Göteborg och dess utveckling som stad

Skandinaviens Detroit, sorgligt men sant.

Med den skillnaden att Göteborgs stadskärna är exklusiv att bo i, annars hade det inte varit så dyrt eller svårt för folk att hitta bostad där.

När folk inte längre vill bo där på grund av våld och kriminalitet, då spelar det ingen roll hur exklusiv stadskärnan än är. Detroits cetrala kvarter var minst lika exklusiva som de mest exklusiva på Manhattan och i Chicago. När de rika flyttar ut flyttar pundarna in och husen förfaller tills de till slut får rivas.

Alla svenska stadskärnor är "prismässigt exklusiva" att bo i. Kan bero på att svenska innerstadskärnor är relativt små i förhållande till tätorten i sig, som ofta mest består av lägenhetshus utspridda i ej-kvartersstad och villamattor och kanske något/några miljonprogramsghetton, beroende på ortens storlek.

Stadskärnor är exklusiva för att det finns relativt få lägenheter där, speciellt i gamla, gedigna hus. Undersökningar av prisbilder visar att priset ökar ju närmare centralstationen du kommer. Tror det var som dyrast närmast T-centralen i Sthlm, fast det ser ut som gamla Östberlin där.

Med förslumning syftar de flesta på gatumiljön. En stad är inte bara tegelstenar och takåsar, utan kvaliteten på befolkningen avgör till stor del. Hur kul är det att sitta och trycka i sin 7-miljonerslägenhet och inte våga gå ut efter kl. 21?

Finns det några tydliga tecken på att allt färre vill bo i centrala Göteborg, eller att man ser en av-gentrifiering?

Staden som jag föddes i och bor i har haft en jobbig period som har varat länge och kommer vara lång tid framöver.

Det Göteborg jag minns från 90-talet var också problematiskt. Nya arkitektuella ideal som hittade hit från andra länder har förstört mycket.

Posthotellet som kom senare, men grundar sig i samma typ av import är en arkitektonisk våldtäkt av en anrik byggnad.

Vågor av invandringar har lett många hetlevrade och ärliga inlägg på I&I.

Sossarna har jobbat med prestige i väl stort fokus.

Enligt vissa sätt att räkna och se på statistik, de flesta sätt, är Göteborg en stad. Det finns gamla visor och sångtexter om "Staden Göteborg". Jag tänker inte bara på Cornelis Vreeswijk nu, inte alls.

Samtidigt är det en plats som har svårt med sin identitet. Det fanns en tydlig identitet under varvstiden, idag är den inte alls tydlig.

Göteborg kanske alltid var menat att vara en by.

Missförstå mig inte, Göteborg kan säkert bli en bra stad i framtiden, någon gång efter min död kanske. Jag hoppas det.

Men nu är det mycket elände. Jag ser så mycket elände när jag går vid höghus under uppbyggnad i Gårda.

Göteborgare är ett rätt bra folk enligt min erfarenhet, men vi kanske också är svaga för sorgen och sätter oss själva nära den undermedvetet.

Jag tror inte att invandrarna har förstört Göteborg, bara att de har bidragit.

Jag hoppas att landshövdingshusformeln kan komma tillbaka. En del sten, två delar trä. Gärna lite skickarglädje. De husen bjuder in en annan typ av själ än mycket av den här nya skiten som byggs överallt.

Den är själsdödande vare sig vi känner det själva eller ej. Vi kan acceptera den genom åldrande och likgiltighet.

Det är min uppfattning.

Och med allt det sagt så är jag positiv till nya höga hus i stan. Till City Gate och Karlatornet och Hotellet Draken, etc.

Jag tror de här något som jag inte riktigt kan se än. Men blanda dem gärna med landshövdingshus.

Bidragit till förstörelsen kanske jag ska förtydliga. Jag är väl ingen jävla hippie.

Det finns inget intresse från den svenska statens (med andra ord Stockholms) sida att låta Göteborg utvecklas självständigt (i förhållande till Svealand, dvs.). De norska framstötarna kring en höghastighetsbana mellan Oslo och Köpenhamn har alltid fallit på att den svenska staten förklarar sitt djupa ointresse. Om den sträckan någon gång blir av lär det vara efter påtryckningar från EU.

Det där är helt rätt. Därför bör Göteborg och omgivande områden och potentiella allierade områden etablera en egen identitet och folkrörelseliv.

Landshövdingehus ger ganska så låg densitet, inte lika låg som t ex punkthus, men inte speciellt hög, visst det kan vara fint, men det ger inte direkt en stadsmässig täthet, även om man säkert kan definiera vad som är stadsmässigt på olika sätt.

Byggs det på kommunal mark är det dessutom verkligen ett sätt att vaska skattebetalarnas tillgångar, dvs marken, hur mycket kommunen kan dra in på sina tillgångar(marken i detta fallet) beror på hur hög exploateringen blir, att sälja en byggrätt(tomt) för t ex ett sjuvåningshus ger i regel mer än ett trevåningshus, för det innebär oftast att projektet har fler kvadratmeter, vill man dessutom göra andra investeringar som underlättar för kommuninvånare, t ex investeringar i infrastruktur så blir nyttan större om densiteten är högre, för då gynnar det fler personer, och det gör det förstås även enklare att få en balanserad ekonomi i projektet.

För Västtrafik(som ägs av Västra Götaland) är det t ex mindre kostsamt att använda sig av anropsstyrd trafik(taxiverksamhet) i områden med låg densitet än det är att etablera busslinjer, för beläggningen på en sådan busslinje blir så låg, i mer tätbebyggda områden är beläggningen på trafikslagen högre och kostnadstäckningen för transporten blir då högre, och då behöver inte skattebetalarna subventionera trafiken, eller iaf inte i samma utsträckning som när man använder sig av anropsstyrd trafik eller kör busslinjer ute i glesbyggd/områden med låg befolkningsdensitet.

Edit:

Basområdena(statistik enhet) runt Mariaplan har ungefär en boendetäthet på 160 personer per hektar, vilket är "ok", men inte riktigt där man borde vara, de mest tätbefolkade basområdena i Göteborg(kommendantsängen i Linnéstaden) har ungefär 400 personer per hektar, ett rimligt mål när man planerar nya områden, t ex Backaplan, Frihamnen, Gullbergsvass etc är enligt mig minst 250 boende per hektar, om det då också kombineras med byggnader som skolor, kontor etc.

Edit #2: Sedan kan man såklart blanda bebyggelsen, att visa byggnader kanske är mer likt landshövdingehus om det kompenseras av större volymer i samma område. Kontraster och variation kan ju bli bra.

Problemet är att det är ganska lågt intresse att bosätta sig i områden med hög boendetäthet. Man vet redan från misslyckade projekt som kvillebäcken att många flyttar därifrån till områden som inte är lika tätt bebyggda, har bättre grönområden, mindre invandrare och fler trygga parkeringsplatser.

Pga detta så har en del byggprojekt pausats. Officiellt pga coronan, men inofficiellt är att det inte går att få ihop budgeten eftersom lägenheterna inte kan säljas till förväntade priser. Dessutom har man fått stora problem med att det saknas hyresgäster till de stora kontorshus som byggs just nu på flera ställen i stan. Flera av de större fastighetsbolagen har nu fleråriga vakanser i kontorslokaler i centrum (dvs ingen ny hyresgäst har flyttat in inom ett år efter föregående flyttat ut). I ett av bolagen som jag har lite mer insidesyn i så har man omkonstruerat bolaget genom att flytta ut olönsamma fastigheter till andra bolag så att moderbolaget inte påverkas vid de konkurser som man ser kommer om något år.

Jag håller med, inte minst vad gäller tätheten. Jag borde skaffa alkolås för att logga in på Flashback, när jag läste igenom mitt inlägg som du citerade häpnade jag över hur osammanhängande, spretigt och otydligt det var.

Det jag framförallt vill se är snickarglädjen som finns representerad i många (om än långt ifrån alla landshövdingshus), och i en vidare bemärkelse de estetiska ideal som präglade den äldre arkitekturen i vissa av stadens områden, Vasa, Linné, Inom Vallgraven, etc. Jag vill se mer asymmetri av den typen som uppstår när ett kvarter består av hus med sin egen karaktär, sina egna tinnar, torn, fönstervalv, statyetter, osv, byggs kloss an och bildar en tät och varierad bebyggelse.

Landshövdingshusen må vara för låga, men med tanke på dess historiska förankring i staden tänker jag att det hade varit roligt att fortsätta med dess formel, en del trä och två delar sten. Detta skulle ju kunna bli ett niovåningshus med tre våningar sten och resterande sex i trä, med huvudsakligt fokus på rikt utsmyckade fasader. På Redbergsplatsen finns några fina exempel på den typ av snickarglädje jag velat se ännu mer av.

För om det är något jag aldrig sett tjusningen i är det kvarter i nyfunkisstil, avskalat, räta linjer, matematisk minimalism. Jag blev ledsen när jag efter timmar av promenad i de gamla delarna av Amsterdam kom fram till ett nytt område som såg ut som Sannegårdshamnen, det kändes så fattigt och dött i jämförelse med all den särprägel och karaktär man byggt med tidigare.

Min känsla är att Arkitektuppropet och liknande opinionsrörelser får mer sympatisörer och gehör i debatten, men att det likväl kommer att fortsätta smällas upp generiska prefablådor i Göteborg. Jag undrar om dagens teknik inte kunnat tillåta lite mer ambitiösa projekt utan att de blev mer än marginellt dyrare. På sikt tror jag att det gett många svårmätbara värden.