Är religionsfrihet anti-liberalt?

Först ska jag erkänna att jag inte begriper vad det är med "religionsfrihet" som inte redan omfattas av andra friheter såsom yttrandefrihet, organisationsfrihet och mötesfrihet. Om någon har ett bra svar på det, så kunde ju det klargöra mycket och jag vore mycket tacksam!

Det jag har märkt i massmedia, är att begreppet "religionsfrihet" tas till mest bara för att inskränka andra friheter! Under det där Muhammed-karikatyr-debaklet så använde somliga religionsfriheten som argument för att inskränka andras yttrandefrihet. Betyder "religionsfrihet" de facto en inskränkning av andra människors negativa rättigheter?

Är "religionsfrihet" faktiskt förtryck!?

Förstår vad du menar, det är väl pk-mediers nyspråk helt enkelt.

Religionsfrihet är en underkategori av friheten att tycka och tänka som man vill. Vare sig mer eller mindre. Att försvara t.ex. hedersmord eller vad det nu kan gälla, med motiveringen att vi ju skall ha "religionsfrihet", är avskyvärt.

Huvet på spiken.

Man måste ju få chansen att tycka och tänka vad man vill, men om man ska sätta det i system för att kunna försvara ageranden så blir det ju väldigt svårt att försvara någonting överhuvudtaget som har med friheter att göra.

Dagens religionsfrihet är väldigt anti-liberalt skulle jag vilja säga.

Människors tankar är ett område som lagstiftning aldrig kan styra över. Religionsfrihet finns alltid i alla samhällen.

Läste något intressant angående religionsfrihet:

"Ett i lag fastställt undantag till religionsfriheten är Successionsordningens krav att Sveriges statschef, det vill säga kung eller drottning, måste vara av den evangeliska tron (tolkat som betydande: medlem av Svenska kyrkan). Övriga inom den kungliga familjen måste också vara av den evangeliska tron annars förlorar de rätten till tronen."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Religionsfrihet

Jepp, själva definitionen på kunglighet är ju att de har mandat av Gud att sköta en plätt av skapelsen i dennes ställe. (Ungefär)

Även yttrandefriheten är en del av äganderätten.
Jag gillar denna artikeln: http://mises.org/story/2569

Så Svenska kyrkans medlemsantal kommer inte sjunka under 5 i alla fall då...

Det är väl här principen kommer in att man får så mycket frihet man vill så länge man inte berövar andra människor den friheten. Man kan inte slå sin fru för att ens religion säger det eftersom frugan har frihet att välja religion med en liberal lagstiftning.

Man ska också se upp med de som säger att det finns de som "utnyttjar yttrandefriheten". Det hörde man bland annat i samband med Muhammedteckningarna. Har ju knappast yttrandefrihet om man ska börja sätta en massa ramar om vad man ska få säga utan att det finns ett direkt offer. När det gäller bedrägerier, kontraktsbrott och liknande är det däremot legitimt att andra lagar står över yttrandefriheten.

Jag har alltid tolkat religionsfriheten som en kvarleva från 1700-talet. Det var på den tiden då rättigheter inte respekterades utan ens liv hängde på någon annans nåder. Det var då viktigt att poängtera att det inte var frihet man strävade efter - då kunde ju härskaren tro att man var revolutionär - utan bara friheten att tro på vad man ville. När vi fick tro var det enklare att hävda att man borde få säga vad man ville också och där har vi yttrandefriheten.

Alla friheter vi har idag är väl egentligen en direkt konsekvens av rätten till sin egen kropp i kombination med äganderätten? Jag äger min kropp och därmed även tankarna som densamme producerar. Det är en logisk konsekvens att jag då också får säga och tycka och tro vad jag vill - vem har rätten att hindra mig?

Jag ser därför inte religionsfriheten som något antiliberalt utan en direkt konsekvens av rättigheterna. Att däremot tro vad man vill innebär inte att man får lov att praktisera hedersmord hipp som happ men det är ju inte det man är ute efter när man talar om religionsfrihet - det är ju just friheten att tro på vad man vill. Att jag i min kammare tror på allah skadar ju knappast någon för det är först när jag går ut och hävdar att vi måste döda alla utan slöja som jag begår ett brott.

Nej, nej. Inte som sådan, men det finns saker som görs i religionsfrihetens namn som inte är liberalt. Tex om de religiösa kräver vissa oliberala lagar som står över de grundläggande liberala principerna, tex. sharia eller rätt till att omskära barn utan föreliggande medicinska skäl etc. Där blir det krock och problematiskt att kombinera det längst gående tolkningarna i tron och ideologin. En intressant frågeställning där det finns fog för en smula pragmatism, dock ej en total pudel inför fanatika religiösa böjelser.