Jag tycker att det här var ett rätt OK inslag i Sveriges Radio:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=5075077
Reportaget handlar alltså om hur olika förutsättningar och synsätt i olika kommuner kan ge olika resultat, och i Katrineholm finns ett motstånd mot att skriva avtal med Migrationsverket om boenden för ensamkommande ungdomar.
Men! Och det här är nästan värt en egen tråd...
Lyssna på Miljöpartiets representant
Gudrun Lindvall som kommer efter en kort inledning vid 3.31. Det är en lysande beskrivning över hur vänsterpolitiker resonerar kring vad man får och inte får säga inom invandrings- och integrationspolitik.
Transcript:
Citat:
- Sverigedemokraterna är ju oerhört nöjda med den politik som förs här, vilket är ganska skrämmande. Jag anser nog att det är en sorts förtäckt rasism, och inget annat. Främlingsfientlighet, kan vi kalla det för.
Reporter: Det skulle Göran Dahlström själv aldrig hålla med om.
- Näe, det vet jag. Men det gör folk... alltså, kostymrasismen... de som ägnar sig åt kostymrasism håller inte med, för de ser inte.
Reporter: Vad är "kostymrasism"?
- Ja, det är den där lite finare rasismen som alltid har andra förtecken: Ekonomi eller sociala, eller nånting. Man skyller på nånting som inte handlar om det det handlar om.
Om man alltså lägger in ekonomiska hänsyn - eller för den delen sociala, eller några andra hänsyn som möjligen kan innebära en begränsning av invandring i kommunen - i detta fall ensamkommande - så är man alltså per definition
rasist eller
kostymrasist.
Underbart Gudrun att du så tydligt visar på hur det fungerar.