Citat:
Ursprungligen postat av Fuskat
religionsfrihet och de negativa rättigheterna står i direkt konflikt med varandra. Hur ska man t.ex. kunna förena bibelns kommendationer att döda homosexuella, äktenskapsbrytare, de som inte tror på gud, de som har en familjemedlem som inte tror på gud, de som råkar bo i samma stad som någon som inte tror på gud, söner som trotsar sina föräldrar, osv. osv. med rätten att inte bli dödad? Sen är bibeln i säg full av motsägelser, så att man helt godtyckligt kan välja sina handlingar, och sedan i full rätt säga att man handlar efter "guds ord".
En förutsättning för religionsutövande i en liberal demokrati är ju att de negativa rättigheterna respekteras.
Att bokstavstolka bibeln är problematiskt på många sätt. Brukar endast tillämpas av enstaka protestantiska sekter samt ateistiska proselyter.
Religionsfrihetens funktion finns väl främst i att det under så långt tid i historien varit så att diverse statsmakter påbjudit sina undersåtar en viss religion. I Sverige fick vi ju religionsfrihet först 1958. I Albanien 1967-1990 var ateism den enda tillåtna livsåskådningen av staten. Saudiarabien är en uttalad sunnimuslimsk stat etc.
Så det är i ljuset av denna statsdirigism i religionsfrågor som man bör förstå religionsfriheten.
I USA stadgades religionsfriheten i första författningstillägget redan 1791. Dels förbjuder man häri statsmakterna att genom lag etablera en viss religion framför någon annan, och dels skyddar man 'rätten' för den enskilde att fritt få utöva sin religion. Säkerligen var det egna erfarenheter bland många av de amerikanska nybyggarna som gjorde att man såg det som nödvändigt att kodifiera religionsfrihet i konstitutionen.
Religionsfriheten har alltså ett kontextuellt/historiskt ursprung. I en modern stat där de negativa rättigheterna tas för givna borde det som kallas för religionsfrihet vara inbegripet och nyttan av att kodifiera densamma vara ytterst begränsad.