat mot rälsen.

Om rälsen säger språkörat:
1. utrum
2. rälsen är inte synonym med spåret

Frågan om ena spåret är en eller flera räler blev överspelad när vi fick
helsvetsade järnvägsspår. I varje fall för gemene man som åker tåg.

Oavsett hur noga man lyssnar sa galler det ju att titta upp ibland for att sakerstalla att man har horseln i behall sa att man inte rakar bli overkord...

Säger de "ett lejonbur" också?

Du, nu ar det sahar va, att en bur ar en bur oavsett vad det ar i den, sa det finns ingenting som heter lejonbur.

Eller hur var det?